Hon har gått och vickat på den envisa framtanden i flera veckor känns det som. Vi har i tur och ordning fått försöka oss på att få loss den. Hos moffa hade hon en kväll tom knutit en sytråd runt den och försökte med det knepet. Igår kväll var den äntligen så lös att den lossande med lite hjälp av pappas kraft. Det var en nöjd och glad fröken som stod och speglade sig innan läggdags. Den andra framtanden är också lite lös så jag gissar att vi fortsätter i samma stil en stund till.
Härligt!
SvaraRaderaDu har en utmaning inne hos mig!:)