Historien om tuttarna

Det här är ju då ingen brösthistoria, utan endast en liten text om hur det gick till när Saga skulle sluta med tutten (eller nappen för att skriva i klartext för alla)

Sedan tidigt i höstas har vi pratat om att ge tuttarna åt tomten när han förhoppningsvis skulle besöka oss på julafton. Hon har hela tiden varit med på noterna och inte tvekat inte en sekund. När dagen var kommer plockade vi ihop alla tuttar vi hittade och lade dem i en påse. När tomten kom gömde hon sedan påsen och började smått ångra sig. Men innan alla julklappar var utdelade hade hon mitt i allt tagit fram påsen och plötsligt gav hon den till tomten, utan större bekymmer. Allt frid och fröjd och alla hade fullt upp med julklapparna och ingen funderade på tuttarna. Men ju senare det blev och desto tröttare fröken blev började hon fundera när tomten tro skulle komma tillbaka. Gärna skulle han få ha med sig hennes tuttar också. Det blev läggdags och Jens fick det hedersamma uppdraget att natta för första gången utan tutt. Det hördes gråt och gnäll från övervåningen och jag tänkte att det här kommer aldrig att gå (som tur visste inte Jens att jag hade lämnat en i reserv i köket i fall nöden skulle bli riktigt stor och våra tålamod inte räcka till). Men plötsligt tystnade ljuden på vinden och efter en stund kom Jens ner igen, jag hann hurra lite tyst inombords. Det här gick ju lätt som en plätt.

Tyvärr var så inte fallet. Orsaken till att det tystnade var att jag hade GLÖMT en tutt i sängen under täcket. Den hade hon givetvis hittat och lyst upp som en sol mitt i gråtkalaset -pappa...ja ha hitta tutte...

Snabbt som bara den hade hon stoppat den i munnen och somnat på fem röda. Men Saga och pappa hade fixat en liten överenskommelse. Hon skulle gömma den under kudden genast på morgonen när hon vaknade så att inte tomten skulle komma och hämta den också. Och inte säga något åt mamma (!?) 

Det där med att inte säga något åt mamma fungerade ju inte så bra (som tur var), det var det första hon berättade på morgonen när hon vaknade. Men resten av överenskommelsen fungerar bra. Sedan julafton har hon nu bara en tutt kvar och den gömmer hon under kudden varje morgon och tar fram den först vid läggdags igen. Vi har med andra ord kommit rätt långt på vägen med att slippa tutten. Nu hoppas jag att det snart går hål på den rosa stackarn som är kvar så att hon frivilligt kastar bort den och vi kan avsluta det här kapitlet helt och hållet.