Växthusrestaurangen

I vår stad har vi den äran att få ha en växthusrestaurang. Ifall det råkar vara någon som inte hört talas om den eller vet vad det är så är det precis som namnet berättar, en restaurang i ett växthus. Nämligen Linds kök. I veckan fyllde vår bonusmamma och extramormor Bettan jämna år och hennes barn hade ordnat med överraskningsmiddag på Linds kök för hennes släkt och vänner. Jag har besökt Linds kök förr ett antal gånger men var precis lika imponerad av den goda maten den här gången. Växthusmiljön med all växtlighet och grönska gör inte upplevelsen sämre. Jag och flickorna lämnade pojkarna hemma och fick njuta av en fin kväll i trevligt sällskap. Vi tjuvstartade samtidigt sommarlovsfirandet och avklarad hektiskt jobbmånad för min del.

Sommarlov

Så var redan dagen kommer när första riktiga skolåret var avklarat. Skolavslutning i kyrkan idag med program och betygsutdelning i skolan efteråt. Fina, duktiga elever och högtidligt med sång och tal. Det är en speciell känsla i luften när alla sjunger "den blomstertid nu kommer" tillsammans.

Nöjd och glad fröken som inleder sitt sommarlov. Tyvärr är hon den enda i familjen som har den äran att inleda sommarlovet nu redan. Det kommer bli en hel massa pusslande och passande hit och dit. Men med en bunt hjälpsamma släktingar och vänner hoppas vi få det fixat på bästa sätt några veckor.

Sommarvärme

Så här mitt i den nagelbitande hockeyfinalen skall jag passa på och skriva ner ett par rader. Egentligen har jag inte alls följt med hockey-vm i år annat än slutresultaten för Finlands del. Kanske just därför som det gått extra bra i år när jag inte tittat. Så jag borde kanske inte titta på finalen nu heller, inte ens med ett halvt öga och öra som nu.

Sommaren kom med besked idag och vi har fått njuta av den första riktiga sommardagen. Passligt att den råkade infalla just på en söndag när de flesta varit lediga.

Synd att pollensäsongen tycks vara på topp för tillfället. Siri lider, snorar och gnuggar sina ögon trots att vi medicinerar med lite av varje.

Annars är det full fart i vanlig ordning. Endast två skolveckor kvar till sommarlov för Siri. Det betyder också högsäsong på jobbet för min del och jag har två extra långa arbetsveckor att se fram emot. Men belöningen får vi ganska snabbt efteråt och vi kommer att inleda sommarlovet med en liten semestertrip hela familjen. 

Det hänger (kanske) på håret

Eftersom jag nu jobbar som frissa och står framför en spegel och jobbar med folks hår dagarna i ända hör det ju lite till att se representativ ut i håret själv också. Efter många år som brunett och en ganska helfärgad sådan tyckte jag att det var på tiden med lite förändring. Jag tog hjälp av min fina vän Cha-cha på Label 4 i Vasa förra veckan. Startade dagen med att lämna kvar två av mina visdomständer på centralsjukhuset, sedan bänkade jag mig i frissastolen och njöt av att få bli ompysslad några timmar.

Fortfarande mörk botten men mycket ljusare längder med slingor i beiga toner. Gillar mitt nya hår.

En hejjare på cykel

Det var inte allt för länge sedan Signar bekantade sig med balanscykeln för första gången. Nu redan bemästrar han den som ett proffs, nästan. Nu har han ju ännu inte ens fyllt två år så någon själbevarelsedrift skall vi inte snacka om och kontrollen över cykeln och farten är heller inte den bästa. Men balansen är det verkligen inget fel på, heja Signar!

Det händer mycket under tiden

Det har både hunnit vara vinter, vår och sommar sedan sist känns det som. Sommaren var däremot bara på kort visit och nu är det mera vår än sommar i luften igen. Ett tecken på att sommaren är på antågande är i alla fall alla vår- och terminsavlutningar. Vi har avverkat både utekvällar och friluftsdagar från dagis och skolan. Gymnastikfest och dagklubbsslut och bara tre skolveckor kvar för Siris del.

Första maj firades in med spysjuka i huset, men (som tur) var det bara den äldsta i huset som drabbades. Vi andra firade med lösglasspremiär och lekparksturné. Firat morsdag har vi också gjort, med fina presenter och kort från barnen precis som sig bör.

Signar är den som mest fastnar på bild nu för tiden. Den äldsta fröken smiter undan mest hela tiden och det får jag så lov att acceptera. Så även om det mesta kretsar kring Signar är de nog med de andra två också i vanlig ordning.

Att försöka orka hänga kvar

Efter sju och ett halvt år i bloggvärlden är det första gången jag på riktigt tröttat på både att skriva blogg och läsa bloggar. Det tillför inget till mitt liv för tillfället och jag har inte det minsta lust att varken fotografera eller skriva. Ännu mindre läsa om vad andra sysslar med. Det närmaste jag kommer bloggar för tillfället är de som jag gillar på Facebook och ibland dyker upp i mitt flöde.

Men jag vet ju hur gärna jag själv vill läsa om vår vardag och framför allt Signars upptåg efter några år. Och det vore så fruktansvärt orättvist att inte ha hans första år i livet dokumenterat på samma sätt som flickornas. Det är väl därför jag hårt hårt hänger kvar och vägrar bloggdöden. Men jag har tagit ett beslut för mig själv och det är att inte ta någon stress över det hela. Därför blev det väl lite väl dött här i tre veckor också. Jag uppdaterar när lusten faller över mig, om det så är varje dag framöver eller är det tre veckor tills nästa gång får framtiden utvisa.

Egentligen var det bara det jag ville säga, för jag vet att ni är en hel del som hänger här och väntar på uppdatering. Allt bra med oss, allting är som förr.

Helgrapport och mellankocken

Helgen gick och jag behöver knappast skriva i ett huj för så är det väl alltid för alla. Egentligen börjar jag själv fira helg först på söndag nu för tiden eftersom jag så gott som alltid jobbar lördagar. Istället firar jag helg från söndag till tisdag, och det är verkligen inte dåligt det heller.

Loppis, 30-årskaffe och så det vanliga stöket har vår helg bestått av. 

Igårkväll beställde far i huset, även om det oftast är han som står för kokandet på helgerna crepes till middag. Siri som är vår plättmästare har nu fått hårt konkurrens av mellankocken som snart fixar det här med plättar galant hon också.

Loppis

Sista snön

Nu är det verkligen inte mycket snö kvar på vår gård, eller någon annan stans i våra trakter för den delen. Signar passar på och tar ut det sista, kokar lite i några koppar tar ett smakprov nu som då. Han älskar verkligen att vara utomhus och om det är något han samarbetar fruktansvärt bra med så är det att klä på och gå ut. Man behöver bara nämna gå ut eller fara bort så är han redo. Jag behöver knappast beskriva dess utförligare hur det låter när vi närmar oss hem eller det är dags att gå in igen!? Mars for i ett huj med sportlov, sjukdomar och kalasande. Nu är det aprils tur och jag hoppas hoppas att det blir aningen trevligare, speciellt på sjukdomsfronten.

Årets häxor

I år utökades häxskaran med en liten häxa till. Signar gjorde debut och fick följa med till ett fåtal ställen med sina systrar och Minea. Det han fick i sin kanna skulle ätas upp genast så det var tur att flickorna klarade sig själv och vi fick göra annat efter ett par gårdar. 

I år blev det inga påskkort eller videkvistar, istället blev det pärlade påskkaniner av nabbi som flickorna delade och önskade glad påsk med. Förhoppningsvis prydde de ett och annat påskris i grannskapet.

Påsken 2016

En påsk som kom att gå till historien som en av de lugnare. Tja eller lugn och lugn, det beror väl på lite hur man räknar. Givetvis har Signar hållit låda som vanligt och Jens han har jobbar mer eller mindre varje dag. Men lugn med betydelsen inte mycket program och inga större tillställningar. Vi har tagit dagarna som de kommit och njutit av ledigheten. Vi har i alla fall hållit oss till traditionerna och häxat, besökt hembyns påskbrasa, gått på familjegudstjänst, ätit memma och frossat i andra godsaker. Som avslutning på hela helgen blev det Sagas tur att drabbas av febern och det blev extra lugnt i stugan. Förhoppningsvis hålls hon feberfri hela dagen idag och vi kan återgår till vardagen med dagis och jobb imorgon.

Återuppstånden

Kalasandet övergick i sjukstuga och det blev lite gnälligt i stugan. Det var Signar som insjuknade och fick en besvärlig hosta och feber. Jens var tvungen att stanna hemma från jobbet så att jag fick städa upp alla kalufser till påsken som planerat. Vi konstaterade att det var första gången på vårat 8 år långa föräldraskap som vi hämtade ut intyg för vård av sjukt barn. Vi har alltid lyckats lösa det på något sätt med barnvakt eller skiftesarbetande. Så det var väl helt ok att stanna hemma två dagar i alla fall. Torsdagen var farmor snäll och hjälpte ut oss.  

Men nu är vi alla på benen och vi hoppas få fira påsk pigga och glada. Signar är på topp och har hjälp till med städandet till påsk!?

Påskpyssel med nabbipärlorna har vi också ägnat oss åt i veckan. I Sverige på Panduro hittade vi den äggformade pärlplattan. Vi har nästan slåsst om att få pärla i den, jag med. 

Kalashelg

Så kom turen till Siri och mig att bli ett år äldre. Jag var först ut på lördagen och igår var det Siris tur. Jag firar inte så mycket nu för tiden utan fokus ligger nog mest på Siri. Några paket och blombuketter brukar nog dyka upp i alla fall. 

Söndagen blev en riktig kalasdag och vi firade från morgon till kväll. På förmiddagen var det kompiskalas och huset fylldes men 13 festfina energiska fröknar. Tack vare solsken och vackert marsväder förflyttade vi oss ganska snabbt ut och lekte på gården. Olika stafetter och ballonglekar uppskattades. Efter avklarat kompiskalas dök släkten upp och festen fortsatte. i Ett halv av presenter och sockerfylld till max var den nyblivna åttaåringen nöjd och glad med dagen när kvällen kom. 

Hej våren!

Där flög ytterligare en vecka förbi. En till vecka som inte heller levererat de bästa dagarna. Pappa hamnade återigen in på sjukhus efter liknande sjukdomsattack som förra veckan. Man blir påmind om hur skört livet är och hur snabbt det kan ändras för vem som helst. Små infarkter i hjärnan som  kunde slutat riktigt illa. Efter tre dagar på sjukhus borde han få slippa hem idag, utan dessvärre fysiska men som tur.

Signar har hållit sig lugn hittills den här veckan. Eller lugn och lugn, men om man jämför med förra veckans bravader har det verkligen varit lugnt. Han har istället lärt sig ta sig fram på den lilla pukyn. Det har blivit en ny favoritsysselsättning utomhus tack vare att asfalten har kommit fram på hela gården nu. Hej våren, så roligt att du är här.

Veckan från h....

Signar gick hårt ut redan från början på veckan. Han inledde måndagen med att ge oss en teckning på väggen i lekrummet. Som tur var det "bara" blyerts och förhoppningsvis går det att få bort på något vis, har bara inte orkat ta tag i det. Han avslutade måndagen med att bryta av ena skälmen på mommos glasögon i ett obevakat ögonblick. Vid det här laget borde jag veta att det inte går att ha honom obevakad mer än två sekunder, men då kan ju vi övriga inte leva våra vanliga liv heller, tyvärr.

Det hela fortsatte på tisdagen och den här gången ledde några obevakade sekunder till ett samtal till giftinformationscentralen. Signar lyckade komma åt en burk med blonderingspulver ur min jobbkorg som fanns på byrån i hallen. Klantigt av mig att lämna den där, ja visst. Men aldrig kunde jag föreställa mig att den rackarn skulle klättra upp på bänken, lyckas få tag i burken, öppna locket och smaka på innehållet. Det var säkerligen ingen trevlig smakupplevelse och troligtvis var det inte mycket han fick i munnen. Men för säkerhetsskull checkade jag med giftinformationscentralen som försäkrade mig om att det inte var någon större fara, det kunde visserligen bränna lite i munnen. Jag kände mig verkligen inte som den bästa av mödrar när jag dagen efter fick informera dagispersonalen om hans lilla smakupplevelse, ifall han vid måltiderna skulle reagera eller strejka.

Onsdagen blev inte heller någon lyckad dag, även om Signar inte hade del i det. Vi startade dagen med det tråkiga beskedet att min pappa råkat ut för en sjukdomsattack under natten och blivit skickad med ambulans till sjukhuset. Det var inte det minsta trevligt att inleda arbetsdagen och ovissheten och oron visste inga gränser. Som tur gick allt bra och det var ingen större fara. Efter ett par dygn på sjukhuset fick han komma hem igen.

Torsdagen visste jag inte om jag alls skulle våga slå upp ögon och vad den dagen skulle ha att erbjuda efter denna start på veckan. Nu har det som tuta lugnat sig och inga fler otrevliga överraskningar har dykt upp eller dessvärre missöden har inträffat.

Eftersom kvällens inplanerade födelsedagsfirande uteblev på grund av spysjuka tog jag barnen och åkte till lokala pizzerian istället. Far i huset roar sig på eget håll och jag och flickorna ägnade oss åt påskpyssel när lillebror tagit natten. Imorgon arbetsdag för min del, sedan helg i dagarna tre. Hoppas verkligen att slutet på veckan levererar betydligt bättre än början. Och det borde den väl...

Vi lever trots allt

Sportlovet kom och gick, vi sportade inte det minsta den här gången tyvärr. Även om vädret bjöd på det bästa tänkbara sportlovsvädret. Istället tog vi vårt pick och pack, hela barnaskaran med oss och for till barnens faster med familj i grannlandet i väst. Jag hade målat upp alla tänkbara scenarion och var inställd på värsta tänkbara som minsta ressällskapet Signar skulle kunna ställa till med. Vi valde trots allt att åka från Helsingfors för bättre tidtabeller. Silja Symphony och Serenade tog oss säkert till och från Stockholm. Och Signar han uppförde sig så exemplariskt som det bara gick. Det är bra att ställa in sig på det värsta ibland så kan det bara bli bättre. Visst sprang jag och jagade honom i båtens alla 1000 trappsteg och visst hade han myror i baken och ville hellre klättra än sitta still. Men man kan ju inte kräva för mycket av en med myror i baken heller. Bilfärderna gick smärtfritt och bollhaven stillade mycket spring i benen. Han fixade till och med sitt första IKEAbesök på hemvägen med bravur. Det roligaste av allt var ändå att träffa killkusinen, Mikaela och Robban. Se deras nya hus och umgås ett par dagar. Så behövligt att vara ut och lufta på sig lite, så mycket roligare att ta tag i vardagen väl hemma igen. Hoppas vi snart kan komma och hälsa på er igen!

Veckan som gick

Vi föll tydligen i nån sorts kalaskoma efter helgens kalasande. Som tur hade vi två lediga dagar innan det var dags för jobb och dagistur igen. Ja med vi menar jag förstås alla utom far i huset. Han är tyvärr den som måste jobba fem dagar i veckan. Men däremot har han och Siri loggat ut för sportlov idag. Årets sportlovsfirare här i trakten kommer i alla fall som det ser ut nu får njuta av ett ordentligt snörikt lov. De senaste dygnet har snön vräkt ner här i olika repriser och temperaturerna är ordentligt på minus. För vår del blir det inte så mycket sportande vi skall ägna oss åt andra nöjen i början på veckan istället.  

Hos oss är det viktigt att ytterdörren hålls i lås även när vi är hemma. 99% av gångerna någon av oss glömmer blir vi påminda genom Signars rymningsförsök. Här om dagen försökte han ta sig ut på Pukyn iklädd den mindre syrrans vinterstövlar. Har jag sagt att han älskar att vara utomhus, med eller utan snö på marken!?

Kalasdagen

Det blev en riktig klassöndag, från början till slut. Barnkalaset fick starta dagen och hon hade bjudit in fyra av sina bästa vänner. Det var väldigt stort och viktigt skall ni veta, allt från planeringen till det slutliga genomförandet. Bra gick det och jag tror gästerna var lika nöjda som födelsedagsbarnet. Sedan drog vi efter andan en timme och försökte ladda med lite mat och salt innan det var dags för de vuxnas kalas. Vi följde samma koncept så när som på pricken förutom uteleken och fiskdammen.

 

 

En mycket nöjd och glad femåring. Idag var det också extra roligt att gå till dagklubben och bjuda på lite överblivna godsaker från kalaset. Ikväll fixade vi (som tur) de sista godbitarna så när som på en liten tårtbit tillsammans med mommo, dagens födelsedagsbarn. Nu har jag lovat (eller kanske tvingat) mig själv motstå socker tills vi drar igång med nästa kalasrunda här i huset om ganska exakt fyra veckor (med några undantagstillstånd i form av andra födelsedagar och bjudningar)

Ingen vanlig dag

Nej ingen vanlig dag idag, för det är ju Sagas födelsedag. Älskade lilla Lotta, ja för det är precis som Lotta på Bråkmakargatan hon är vår lilla envisa unge. Hela fem år firar vi idag med både släkt och vänner. Ett kalas är avklarat och vi väntar som bäst på att nästa gäng skall dyka upp. En söndag av bästa sort.

Vinterskoj

Växthusdagen avlöste jobb och dagisdagar i slutet av veckan. Vintern har hållit i sig och vi har äntligen fått njuta av perfekt pulkaväder i "vår" stora backe intill huset. Signar tyckte däremot inte att det var lika kul att sitta i pulkan eller på kälken som vi andra och åka ner, istället sprang han upp och ner med pulkan efter sig!? 

Det bästa är ändå ljuset som gör sig påmint om att det är på väg. Dagarna är så mycket längre redan. Den här veckan har de både skidat och skrinnat i skolan och jag hoppas verkligen att snön får hållas kvar åtminstone tills sportlovet är förbi.

Den dagen på året

Det är såna här dagar som man blir extra påmind om hur snabbt tiden går. Det känns verkligen inte som att ett år har passerat nu igen och det var åter dags för den årliga "plantsättardagen" i pappas växthus. Det samma vanliga gänget, den samma traditionella köttsoppan och fastlagsbullarna. De minsta hade dagisdag och Siri hade skoldag vilket betyder att jag fick arbeta ifred. Det har inte hänt ofta de senaste åren. (Har jag inte varit gravid har jag ammat någon eller så har det varit någon på rymmen i gångarna) Men Siri var mycket noga med att hämtas direkt efter skolan, hon ville förstås också vara med på den för henne lika viktiga dagen. 

Så här har det sett ut de senaste sex åren, inte så konstigt att det är lika viktigt för henne. Hon är ju uppväxt med det här lika mycket som mig.
2015 2014 2013 2012 2011 2010

Kalasdags

På söndag startar vår födelsedagsmånad och vi har en månad med kalasande framför oss. Först ut är Saga och hon förbereder som bäst sitt första "riktiga" kompiskalas. Det är viktigt må ni tro. Inbjudningskorten är skrivna, tårtan beställd och planerandet av övrigt kalasprogram pågår in till minsta lilla detalj. Det är stort att fylla år, i alla fall när man skall fylla fem.

Vändagen

Vi tjuvstartade "firandet" redan igår med vändagsbakelser när mellon startade och Signar somnade. Flickorna var vakna och hejade med oss på Krista. Vi höll alla våra tummar och tår att hon skulle fixa en plats till finalen eller andra chansen men tyvärr tog resan slut. 

Glad vändag på er alla och hoppas ni får en riktig fin dag också.

Sockerfritt godis

Kanske inte så bra att äta den här sortens godis överhuvudtaget, trots att det är sockerfritt och allt. Misstänker det kan vara lite hårdsmält. Men det fungerar utmärkt som prydnad i en glasburk på bordet eller i barnens leksakskök. I sommar kommer det säkert att få flytta ut till lekstugan. Nabbipärlor, lite lim och tålamod är allt som krävs för att tillverka sitt eget nabbilakrits. Perfekt pyssel för både liten och stor mellan snögubbsbyggen och pulkaåkning.

Hänt i veckan

Vädret tycks lida av beslutsångest deluxe denna vinter. Från att marken var så gott som helt snö- och isfri igår vaknade vi idag igen upp till en vit värld imorse. Vackert så, eftersom det ändå bara står 12:e februari i almanackan. Idag var det också perfekt snögubbsväder, undrar bara hur länge vår gubbe står rakt.

Annat värt att rapportera från veckan och det som socialamedierna gått ut på är de otalia varianterna av fastlagsbullarna. Signar fick smaka sin första hemma hos Michaela och lilla sötsnosen Olivia på den rätta dagen i början på veckan. Så gott med hembakade bullar. Vi körde lite halvfabrikat och köpte hem färdiga bullar som vi själva fyllde med grädde och mandelmassa. Saga och jag däremot hittade en ny favoritfyllning, nutella.  

En helg i huvudstaden

Det tar tydligen på krafterna att vara på resande fot ett par dagar eftersom jag somnat tillsammans med barnen två kvällar på raken. Nu borde väl sömntimmarna vara insovda och efter två "lediga" dagar börjar vi vår arbets/dagisvecka imorgon. Men lite om Helsingfors först innan det blir en riktigt gammal historia.
Flickorna fick alltså en weekend tillsammmans med moster och Bene i julklapp av dem och jag fick den äran att följa med. Moster och Bene tog emot oss i Böle på tågstationen och vi gick och åt lite mat innan det var dags för huvudmålet för resan, Disney on Ice.

Hartwall arenan fylldes till längden och bredden med barn i alla åldrar, och mer och mindre taggade föräldrar. Siri som haft den äran att besöka arenan förr låtsades vara lite van, Saga däremot var mera uppspelt och ögonblicket när lamporna släcktes, musiken började spela, isen gnistra, lamporna blinka och de första skridskoåkarna gjorde entré vore önskade jag hade fastnat på film. Magiska minuter.

Disneyfigurena och numren avlöste varandra i två akter och vi fick se och lyssna till delar ur bl.a lejonkungen, den lilla sjöjungfrun, Peter Pan och Kapten Krok.

Givetvis var det Frost med Anna och Elsa som var bäst. Både Saga och Siri hann fråga mer än två gånger under showens lopp, NÄR kommer Anna och Elsa?

En två timmar lång show som var riktigt sevärd. Ett 30-tal duktiga skrinnare, fantastiska kostymer och snygg rekvisita. Skulle det bara ha varit på svenska hade det varit fullpoäng. Eftersom det var en hel del snack också gick det mesta flickorna förbi. Men vi får väl helt enkelt lov att lära oss de finska versionerna till en annan gång, för jag ganska så säker på att det kommer bli mera Disney on Ice för vår del. 

Efter showen skyndade vi oss till hotellet och passade på att åka spårvagn som minstingarna aldrig gjort förr. Passligt nog var det kvällen till ära dags för den första deltävlingen i årets melodifestival. Moster och Bene hade laddat upp med godsaker på hotellet och mellomyset kunde börja.

Hotellivet är inget illa liv där man får både äta chips och hoppa i sängarna. Sedan somnade flickorna ganska utmattade efter dagens alla nya intryck och upplevelser. 

Nu hade man nästan hoppats på en god natts sömn och lite sovmorgon efter sen läggning. Men vi var helt tydligen inte ute för att sova och redan innan kl slagit sju var flickorna redo att ta sig an Helsingfors. Det är ju heller inte varje dag de kan smyga över till moster och Bene och krypa upp i deras säng och väcka dem.

Vi startade dagen med ett dopp i hotellets pool och bastu innan det var dags att inta hotellfrukosten. Vi checkade ut från hotellet och begav oss till centrum för att hinna med lite shopping. Kanske inte det roligaste enligt flickorna men både Kampen- och Forumköpcentrum har bra med rulltrappor och det roade dem en lång stund. Lite fika i magen emellan så gick det riktigt bra. Klockan går som bekant fort när man har roligt och det blev dags att ta tåget till Seinäjoki igen och avsluta resan.

Vi tackar moster och Bene för ett fantastiskt roligt veckoslut och jag tror nästan att vi skall sätta in en önskan om liknande julklapp det här året. Upplevelser och minnen är det bästa och det här kommer inte flickorna att glömma i första taget. Tack!

På väg

Äntligen kom dagen som flickorna väntat på sedan julen. Dagen när vi skulle ta tåget till Helsingfors och moster och Bene. Efter en lite onödigt spännande bilfärd i snöoväder till Seinäjoki lyckades vi hoppa på tåget med tre minuters marginal. Det blev lite svettigt om vi säger som så. Pojkarna vinkade vi av i Seinäjoki och nu sitter vi tjejer på tåget och väntar med spänning på vad moster och Benes julklapp till flickorna har att erbjuda. En weekend i Helsingfors kan knappast bli fel.

Skidväder

När vi vaknade imorse var marken vit igen och halva förmiddagen fortsatte snön att dala ner. Stora lätta flingor gjorde snötäcket tjockare än aldrig förr den här vinter. Äntligen fick vi användning av skidorna och pulkorna som tills idag vilat uppe på "garagevinden".

Signar är inte bara extremt företagsam, han är fruktansvärt envis också. När han såg Saga skida och  ett par överlopps skidor låg passligt på marken ville han givetvis göra likadant. Jag hade inte ens tänkt tanken att sätta honom på ett par skidor ännu i vinter så döm min förvåning när han halade sig fram över gården. Föll gjorde han minsann också och skidorna for all världens väg (finns det något eländigare än skidor man har vanliga skor till!?) Jag var beredd mer än en gång att samla ihop dem och avsluta, men skam den som ger sig. Upp igen och nya tag.

Vi syns nu i alla fall

Här om dagen var det så ljust när vi skulle följa Siri till skolan så jag var tvungen att titta på klockan en extra gång  att vi faktiskt var ute i rätt tid. Det samma idag när vi hämtade Saga från klubben, så ovanligt ljust. Hurra vi är på den vinnande sidan mot mörkret.

Även om vi går mot ljusare tider kan jag inte nog prisa våra "arbetshalare" som flickorna kallar dem. Vi får ständigt kommentarer och hejarop att vi har prima halare, att vi lyser där vi kommer och syns längs vägen. Vi har haft dem i många år nu redan i olika storlekar och upplagor. Det är Ellos som levererar dem år efter år. Nöjd är jag med både pris och kvalitet. Ifjol hade jag dessutom turen att fynda tre stycken på ta-tre-betala-för-två-rean och köpte redan då till den här vinter till hela barnskaran.

Tripp, trapp och trull på väg hem från klubben. Extra roligt och glada miner idag efter att Saga varit nästan ett dygn på vift hos mommo. I alla fall hela vägen hem var de sams ;)