En ledig torsdag som varit allt annat än ledig. En dag med fullt program och fullt ös. Men nu äntligen kan jag pusta ut i soffan. Barnet sover, jag dricker glögg och inväntar sambon.
Det viktigaste (iaf för Siri) projektet för dagen var ihopbyggandet av pepparkakshuset. Däremot tror jag att dagen, eller kanske var det tidpunkten på dygnet som var helt fel. För mitt i allt såg det ut så här:
katastrofen var ett faktum, taket gick i tusen bitar.
Måste tillägga att det absolut inte var hjälpredans fel, hon satt snällt på sin stol och tittade på ihop-limmnings-processen. Jag torkade svetten, brände mig på sockret, svor lite inombords och trodde loppet var kört, men skam den som ger sig:
okej, det fattas ju tak på 2/3 av baksidan, men det syns ju inte (i den här vinkeln)