Ni vet den där känslan när man vet att man lagt något på något riktigt bra ställe, så ingen skall hitta som inte borde hitta. Just den känslan fick jag idag och nu håller jag på att bli tokig. Det slog mig när jag läste Taikuris blogg och såg Emil pusslet Minea hade köpt att just ett sånt pussel fast med Alfons på köpte jag till Saga för en tid sedan sedan. Det var gråt och tandagnisslan i affären när det inte fick följa med hem just den dagen och efter det fanns det högst upp på hennes önskelista till julen (!?) Nåja, tydligen gick alfons-pussel-begäret om (så som alla andra leksaksbegär) och det föll tydligen i glömska för oss alla. Men nu, just nu kan jag inte tänka på något annat än det där pusslet, vart har jag gömt det? Är det inte typiskt att man gömmer det så bra att man inte ens hittar det själv!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad