Att försöka orka hänga kvar

Efter sju och ett halvt år i bloggvärlden är det första gången jag på riktigt tröttat på både att skriva blogg och läsa bloggar. Det tillför inget till mitt liv för tillfället och jag har inte det minsta lust att varken fotografera eller skriva. Ännu mindre läsa om vad andra sysslar med. Det närmaste jag kommer bloggar för tillfället är de som jag gillar på Facebook och ibland dyker upp i mitt flöde.

Men jag vet ju hur gärna jag själv vill läsa om vår vardag och framför allt Signars upptåg efter några år. Och det vore så fruktansvärt orättvist att inte ha hans första år i livet dokumenterat på samma sätt som flickornas. Det är väl därför jag hårt hårt hänger kvar och vägrar bloggdöden. Men jag har tagit ett beslut för mig själv och det är att inte ta någon stress över det hela. Därför blev det väl lite väl dött här i tre veckor också. Jag uppdaterar när lusten faller över mig, om det så är varje dag framöver eller är det tre veckor tills nästa gång får framtiden utvisa.

Egentligen var det bara det jag ville säga, för jag vet att ni är en hel del som hänger här och väntar på uppdatering. Allt bra med oss, allting är som förr.

Helgrapport och mellankocken

Helgen gick och jag behöver knappast skriva i ett huj för så är det väl alltid för alla. Egentligen börjar jag själv fira helg först på söndag nu för tiden eftersom jag så gott som alltid jobbar lördagar. Istället firar jag helg från söndag till tisdag, och det är verkligen inte dåligt det heller.

Loppis, 30-årskaffe och så det vanliga stöket har vår helg bestått av. 

Igårkväll beställde far i huset, även om det oftast är han som står för kokandet på helgerna crepes till middag. Siri som är vår plättmästare har nu fått hårt konkurrens av mellankocken som snart fixar det här med plättar galant hon också.

Loppis

Sista snön

Nu är det verkligen inte mycket snö kvar på vår gård, eller någon annan stans i våra trakter för den delen. Signar passar på och tar ut det sista, kokar lite i några koppar tar ett smakprov nu som då. Han älskar verkligen att vara utomhus och om det är något han samarbetar fruktansvärt bra med så är det att klä på och gå ut. Man behöver bara nämna gå ut eller fara bort så är han redo. Jag behöver knappast beskriva dess utförligare hur det låter när vi närmar oss hem eller det är dags att gå in igen!? Mars for i ett huj med sportlov, sjukdomar och kalasande. Nu är det aprils tur och jag hoppas hoppas att det blir aningen trevligare, speciellt på sjukdomsfronten.