Som bekant var jag inte så värst pigg på att börja klotta på med bebismat ännu en gång. Eftersom amningen har fungerat problemfritt, pojken har växt och inte haft behov av annan föda har jag (som tur) inte behövt börja innan han blev sex månader. Men nu fanns det som sagt ingen återvändo längre, bara att ta skeden i vacker hand. Vi hann testa lite potatis ett par dagar och så blev han sjuk. I samma veva försvann matlusten och potatis som tidigare smakat hur gott som helst blev plötsligt blää. Likaså med allt annat, vi försökte oss på fruktpureér i olika smaker, två olika grötsorter och barnmat på burk, men icke. Han har spottat, haft kväljningar och blåst ut allt som kommit in i hans mun. Gissa om min iver över hans matkarriär växte till sig eller blev ännu sämre än tidigare. Vi pausade ett par dagar och jag började undersöka om de faktiskt inte klarar sig på bara bröstmjölk till de är ett år eller två (nå nej, verkligen inte) Men så hände något, vi tog ny fart. Potatis, morot och en klick smör...mmm mumma. Nu har han ätit det i två dagar utan spott, utan kväljning och utan kladd. Fruktpure´samma sak, jättegott mitt i allt. Jag tackar högre makter och jag tackar Siri.
Man kan ju alltid hoppas att hennes iver håller i sig ett par år eller så, har vi tur kanske den håller resten av veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad