En helg på vift

Söndagkväll och jag sjunker ner i soffan med datorn i famnen och pustar ut. Lyssnar till regnet som piskar mot rutorna och barnens snarkningar som hörs från övervåningen. 

En helg fylld med roligheter och en massa program. Jens skickade vi iväg till Sverige på fredagen men förhoppningsvis är han på hemväg nu och borde komma på förmiddagen imorgon. Som vanligt har vi inte ro att bara sitta hemma när vi blir ensamma hemma utan vi passar på att ränna runt. Vi har hälsat på både här och där och haft folk hos oss, vi har gått på studentfest, hälsat på hos faddrar och mor- och farföräldrar. Det har varit födelsedagskalas och kära återseenden. Dessutom hade vi turen att få sällskap och hjälp av syster hela helgen som passligt nog var i hemknutarna. Det näst bästa med helgen blev pausen från alla måsten och vardagssysslor och allt vi fått äta och dricka. Men det allra bästa och det som slår allt är att se barnens glädje och hur de njuter av att vara tillsammans med alla nära och kära och uppmärksamheten de får. Vad skulle vi göra utan er!? Tack för att ni tar emot oss och tack för att ni står ut med oss.

För 17 år sedan

Det är lätt att minnas vår dag, den 30 maj. Just i år råkar det också vara en lördag precis som för 17 år sedan och skolavslutning i Fagerö. Jag sitter i fönstret och tittar på ungdomarna på terrassen en bit bort som högst antagligen värmer upp inför kvällens fest. Tänk att det var precis när vi var i deras  ålder vi lärde känna varandra. Känns overkligt att vi varit tillsammans mer än halva min livstid och så unga vi var då.

Så mycket vi varit med om och så mycket vi lärt oss med åren. Så mycket vi skapat men ändå så mycket vi har kvar att göra. Lite äldre och lite klokare, men precis lika mycket älskar jag dig nu som då, om inte ännu mera. 

Den blomstertid nu kommer...

Efter en paus på 14 år sedan min egen student- och frisörexamen var det åter igen dags att ståendes sjunga den blomstertid nu kommer. Sådär snabbt räknat kan vi säga att det kommer att vara tradition de kommande så si så där 15 åren tills Signar går ut högstadiet.

  

Idag var det Siris avslutning tillsammans med förskolan och lågstadiet. Först högtidligt i kyrkan och sedan i skolan och till slut i förskolan. Nu har vi på riktigt sommarlov och lata (!?) dagar framför oss tills den 10:e augusti när det är dags att inta och börja nöta skolbänken på riktigt.

3-0

Vi har nu tre nätter bakom oss med projektet sluta nattamma-börja sova och jag vågar nästan påstå att det går riktigt bra. Det var egentligen bara första natten som han gallskrek och protesterade. Andra natten vaknade han nog flera gånger men lade sig "snällt" ner i sängen igen när jag förde honom på ryggen (skulle vid det här laget underlättat en hel del om man hade haft en tutt/napp att stoppa i munnen istället) Har inte pratat med honom överhuvudtaget innan det blivit morgon. Den här natten, den tredje i ordningen utan nattmat vaknade han först kl 04.30, då protesterade han lite och det tog nog en god stund att få honom somna om. Men kanske efter ungefär en halvtimme somnade han om igen och vaknade för dagen kl 07.30. Summa sumarum Jessica-Signar 3-0. Kvällsamningen fortsatte jag med i vanlig ordning och kommer nog göra en tid ännu. Men vågar jag hoppas att det värsta är förbi och nattamningen tid är över? 

Nöjd och glad vinnare på jobbet. Vågar inte påstå att jag är pigg, men hur som helst är jag en vinnare!

Klätterapan med nattliga bekymmer

Just så ja, det är precis där han helst vill vara för tillfället. Plaska med lite vatten i handfatet. Jättekul och jättefarligt, men det brukar väl vara så.

Tack för era erfarenheter och kommentarer på min bedjan om hjälp. Redan igår kväll efter att jag skrivit ner mina tankar och postat inlägget blev jag peppad och fick kraft att ta itu med saken. Jens är nämligen ledig hela veckan och det underlättar vår vardag avsevärt. Så när det var dags för väckning strax efter kl 00 var jag redo för fight och uppdrag få klätterapan att somna om utan amning. Efter vad som kändes som en evighet, men säkerligen inte var det fick jag honom tillslut att somna om. Samma procedur upprepades två-tre gånger under nattens lopp (har lite dålig koll, var väldigt trött och fightades ganska halvsovandes, försökte spela oberörd av skriket och protesterna) Jag utsåg mig själv som segrare och barnet förblev oammat natten igenom. Hurra hurra. Nu är jag taggad som bara den och inväntar med spänning på den kommande natten och första uppvaket, när kommer det och hur många till blir det efter det? 

Hjälp mig!

Vi är som sagt inne i en väldigt ond cirkel när det kommer till nattsömn för lilla herremannen i huset. Han skulle helst av allt lika och sutta på mig och mina bröst hela natten och detta är förstås inte något som är hållbart i längden. Han somnar sjäv i egen säng (tack för det) efter att ha ammats i vår säng kl 20.30 tiden. Flyttar över honom till hans säng och ligger själv kvar bredvid tills han somnat. Kan ta allt från 1-60 minuter. Sedan stiger spänningen sover han 1-2-3-4-5-6-7 eller kanske 8 timmar i sträck...ju högre siffror desto ovanligare att det inträffar. Ibland vaknar han redan efter bara ett par timmar och vill ammas för att somna om. Ibland är jag envis, tyvärr allt för sällan, och vägrar amma honom utan försöker febrilt få honom att somna om. Jag tar till alla knep jag lärt mig under årens lopp, men tyvärr slutar det ändå nästan alltid med att jag förr eller senare under nattens lopp ger upp, tar honom i vår säng och så sover vi tätt tätt intill och tar sig en stänkare nu som då.

Detta är som sagt inte hållbart och jag börjar vara trött på eländet. Konstigt nog är jag själv relativt pigg i kroppen och knoppen trots väldigt störd nattsömn de senaste månaderna och undrar ibland varifrån min energi kommer. Kanske kaffe? Men jag vill i vilket fall som helst få ordning i kammaren.

Jag tror ju att det är ammandet som är problemet och det som stör vår nattsömn. Men jag undrar hur jag skall gå till väga för att komma ur det här? Om jag skall ta kampen med att sluta amma på natten, kan jag fortsätta amma på kvällen (dagtid ammas han inte längre sedan en månad tillbaka) eller vore det enklast att sluta amma helt och hållet? Eller är det någon annanstans skon klämmer!?

Någon som sitter eller har suttit i samma båt? Kan ni kanske hjälpa mig?

Förståndigare med åren?

Det heta samtalsämnet för helgen var givetvis Eurovisionen. Som alla högst antagligen vet vid det här laget var det Mums-Måns (som han tydligen kallas i media) och Sverige som tog hem hela spektaklet. Själv orkade jag däremot inte titta på hela finalen tyvärr (varför måste det börja så sent och sluta mitt i natten kan man ju få fråga sig som småbarnmamma) För si så där sju-åtta år sedan hade inte detta varit ett bekymmer, men nu går det bara inte (går och går, egentligen hänger det väl på om det är värt det). Som tur hade jag tillräckligt mycket förstånd att gå och lägga mig när alla sjungit sina bidrag, för t.o.m det var i senare laget. Kl 07.15 slog Signar upp sina klara små blå och sedan kom de tassande en efter en annan. 

Tur att de sysslesätter sig själva och leker allihopa ibland också. Jag låg i Siris säng och tittade på (kanske vilade ögonen lite ibland) medan leken utspelade sig i garderoben tidigt imorse.

I övrigt har inte helgen bjudit på så mycket nämnvärt. En hel del jobb för min del och Jens han har stått för markservicen och hushållssysslorna. Inte helt fel med ombytta roller ibland också, kunde nästan tänka mig att jobba lite oftare.

DIY och pysseltips

Egentligen borde jag har oljat trappan till lekstugan igår, men det fanns så mycket annat att pyssla med som var mycket roligare, så det får snällt vänta. Istället pärlade jag ihop två blompinnar till planteringarna på lekstugetrappan.

Fåglar av nabbipärlor efter modell av @kreativakarin. Limmade på blompinne med limpistol.

Den ombrefärgade krukan är en stor konservburk som jag spraymålat (och gjort några hål i bottnen på). Favorit i repris, ett par urväxta och ej längre vattentäta stövlar fungerar också fint som krukor. Dessutom tycker flickorna att det är väldigt kul och de är mån om sina stövlar och blommor (än så länge, fråga igen om ett par veckor!?) 

Sommarlov och klubbenavslutning

Det började rätt bra med sol mellan molnen trots en himla storm. Innan kvällen var avslutad var solen försvunnen och stormen blev om möjligt ännu värre. Men klubbenterminen blev avslutad med utekväll och grillkorven smakade gott. Siri tackade för sig och sina fyra år i dagklubben. Saga fortsätter i höst och får nu ha sommarledigt fram tills dess. En vecka kvar i förskolan för Siris del, sedan får vi börja fira sommarlov på riktigt.

Snart klart för öppning

Solens strålar värmde redan från tidig morgon när vi följde Siri till förskolan och det blev en strålande dag. Vi passade på att gå på en promenad i samma veva och uträttade en massa ärenden på samma gång. Vi spenderade så gott som hela fortsättningen på dagen utomhus och bockade av flera projekt på "att göra listan". Odlingslådorna blev klara och alla frön är i marken, ganska exakt samma tidpunkt som ifjol. Hoppas odlingen lyckas lika bra som ifjol, liten men naggande god. 

Det stora projektet för dagen blev storstädningen av lekstugan. Men med flera hjälpande händer, (vissa mer hjälpande, andra mindre) fick vi det riktigt fint uppstädat. (Önskar att det gick lika lätt och snabbt att städa "stora huset" också, som fönstertvätten t.ex)

Signar han trivs som fisken i vattnet utomhus. Idag kom han till ytterligare en ny värld när han fick vara med i lekstugan och dona. Även om det ännu slår högre att krypa runt i gräset och undersöka.

Klätterapan

-Om dom helst skulle glömma att stänga den arma grinden någongång

Överallt tar han sig upp vår lilla klättertapa, jag bävar för den dagen han börjar ta sig upp i soffan och på stolar. Det nyaste är badrumspallen i wc, där står han mest hela tiden och här om dagen stod han och balanserade på det lägre handtaget också. 

Om han då är snabb och väldigt rörlig tycks han inte ha lika bråttom med talet som sina systrar. Han säger ännu inte mycket som vi kan tyda. Hej och nä är väl det enda vi kan tyda och urskilja om vi är riktigt optimistiska.

Däremot kom äntligen första vinkningen till syrrorna och pappa på beställning för någon dag sedan vid nattningen. Så visst kommer väl förståndet och pratet också så småningom, även om det känns som om det mest går ut på att titta på klättrandet, undersökandet och när han river, sliter och tuggar på allt för tillfället. Och mitt egna ordbruk till störta delen består av Neeej Signar, inte röra Signar, vad har du i munnen Signar?, Signar var är du? Ajaj Signar, Usch Signar, Kom kom Signar, Nämen Signar!

Tandläkare och trädgårdsfix

Vissa dagar går mer i 180 än andra, igår var defintivt en sådan dag. Vi hade allt från veckohandling till tandläkarbesök på schemat. 

Jag och minstingarna hann också med ett besök till familjestugan på fömiddagen. Där dök farbror blå upp och visade upp sig och sitt fordon, vilket var väldigt spännande och intressant. 

På eftermiddagen fick vi sällskap av Minea och timmarna rusade ännu snabbare iväg. 

På kvällen blev det riktigt sommarkvällsväder och det blev passligt att ta itu med odlingslådorna och annat trädgårdsfix som inte intresserar det minsta om inte vädret är på min sida. Signar tröttnade snabbt på att sitta i vagnen och titta på, mycket roligare förstås att stå på huvud i lådorna. Även om det hamnade lika mycket jord på utsidan av lådorna som i munnen och innanför halaren.

Lekstugesäsong och DIY dörrmatta

Äntligen är den här igen, den efterlängtade lekstugesäsongen. Som stor del av er säkert vet redan så är jag säkerligen lika (om inte ännu mera) förtjust som flickorna i vår lekstuga. Eftersom inredningen till stor del består av tyg och papper städas all ömtålig cafe´inredning bort över vintern. Därför är det extra kul på våren igen öppna lekstugan igen och lekarna tar vid där de slutade på hösten. Nu har vi inte riktigt kommit så långt ännu i vår, det krävs en hel del städning ännu innan caféet och kiosken kan öppna. För visst har det vandrat några smutsiga stövlar över golvet och kladdat lite här och där under vintern trots allt. Men vi är på g, den som väntar på något gott...

Inspirationen och planerna för lekstugan tar givetvis inte slut i första taget. Det är trots allt bara tredje säsongen vi påbörjat med en lekstuga på backen. Först ut för denna säsong blev en "ny" dörrmatta.

Dörrmattan har vi haft från starten, men fick för mig att fixa till den lite. Mycket trevligare såhär.

Helt vanlig dörrmatta ca. 1 meter bred, finns att köpa som metervara (på t.ex Närpes Golv). Googla lämplig bild på moln. Rita på frihand ut ett moln på baksidan av mattan. Klipp med sax runt mattan. Klart!

Måndagsprogram

Måndag är lika med träningsdag med mammabootcamp på schemat. Tyvärr blev vi meddelade om
inställd träning igår pga sjukdom. Som tur var min vapendragare Cha-Cha på hugget och frågade om vi inte skulle ta saken i egna händer och gå och träna i alla fall (måste medge att jag hann föreställa mig en slapp måndag innan hon fick mig på andra tankar) Sagt och gjort, måndagsträningen avklarad och en hel del goda och givande diskussioner avklarade.

Träningsdag betyder också tvättningsdag (nå jo, nog tvättar vi oss fast vi inte tränar också). Men nu råkade det sig att Saga ville bada balja och gissa vem som är snabbt på plats när det tappas med vatten. Nå Signar förstås. Samma dragningskraft som klirret i diskmaskin eller öppnandet av ytterdörren.

Så härligt att se de här två leka också. För varje dag som går blir glädjen och gemenskapen större. Snart kommer han förhoppningsvis att kunna vara med och leka "på riktigt". 

Allt sånt en måndag som denna.

Den rätta helgen

Det blev helg igen efter en hel fredag i städandets tecken. Jag passade på att storstäda övervåningen med sopsäck medan ingen av flickorna var hemma. Det man inte vet mår man inte dåligt av, hehe.

Men som alla vet brukar det tendera vara extra kul att leka i rum som är städade, så även i vårt fall. Flickorna har konstigt nog hållit sig på övervåningen så gott som hela helgen och lekarna har avlöst varandra där uppe. Behöver knappast säga att det inte längre är i lika fin ordning.

Sagas dygn hos farmor gjorde tydligen också gott för syskonskapet. Det är längesedan flickorna lekt såhär bra i flera dagar...utan att bråka en endaste gång. Ja nu talar jag förstås om sinsemellan, med oss har det nog varit de samma fighterna och tjatandet.

Hur som lägger vi en händelserik helg bakom oss, jag har jobbat, vi har haft våravslutning med Siris kör, vi har träffat släktingar, vi har lekt med småkusinerna i lekparken och tillslut avrundade vi söndagen med att träffa och umgås med vänner.

Livet är en fest säger prinsessan Saga, eller förlåt jag tror det var Leah hon hette idag.

En helg mitt i veckan

Den här veckan blev ovanligt kort, känns som måndag idag fast det är fredag. Jens var hemma hela onsdagen medan jag jobbade och igår var vi alla lediga.

Igår var det dessutom konfirmationsdag för min kusin och det blev en festligare torsdag än vanligt. Signar trivdes, likaså flickorna som hade fullt upp med bus tillsammans med kusinernas nästan jämnåriga kusin. Vi vuxna trivdes också förstås mycket bra, god mat och dryck i alla former hela eftermiddagen.

Det bästa av allt, nu är det helg igen. Idag blir det tyvärr städdag, Saga har övernattat hos sin farmor, så för tillfället är det bara jag och Sigge pigg hemma. Övervåningen håller på att förfalla och man kommer snart inte fot om fot i flickornas rum (inte i vårt sovrum heller för den delen). Siri har med andra ord sin eftermiddag räddad också.

På egna ben

Lika plötsligt som han blev 10 månader har han blivit så stadig på egna ben, vår lilla Signar. Släpper sig ofta och står ibland långa stunder helt själv. Han steg också igår upp en gång helt själv utan att ta stöd mot något. De första staplande stegen är också tagna mellan våra famnar. Jag vågar nästan påstå att han snart springer fram. För han är inte det minsta försiktig och tar verkligen inte det säkra före det osäkra, vilket man också kan se sviterna av lite här och där i form av blåmärken. I pannan t.ex.

Gott, gotti gott gott med några få droppar apelsinsaft ur syrrans övergivna trip.

Racerfart

Helgerna har ju alltid en tendens att gå i en ryslig fart, det vet väl alla säkerligen om. Men sedan jag började jobba på lördagarna har helgerna om möjligt gått ännu fortare. Nu har vi bara egentligen en ledig dag tillsammans hela familjen, om nu ens det. Men sånt är livet, och inte bara här hos oss. Däremot tycker jag är det är riktigt roligt att jobba igen. Ser fram emot kvällarna och dagarna på salongen och få en liten paus hemifrån och från mammalivet. Dessutom är det så roligt att få jobba med hår igen. Inspirationen flödar.

Måndag och nystart igen. Öppnade veckan hårt med ett mammabootcamp-pass. Träningsvärken från förra veckan hade nätt och jämt gett med sig och nu späddes den på lite igen, skönt. Så vare det skoldag och klubbendag. Farmor Daga hann vi också besöka en stund och Signar utforskar världen vidare. Idag gräsmatta och sandlåda. Tänk om pojken skulle veta hur mycket det finns här i världen att utforska, men har har i vilket fall som helst gått ut hårt. 

Tycks vara lite motvind med fotograferandet med systemkameran också för tillfället. Tur att telefonen alltid finns nära tills hands och används flitigare till att dokumentera vardagen.

Morsdag

Så glad att just jag och min syster råkade få den bästa mamman. Så glad att just jag fick de bästa barnen att vara mamma åt. Så glad att även ha en mormor, farmor, svärmor och mommo Birgit att fira den här dagen. Samtidigt vill jag skänka en tanke till alla som inte får dela denna stora glädje att bli firad eller fira idag, på morsdag.

Nu får det vara nog!

Otaliga är de dagar jag tillsammans med Saga och Signar följt och hämtat Siri till/från Stenbackens skola sedan hon började där i höstas. Vi är oftast promenerandes men också cyklandes längs Klockartåget. Men det är livsfarligt att färdas längs den vägen just de tidpunkterna skolan börjar/slutar (annars också men det är en helt annan historia) Jag ber er alla föräldrar, personal och busschaufförer som färdas längs vägen (givetvis alla andra också) HÅLL HASTIGHETSBEGRÄNSNINGARNA innan någon olycka inträffar. Ni kör som om ni vore jagade med era egna barn sittandes i baksätet eller har just släppt av egna barn på skolgården och stressar själva vidare, men tänk på de andra barnen som färdas längs med vägen. Det är inte många sekunder ni "sparar" vill jag lova med att köra överhastighet på den korta sträckan till skolan, men vi undviker förhoppningsvis att någon olycka inträffar. 
DET ÄR 40KM/H SOM GÄLLER, NU KOMMER VI IHÅG DET!

10 månader

Plötsligt var det också någon som blev 10 månader. Rådgivningsbesök med den vanliga vägningen och mätningen på schemat. Den här gången fick han måtten 11140 gram och 77 cm. Äter, klättrar, busar, leker, upptäcker världen precis som han ska. Glad och väldigt social, tycker om allt och alla. Skulle han bara förstå sig på den lilla detaljen att sova som en stock på nätterna skulle jag inte ha något att klaga och fundera på över huvudtaget. Men nu tycker han fortsättningsvis om att ammas nattetid och sover väldigt väldigt oroligt och helst av allt tätt tätt intill mamma.

Uppryckning och trädgårdsfix

Jag kämpar i motvind för tillfället, inte med livet i allmänhet utan bloggen i synnerhet. Det känns motigt och det känns trögflytande. Men jag vill så gärna så jag fortsätter att kämpa och hoppas det börjar flyta lättare så småningom. För det brukar det göra.

Om vi skall prata om annat än trögflytande blogg kan vi prata lite trädgård även om vi inte har så mycket trädgård. Det vi däremot har massor av är grannens syrenhäck (?) Den växer och frodas och sprider sig som ogräs. Jag gick löst lite med sågen här om dagen och försökte åtgärda det bedrövligaste på "vår sida". Även om jag helst av allt skulle vilja sätta motorsågen och såga ner hela eländet. Men nu är det ju inte vår häck så jag får så lova att besinna mig och göra det bästa av situationen.

Första maj bestyr

Sent om sider tappades mjöden på flaska. (Det här med att vara förutseede och planerande har aldrig riktigt varit min starka sida) och struvorna friterades på dagen d. Inga dyrbara ballonger och ingen parad. Jens hamnade på jourutryckning och Saga följde med på utfärd och fick årets första "bollaglass". Det var vår första maj det.

Glada vappen

Vi var bjuda på förlovningsfest vappen till ära och fick några timmar tillsammans, tillsammans utan barn. Jag tror det var andra gången vi tog oss "ut" sedan Signar kom till världen. Så roligt det var och så välbehövligt att "pausa" från föräldraskapet en stund. Även om det för min del bara blev en förfest, för jag tackade för mig och åkte hem till tissenissen när de andra begav sig iväg på dans. (Även om mamma hade skött dem väl och faktiskt fått Signar att somna sist och slutligen utan tissar ;) )

Det är inte varje dag vi två hamnar på bild i den här bloggen, så nu när vi för en gångs skull var både uppklädda och målade (kanske mest jag då som står för den biten men) så kan jag ju bjuda på en liten bild