Veckan som gick

Vi föll tydligen i nån sorts kalaskoma efter helgens kalasande. Som tur hade vi två lediga dagar innan det var dags för jobb och dagistur igen. Ja med vi menar jag förstås alla utom far i huset. Han är tyvärr den som måste jobba fem dagar i veckan. Men däremot har han och Siri loggat ut för sportlov idag. Årets sportlovsfirare här i trakten kommer i alla fall som det ser ut nu får njuta av ett ordentligt snörikt lov. De senaste dygnet har snön vräkt ner här i olika repriser och temperaturerna är ordentligt på minus. För vår del blir det inte så mycket sportande vi skall ägna oss åt andra nöjen i början på veckan istället.  

Hos oss är det viktigt att ytterdörren hålls i lås även när vi är hemma. 99% av gångerna någon av oss glömmer blir vi påminda genom Signars rymningsförsök. Här om dagen försökte han ta sig ut på Pukyn iklädd den mindre syrrans vinterstövlar. Har jag sagt att han älskar att vara utomhus, med eller utan snö på marken!?

Kalasdagen

Det blev en riktig klassöndag, från början till slut. Barnkalaset fick starta dagen och hon hade bjudit in fyra av sina bästa vänner. Det var väldigt stort och viktigt skall ni veta, allt från planeringen till det slutliga genomförandet. Bra gick det och jag tror gästerna var lika nöjda som födelsedagsbarnet. Sedan drog vi efter andan en timme och försökte ladda med lite mat och salt innan det var dags för de vuxnas kalas. Vi följde samma koncept så när som på pricken förutom uteleken och fiskdammen.

 

 

En mycket nöjd och glad femåring. Idag var det också extra roligt att gå till dagklubben och bjuda på lite överblivna godsaker från kalaset. Ikväll fixade vi (som tur) de sista godbitarna så när som på en liten tårtbit tillsammans med mommo, dagens födelsedagsbarn. Nu har jag lovat (eller kanske tvingat) mig själv motstå socker tills vi drar igång med nästa kalasrunda här i huset om ganska exakt fyra veckor (med några undantagstillstånd i form av andra födelsedagar och bjudningar)

Ingen vanlig dag

Nej ingen vanlig dag idag, för det är ju Sagas födelsedag. Älskade lilla Lotta, ja för det är precis som Lotta på Bråkmakargatan hon är vår lilla envisa unge. Hela fem år firar vi idag med både släkt och vänner. Ett kalas är avklarat och vi väntar som bäst på att nästa gäng skall dyka upp. En söndag av bästa sort.

Vinterskoj

Växthusdagen avlöste jobb och dagisdagar i slutet av veckan. Vintern har hållit i sig och vi har äntligen fått njuta av perfekt pulkaväder i "vår" stora backe intill huset. Signar tyckte däremot inte att det var lika kul att sitta i pulkan eller på kälken som vi andra och åka ner, istället sprang han upp och ner med pulkan efter sig!? 

Det bästa är ändå ljuset som gör sig påmint om att det är på väg. Dagarna är så mycket längre redan. Den här veckan har de både skidat och skrinnat i skolan och jag hoppas verkligen att snön får hållas kvar åtminstone tills sportlovet är förbi.

Den dagen på året

Det är såna här dagar som man blir extra påmind om hur snabbt tiden går. Det känns verkligen inte som att ett år har passerat nu igen och det var åter dags för den årliga "plantsättardagen" i pappas växthus. Det samma vanliga gänget, den samma traditionella köttsoppan och fastlagsbullarna. De minsta hade dagisdag och Siri hade skoldag vilket betyder att jag fick arbeta ifred. Det har inte hänt ofta de senaste åren. (Har jag inte varit gravid har jag ammat någon eller så har det varit någon på rymmen i gångarna) Men Siri var mycket noga med att hämtas direkt efter skolan, hon ville förstås också vara med på den för henne lika viktiga dagen. 

Så här har det sett ut de senaste sex åren, inte så konstigt att det är lika viktigt för henne. Hon är ju uppväxt med det här lika mycket som mig.
2015 2014 2013 2012 2011 2010

Kalasdags

På söndag startar vår födelsedagsmånad och vi har en månad med kalasande framför oss. Först ut är Saga och hon förbereder som bäst sitt första "riktiga" kompiskalas. Det är viktigt må ni tro. Inbjudningskorten är skrivna, tårtan beställd och planerandet av övrigt kalasprogram pågår in till minsta lilla detalj. Det är stort att fylla år, i alla fall när man skall fylla fem.

Vändagen

Vi tjuvstartade "firandet" redan igår med vändagsbakelser när mellon startade och Signar somnade. Flickorna var vakna och hejade med oss på Krista. Vi höll alla våra tummar och tår att hon skulle fixa en plats till finalen eller andra chansen men tyvärr tog resan slut. 

Glad vändag på er alla och hoppas ni får en riktig fin dag också.

Sockerfritt godis

Kanske inte så bra att äta den här sortens godis överhuvudtaget, trots att det är sockerfritt och allt. Misstänker det kan vara lite hårdsmält. Men det fungerar utmärkt som prydnad i en glasburk på bordet eller i barnens leksakskök. I sommar kommer det säkert att få flytta ut till lekstugan. Nabbipärlor, lite lim och tålamod är allt som krävs för att tillverka sitt eget nabbilakrits. Perfekt pyssel för både liten och stor mellan snögubbsbyggen och pulkaåkning.

Hänt i veckan

Vädret tycks lida av beslutsångest deluxe denna vinter. Från att marken var så gott som helt snö- och isfri igår vaknade vi idag igen upp till en vit värld imorse. Vackert så, eftersom det ändå bara står 12:e februari i almanackan. Idag var det också perfekt snögubbsväder, undrar bara hur länge vår gubbe står rakt.

Annat värt att rapportera från veckan och det som socialamedierna gått ut på är de otalia varianterna av fastlagsbullarna. Signar fick smaka sin första hemma hos Michaela och lilla sötsnosen Olivia på den rätta dagen i början på veckan. Så gott med hembakade bullar. Vi körde lite halvfabrikat och köpte hem färdiga bullar som vi själva fyllde med grädde och mandelmassa. Saga och jag däremot hittade en ny favoritfyllning, nutella.  

En helg i huvudstaden

Det tar tydligen på krafterna att vara på resande fot ett par dagar eftersom jag somnat tillsammans med barnen två kvällar på raken. Nu borde väl sömntimmarna vara insovda och efter två "lediga" dagar börjar vi vår arbets/dagisvecka imorgon. Men lite om Helsingfors först innan det blir en riktigt gammal historia.
Flickorna fick alltså en weekend tillsammmans med moster och Bene i julklapp av dem och jag fick den äran att följa med. Moster och Bene tog emot oss i Böle på tågstationen och vi gick och åt lite mat innan det var dags för huvudmålet för resan, Disney on Ice.

Hartwall arenan fylldes till längden och bredden med barn i alla åldrar, och mer och mindre taggade föräldrar. Siri som haft den äran att besöka arenan förr låtsades vara lite van, Saga däremot var mera uppspelt och ögonblicket när lamporna släcktes, musiken började spela, isen gnistra, lamporna blinka och de första skridskoåkarna gjorde entré vore önskade jag hade fastnat på film. Magiska minuter.

Disneyfigurena och numren avlöste varandra i två akter och vi fick se och lyssna till delar ur bl.a lejonkungen, den lilla sjöjungfrun, Peter Pan och Kapten Krok.

Givetvis var det Frost med Anna och Elsa som var bäst. Både Saga och Siri hann fråga mer än två gånger under showens lopp, NÄR kommer Anna och Elsa?

En två timmar lång show som var riktigt sevärd. Ett 30-tal duktiga skrinnare, fantastiska kostymer och snygg rekvisita. Skulle det bara ha varit på svenska hade det varit fullpoäng. Eftersom det var en hel del snack också gick det mesta flickorna förbi. Men vi får väl helt enkelt lov att lära oss de finska versionerna till en annan gång, för jag ganska så säker på att det kommer bli mera Disney on Ice för vår del. 

Efter showen skyndade vi oss till hotellet och passade på att åka spårvagn som minstingarna aldrig gjort förr. Passligt nog var det kvällen till ära dags för den första deltävlingen i årets melodifestival. Moster och Bene hade laddat upp med godsaker på hotellet och mellomyset kunde börja.

Hotellivet är inget illa liv där man får både äta chips och hoppa i sängarna. Sedan somnade flickorna ganska utmattade efter dagens alla nya intryck och upplevelser. 

Nu hade man nästan hoppats på en god natts sömn och lite sovmorgon efter sen läggning. Men vi var helt tydligen inte ute för att sova och redan innan kl slagit sju var flickorna redo att ta sig an Helsingfors. Det är ju heller inte varje dag de kan smyga över till moster och Bene och krypa upp i deras säng och väcka dem.

Vi startade dagen med ett dopp i hotellets pool och bastu innan det var dags att inta hotellfrukosten. Vi checkade ut från hotellet och begav oss till centrum för att hinna med lite shopping. Kanske inte det roligaste enligt flickorna men både Kampen- och Forumköpcentrum har bra med rulltrappor och det roade dem en lång stund. Lite fika i magen emellan så gick det riktigt bra. Klockan går som bekant fort när man har roligt och det blev dags att ta tåget till Seinäjoki igen och avsluta resan.

Vi tackar moster och Bene för ett fantastiskt roligt veckoslut och jag tror nästan att vi skall sätta in en önskan om liknande julklapp det här året. Upplevelser och minnen är det bästa och det här kommer inte flickorna att glömma i första taget. Tack!

På väg

Äntligen kom dagen som flickorna väntat på sedan julen. Dagen när vi skulle ta tåget till Helsingfors och moster och Bene. Efter en lite onödigt spännande bilfärd i snöoväder till Seinäjoki lyckades vi hoppa på tåget med tre minuters marginal. Det blev lite svettigt om vi säger som så. Pojkarna vinkade vi av i Seinäjoki och nu sitter vi tjejer på tåget och väntar med spänning på vad moster och Benes julklapp till flickorna har att erbjuda. En weekend i Helsingfors kan knappast bli fel.

Skidväder

När vi vaknade imorse var marken vit igen och halva förmiddagen fortsatte snön att dala ner. Stora lätta flingor gjorde snötäcket tjockare än aldrig förr den här vinter. Äntligen fick vi användning av skidorna och pulkorna som tills idag vilat uppe på "garagevinden".

Signar är inte bara extremt företagsam, han är fruktansvärt envis också. När han såg Saga skida och  ett par överlopps skidor låg passligt på marken ville han givetvis göra likadant. Jag hade inte ens tänkt tanken att sätta honom på ett par skidor ännu i vinter så döm min förvåning när han halade sig fram över gården. Föll gjorde han minsann också och skidorna for all världens väg (finns det något eländigare än skidor man har vanliga skor till!?) Jag var beredd mer än en gång att samla ihop dem och avsluta, men skam den som ger sig. Upp igen och nya tag.

Vi syns nu i alla fall

Här om dagen var det så ljust när vi skulle följa Siri till skolan så jag var tvungen att titta på klockan en extra gång  att vi faktiskt var ute i rätt tid. Det samma idag när vi hämtade Saga från klubben, så ovanligt ljust. Hurra vi är på den vinnande sidan mot mörkret.

Även om vi går mot ljusare tider kan jag inte nog prisa våra "arbetshalare" som flickorna kallar dem. Vi får ständigt kommentarer och hejarop att vi har prima halare, att vi lyser där vi kommer och syns längs vägen. Vi har haft dem i många år nu redan i olika storlekar och upplagor. Det är Ellos som levererar dem år efter år. Nöjd är jag med både pris och kvalitet. Ifjol hade jag dessutom turen att fynda tre stycken på ta-tre-betala-för-två-rean och köpte redan då till den här vinter till hela barnskaran.

Tripp, trapp och trull på väg hem från klubben. Extra roligt och glada miner idag efter att Saga varit nästan ett dygn på vift hos mommo. I alla fall hela vägen hem var de sams ;)