En fredag som startade på bästa sätt, luciamorgon i förskolan. Siri och de andra 26 förskolebarnen + 4 fjärde klassister bjöd på stämningsfull sång och program. Det har alltid varit något speciellt men nu med egna barn i tåget har det nått nya höjder.
Barnens höjdpunkt och min utmaning för dagen var årets pepparkaksbak. Vi bjöd in guddottern Minea som gjorde oss sällskap i bakandet. Garneringen visade sig vara det roligaste och jag som helt hade glömt den biten och inte var det minsta förberedd. Men man tager vad man haver, lite (allt för lite) florsocker, karamellfärg och strössel så fick det duga. Men till nästa år vet jag bättre.
Jag klarade utmaningen och brände inte en endaste plåt (eller propp) Barnen, i alla fall de äldre visade otroligt tålamod och bakade plåt efter plåt. Men när kvällen kom och bakandet var över, degen klibbade fortfarande på golvet och diskhon svämmade, då tog orken slut. Pizzerian fick servera vår kvällsmat och vi hängde med moffa resten av kvällen. Jens jobbar i helgen och vi har lämnats ensamma hemma ett par dagar. Men jag må säga att känslan som infann sig efter kl 21 när alla spår av pepparkakorna var borta, alla barnen sov och jag fick kasta fötterna på soffbordet i min ensamhet, den är rätt skön även om jag föredrar att ha sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad