Utveckling

Vi besökte familjestugan igår och pratade mycket barn och utveckling med de andra mammorna, som vanligt. Jag berättade att inget av våra barn haft så värst bråttom i utvecklingen när det kommer till rörelse. I och med att de alla varit/är rätt stora till åldern också så har de alltid haft vikten emot sig. Siri var t.ex 9 månader innan hon började åla och krypa, lärde sig också stiga upp i samma veva. Vilken tur att jag inte är det minsta oroad eller fundersam varför det dröjer. Istället tacksam över att ha dem där man lägger dem, för jag vet ju att freden och bebistiden är slut och för alltid över den dagen Signar börjar röra på sig. 

Signar tog mig verkligen på orden och tänkte minsann visa att han kan nog han också, om han vill. På eftermiddagen knäckte han plötsligt koden och tog sig från rygg till mage, om och om igen. T.o.m. som på beställning när pappa kom hem och ville se de nya färdigheterna. Händelsernas dagar, först två tänder och nu vänder han på sig.

Ibland kan man hamna som statist i en dockteater, vare sig man vill eller inte.