Den finaste av Sagor

Saga blev för en vecka sedan 1 år och 4 månader. Brukar alltid försöka skriva ner lite info varje månad. Det är så roligt att bläddra tillbaka och läsa sedan. Just nu brinner inte blogglågan riktigt hårt, men jag hoppas den tar liv igen och att jag fortsätter notera ett tag till. För det som finns noterat här är verkligen guldvärt, tror knappast jag noterat lika flitigt om jag inte haft den här lilla hålan på nätet.

Över till Sagan...inte så stora förändringar sedan senaste månadsnoteringen. Pratet har inte utvecklats desto mera, ganska samma ordförråd som sist. Klättar lika flitigt och faller lika ofta som förr. Älskar sin storasyster Diddi, även om hon inte alltid får vara med på alla lekar och ibland blir ganska illa behandlad. Har börjat sova mindre dagtid, sällan blir det mer än 2,5 h timme. Men det resulterade också i lite bättre nätter. Äter också lite bättre, men skulle nog fortsättningsvis helst leva på mjölk, kakor, russin och godis...hmm. Härmar allt och alla, suger in så mycket info det bara går och försöker sig på allt och önskar hon vore lika duktig som sin storasyster.

Rabarbertider

Vi har ännu ingen egen rabarber buske/odling/plantering (eller vad det nu heter), istället passar vi på att knycka hos dom som har. Igår blev det en paj till kvällskaffet och lite frystes ner. Receptet till pajen har jag delat med mig av förr och det hittar ni här

PS. Givetvis hade vi lov att ta lite rabarber hos Siris gudmor

PS2. Ser ni den blå glasslådan, det är vaniljglass från Lidl. Har ni inte testat den tycker jag ni skall göra det, jag lovar att ni inte blir besvikna.

Söndag

På söndagen var vi trötta efter alla utfärder och allt midsommarfirande. Vi vinkade av moster och Bene som gav sig iväg till USA för en roadtrip genom landet i fyra veckor. Jag avslutade hela midsommarhelgen med att ta på mig arbetskläderna igen och åka i jobb när kvällen kom.

Midsommardagen

Gården var uppstädat och vi var redo att ta emot kvällens gäster, Tjöckborna. Vi åt och drack som sig bör och alla hade det bra. Det var en varm och fin kväll och vi höll oss ute så länge tills myggbetten blev för många.

Projekt slutfört

Midsommardagen var det varmt och soligt. Biltaksprojektet slutfördes* och utemöblemanget kom fram ur sitt vinteride

*nästan, en omgång till med målarpenseln bara

Idag

Vädret visade sig från sin bättre sida. Vi passade på och utforskade en ny lekpark, blev serverade mat och dryck och picknickade som avslutning på en gräsmatta. Nu har vi alla tagit en liten powernap och jag är skall snart ha skiftbyte med pappan i huset. Ikväll är det kvällsjobb som gäller igen.

Vi börjar med torsdag-fredag

Det blev lite tyst och tomt här inne av olika orsaker. Men nu är vardagen här igen och jag skall försöka återge de senaste dagarna.

Vi tog som sagt en lite paus från vardagen och inledde midsommarfirandet i Vasa. Både Jens och jag jobbade på fredagen så vi tjuvstartade firandet lite redan på torsdagen med shopping och hotellövernattning. En av orsakerna till Vasaresan var också fotosessionen som jag och flickorna hade med Forth-Photography på torsdagskvällen vid ett blåsigt Strömsö. (mer om det kommer säkerligen komma inom kort). 

På fredagen var både Jens och Siri glada, äntligen skulle de få köra lastbil igen. Jag tog Saga med mig och strosade några timmar på stan istället, men jag var säkerligen lika glad åt situationen. När affärerna stängde och det var dags att åka hem igen njöt vi lite av det fina midsommarvädret först genom att äta glass på torget och jaga duvorna (kanske mest Saga). När kvällen kom skickade jag iväg familjen på "lill-fasters" 18-årskalas. Jag själv drog iväg för att tjäna lite pengar. Det blev ett annorlunda sätt att fira midsommarafton på, men visst gick det för sig det också med två fina Vasadagar i bagaget.

Trevlig helg

Utfärd

Hej hej från Finlands soligaste stad och fluffiga hotellakan. Vi tog en timeout och for på utfärd.

Helt klart bättre

Inga horn i pannan under nattens lopp, och idag har mina nerver inte alls prövats på samma sätt. Vi har samarbetat och haft en light midsommarstädning och alla har varit allmänt glada. Jag har haft en liten hållhake som jag tror hjälpte till idag. Det är nämligen kalasdax ikväll, guddottern fyller 7 år. Dit är  bara snälla barn bjudna och är man inte snäll och gör som mamma säger måste man stanna hemma från kalaset. (inte hota eller muta säger visst somliga, men oj oj vad det fungerar bra i vissa fall, som just idag)

Testpanel

Den här gången är det dags att testa Piltti mjölkdryck*. Både Siri och Saga var snabba att norpa åt sig varsin burk när jag öppnade paketet. Och båda drack upp, så tydligen fick det helt klart godkänt.

*via Buzzador förstås. Vill du också gå med i Buzzador och få möjligheten att testa olika produkter klicka här

Åskmoln

Under dagens lopp har jag flera gånger varit tvungen att känna efter så det inte har börjat växa horn i pannan på mig. Jag kan inte förstå att en fyraåring kan suga musten ur en gång på gång dagen igenom. Under tiden vi hade kaffesällskap imorse gick det lite bättre sen bar det bara utför. Hon har blivit en riktig skitunge för att vara helt ärlig. Sparkar, slår, ropar, skriker, smäller i dörrar, plågar sin stackars lillasyster osv osv osv i all oändlighet. Nu sover äntligen ungen och jag pustar ut. Egentligen borde jag ge mig ut i spåret och springa av mig lite ilska. Men istället sitter jag vid datorn, fixar lite dataarbete åt Jens, vräker i mig en godispåse och tycker allmänt synd om mig själv. Snälla gode gud, ge mig inga horn under nattens lopp, ge mig en bättre morgondag och gamla goa Siri tillbaka. Tack!

Dagens fem höjdpunkter

1. En förmiddag med Anna och barnen
2. Saga sov som en stock 3 timmar i vanlig ording på eftermiddagen
3. Siri premiärbadade i den nya poolen
4. Medan barn 1 badade och barn 2 sov oljade jag in trappan, tvättade bilden och fixade lite solbränna samtidigt
5. Siris gudföräldrar dök upp på kvällskvisten med ett glasspaket under armen.

Dagens humör på samtliga i familjen= kunde inte bli bättre, dagens soltimmar för undertecknad=7 och dagens glassaldo för alla utom mjölkallergikern=allt för många

Tapetval

När vi byggde och valde tapeter till huset var vi en trepersonerns familj. Vi hade väl i tankarna att bli en större familj, men hade ingen aning om det senare kom att flytta in en liten Saga med oss. I det som kommer att bli hennes rum valde vi (jag) då en svart stjärntapet på en vägg och smalranigt på de andra. Samma som i Siri´s rum fast andra färger. Stjärnor kan aldrig bli fel...men när jag så såg den här tapeten ur Borås tapeters nya kollektion Lilleby är det nästan frågan om att jag kommer bli tvungen att tapetsera om. 

Djurvännen

Vi är som sagt 2/4 pälsdjursallergiker i detta hus. Så något husdjur kommer säkerligen aldrig att komma in i vårt hem, inte så länge det har päls och går på fyra ben i alla fall. Vilken tur att Saga har grannkatten Nisse att leka med på gården istället. Hon tycker nämligen om alla djur och är tvärtemot sin syster inte det minsta rädd för något djur. Tydligen är det också ömsesidigt för Nisse dyker alltid upp så fort vi öppnar ytterdörren och kommer ut på gården.

Välkommen

Så där ja, ett mycket mera trevligt välkomnande än lastpallarna. Nu väntar bara en omgång träolja så att allt får samma färg. Jag är nöjd, mycket nöjd och glad.

Klätterapan del 99

Gårdagens och dagens saldo= Ett fall i mataffären som resulterade i ett skrubbsår vid ögat. Sedan en röd/blå kind efter ett fall från Siris matstol. Sedan kan vi ytterligare lägga till x-antal fall på och från den nya trappan, som tur inga farliga som lämnat märken efter sig.

I väntan på trappan

Det uppstod ju som sagt lite bekymmer med trappbygget förra helgen. Vi var tvungna att gjuta en platta ovanpå asfalten för att få det jämnt och rakt. Nu har betongen torkat, pappa och Jens snickrar för fullt ute på gården. Jag har i alla fall blommorna färdigt planterade i sina krukor. Jag ser ljus i tunneln och jag tror bestämt att trappprojektet just är avklarat och krukorna får inta sina rätta positioner.

Tid för avkoppling

 

För att slippa de största vrålen när det var dags att ge sig av från lekparken utlovades glass, bollaglass.

Men som ni ser på bilden var glasskiosken* stängd och vi fick nöja oss med en glass från butiken istället.

*nu har vi gjort fem försök att köpa bollaglass denna säsong. Men aldrig har kiosken varit öppen. Är det vi som har konstiga glasstider eller har aldrig kiosken öppet dagtid!?

Sedan var det dags för lite lunch ovanpå glassen. Vila för den äldsta och yngsta, Saga i vagnen, jag i en solstol och Siri och pynjade på i sandlådan.

Nu får jag säga tack och hej till den traditionella Tacofredagen och bege mig till jobbet istället.

Lekparksjakten

Solen lyste, fåglarna kvittrade i takt med barnens tjut. Vi fortsatte jakten på den perfekta lekparken.

Så var vi där igen

Tre somrar i rad har målarpenseln varit min bästa vän (eller fiende). Jag började med panelnbräderna till garaget, sedan följande sommar blev det att måla garaget och huset och till slut ifjol hela huset och garaget en gång till. Jag var så nöjd pch glad när projektet var klart och jag var redo att rata allt vad som heter målarpenslar ända till det är dags att måla om huset (om si så där en 10-20 år om jag får önska). Men vet ni vad, nu har jag fattat målar penseln igen. Nu har vi nämligen påbörjat ett nytt projekt. Men jag klagar inte, det kommer bli så bra så. Det är definitivt värt några timmar med målarpenseln

Jag lever trots allt

Den där löprundan var nog verkligen inte genomtänkt. Jag har varit så sjuk i hela kroppen, speciellt i baken, låren och på framsidan av benen. Det var en plåga att vara på jobb igår kväll, för att inte tala om alla toalettbesök. Varför är det ingen som kommit på iden att producera lite högre toalettstolar. Jag hoppas det värsta är över tills imorgon när det är dags för jobb igen.
Men skam den som ger sig, nog skall jag försöka mig på en runda till...bara kroppen återhämtat sig. Någongång måste det väl bli bättre.

Nu är det dags att börja träna igen

Jag vet inte när jag motionerat senast (förutom cykelturen här om kvällen). Jag har på riktigt inte varit ute på en promenad (i rask takt utan barn i släptåg alltså) på flera månader. Jag har inte ansträngt mig det minsta sedan piloxing var på tepeten i vintras. Jag har blivit slö, slapp och en degig soffpotatis. Men nu har jag blivit så inspirerad av alla löpskolor, nicerun, kanontior och westcoastrace så jag var bara tvungen att ta mig i kragen. Ikväll när alla andra i huset tagit natt, snörade jag på mig skorna och gick ut på en rask promenad. Jag hatar att springa och jag känner mig som en halt kamel när jag lägger fram. Oftast orkar jag 100 meter, får mjölksyra och kramp i benen och lägger ner. Men ikväll gick jag en runda via spånbanan i närheten (så att så lite folk som möjligt skall se den halta kamelen) och tänkte ähh jag testar...hur svårt kan det vara!? Och vet ni vad..jag orkade springa hela varvet runt, 1,5km. Jag vet inte varifrån energin kom, men mitt i allt var jag varvet runt. Jag studsade nästan hem och nu är jag stolt som en tupp. Jag är redan laddad för nästa runda.

Ikväll

Idag

Söndag kväll igen

Kan inte begripa att en vecka och helg är till ända igen. Vi avslutade i varje fall veckan på fint vis. Jens och Siri besökte grannkommunen och såg på monstertruckar och stuntshow. Jag och Saga valde en cykeltur i solskenet istället. Vi hade kusinen med familj 7 km bort som mål. Vi nådde målet och umgicks en stund innan vi trampade hem igen. Sedan kände jag bloggskammen när jag fotograferade mig själv och landskapet längs med vägen, men allt för bloggen heter det väl.

Projektet framskrider

Tyvärr kom det lite hinder på vägen med trappbygget igår. Projektet blev inte klart och jag har inga helhets bilder att visa. Men ni ser i alla fall att det är på g och jag är glad, så glad. 

Dagen jag väntat på en halv evighet

Kan inte tro att det är sant, men trappstegen håller faktiskt på att ta form utanför dörren

I kvällssolen

Gratisblommor i mängd och parti, en glass på sandlådskanten och strålande solsken från en klarblå himmel. 

( Vi hade inte så bråttom in och sova, eftersom alla var pigga och glada. Men de pigga och glada barnen gick upp i rök när vi kom innanför dörren. Det var en kamp innan båda var tvättade, klädda och nattade. Hädan efter är det läggning kl 20.00, i alla fall för den minsta vare sig solen lyser eller inte.)

Klätterapan vol. 29

-Mamma hjääälp!

-hmm...hur skall jag ta mig ner nu? Det var ju mycket enklare att ta sig upp

När tiden inte räcker till

,då hänger mattorna ute så länge att man är tvungen att städa golven en gång till innan man kommer sig för att ta in dem.

Det är väl kanske fråga om lite prioritering det här också, men städning hamnar oftast ganska långt ner på mina listor. Det finns ju så mycket annat roligt att göra istället.

Resultatet

Björk, klibbal, ängskavle, timotej, hasselnöt, hund och katt.

En bunt med papper, recept och broschyrer. En runda via apoteket för att hämta ut diverse mediciner och smörjor. Vi fick i alla fall svart på vitt vad hon reagerar på och bra information hur vi skall medicinera på bästa vis. Man kan ju hoppas att allergierna växer bort med åren. Om inte kan man ju hoppas att detta var det värsta pollenåret och att vi inte behöver uppleva flera katastrofår.

På sjukhuset

Med 33 prickar på Siris armar inväntar vi resultatet. Det ser farligt rött ut och det är nog inte bara pollen hon reagerar på. Barnläkaren nästa och antagligen en bunt med recept. Sedan har vi blivit lovade kaffe i Singsby där Saga befinner sig som bäst.

Ålderdom eller bara förutseende?

Det är inte bara glasögonen som får mig att känna att jag blir nog gammal jag också. Jag fick just samma känsla när jag stod och rullade köttbullar av 1kg maletkött, kl 22.00 en måndag kväll. Kan hända att det inte är tecken på ålderdom, utan bara klokhet. Hur som helst har jag varken varit bra på att planera och vara förutseende tidigare, men det tar sig med åren det också. 

Imorgon bitti far flickorna och jag i väg till Vasa staden, läkarbesök för Siri på agendan. Jag vet att jag kommer tacka mig själv när jag trollar fram köttbullar på 2 sekunder när vi kommer hem imorgon kväll. Dessutom har vi skiftbyte, jag sticker i jobb när Jens avslutar sin dag och kommer hem.

En ny värld har öppnats (igen)

Mina nya* brillor är klara och sitter som gjutet på näsan...nu kan jag räkna löven på träden igen. Ännu behöver jag inte bära glasögon jämnt och ständigt som tur är. Men inte lär väl min syn bli bättre med åren heller så det är väl bara att inse fakta.

*började verkligen bli dags, mina senaste glasögon var utskrivna 2004

Ordning och reda

Vi har en sk. microhylla i köket ovanför diskmaskin. Där finns ingen micro, men där finns en massa annat bråte bland kokböckerna. Det är en lämplig avställningsyta när man kommer in i köket. Där samlas, pennor, räkningar, hårband, vitamindroppar, klockor, hårspännen, kvitton, nycklar, telefoner, mm.mm. Det är konstant en enda oreda och det ser förfärligt ut. Nu har jag tagit tag i saken, med hjälp av en konservburk och lite washitape blev det genast mycket bättre.

Före

Efter

Hoppas ordningen håller i sig, en stund i alla fall

Söndags utflykten

Efter en helg med mycket jobb, lite sömn och dåligt väder, blir man lätt irriterad på omgivningen. Oftast går det ut över familjen och alla blir på dåligt humör. För att höja humöret på alla inblandade packade vi ihop oss och gjorde en liten avstickare till grannstaden ikväll för mat och dryck. Nu sover de övriga familjemedlemmarna och jag skall snart göra dem sällskap. Imorgon är en ny dag och jag har bestämt mig för att vara en snällare och piggare mamma. Imorgon skall jag försöka att använda ordet NEJ lite mindre.

Årsdag

Åren kommer och åren går...i år firar vi våra första 14 år tillsammans.

Förlåt älskling, jag glömde bort den "rätta" dagen. Men jag älskar dig precis lika mycket i alla fall!

Hoppas vi får många många fler år på nacken tillsammans!

Full fart

Visst blev natten lite orolig med några extra uppvaknanden. Men imorse var febern som bort blåst och fröken i fråga var sig själv igen. Helt klart var det fråga om tandsprickning. 

Nu sover energiknippet och jag har det rätt lugnt och stilla för stunden. Siri har en kompis på besök och de sköter sig själva uppe på vinden. De lekte just restaurang och möblerade om hela övervåningen. Nu låter det som om det är picknick på gång och de klurar ut vilka färdmedel de skall ta till för att få med alla sina familjemedlemmar. Kan tänka mig att det tar en halv dag eller två att plocka i ordning hela övervåningen igen, men det är en helt annan sak. De har ju i alla fall roligt. Tror jag kastar mig på soffan och vilar ögonen en stund. Skall nämligen göra ett nytt försök ikväll och se om det lyckas med jobbandet.