Saga är det som jämt och ständigt gör sig illa. Hon faller och springer in i saker så gott som varje dag. Men hon är också den våghalsigare av systrarna och testar nya saker och utmanar sig själv gång på gång. I den ena ögonvrån finns ett ärr som påminner om krocken med en limonadkärra i affären och under näsan finns ett ärr som påminner om fallet från hjälpkökstrappan. Igår var det en krock med sovrumsdörren som orsakade ett blått öga. Hon har också för tillfället ett blåmärke i pannan och uppskrapade knän. Men än så länge har vi klarat oss undan sjukhushjälp (så när som på då nabbipärlan hamnade i näsan) och vi hoppas det så får förbli. Lite småskråmor är inte hela världen.
Igår när vi hade lämnat av Siri vid förskolan tog vi en morgonpromenad runt byn. Nu kunde vi ta den "rätta" vägen igen och inviga den nya gång/cykelvägen från centrum. Som vi har väntat på den här dagen, för att inte tala om de som bott här i byn längre än oss. Verkligen behövligt och nu känns det mycket tryggare att färdas med barnen längs vägen.