Eva skrev här om dagen om det yngsta barnet som slipper dagvård och lyckan över att kunna ha honom hemma. Jag känner precis samma sak, fast vi inte riktigt har samma situation. Jag har även turen att kunna ha båda barnen hemma. (fast Siri går som bekant i församlingens dagklubb tre förmiddagar i veckan) Visst funderar jag ibland om det faktiskt är värt allt pusslande, oregelbunda arbetstider, minus på sömnkontot, missad familjetid osv. Men när jag istället tänker på all tid jag (också Jens) får tillsammans med barnen och allt roligt jag har möjlighet att göra med barnen istället för att dagispersonalen gör det är det alla gånger värt det. Båda mina barn trivs hemma, likaså jag. Det här fungerar för oss och vår familj. Jag hoppas att vi kan fortsätta på samma sätt tills Saga är tre år, vårdbidraget upphör och Siri börjar förskolan. Jag tror inte att det finns någon som ångrat tiden hemma med barnen, snarare tvärt emot.
Jag skulle också vilja vara hemma, men har man råd med ett nybyggt hus om man inte har arvpengar eller rik man...?!
SvaraRaderaNu kan jag ju inte svara för någon annan, och jag vet inte heller om du syftar på oss, dig själv eller folk i allmänhet? Men för oss fungerar det, vare sig arvpengar eller rik man. Det handlar ganska långt om prioritering. Som jag skrev är det istället inte på något sätt idealiskt och hållbart i längden som vi håller på. Jens jobbar mer än normalt (vet inte om du kanske vill placera honom i kategorin rik då?) jag jobbar extra några kvällar/vecka när han är hemma. Tillfälligt är det den bästa lösningen för oss. Men jag vet att inte alla har den möjligheten att vara hemma och det är synd.
RaderaDu/ni kommer absolut inte att ångra er! Jag var oxå hemma med våra barn och det var den bästa tiden! Jag saknar den tiden idag!
SvaraRaderaJag vet det och det är det jag/vi tänker på när vi är trötta och griniga av jobb och pusslande. Snart är barnen stora och vill inte umgås med vare sig mamma eller pappa.
RaderaJag har börjat jobba med ett barn när han var 9 månader. Det ångrar jag idag. Har även varit hemma tills den yngsta var 3 år och det ångrar jag aldrig. Visst kan det vara svårt att få det att gå runt ekonomiskt ibland men när 2 är på dagis och det ska vara avgifter dit så tycker jag inte att man har mera pengar idag än när jag var hemma. Barnen mådde bra av att inte stressa till dagis och en mamma som är stressad. Rätt beslut men var och en måste få välja. Beror nog mycket på hur man prioriterar. Var och en gör som man vill. Det jag var stressad på var frågan som alltid kom: ÄR DU BARA HEMMA ÄNNU. Skulle velat säga lite av varje men det måste vara avundsjukan så jag höll nog god min.
SvaraRaderaDet är verkligen inte lätt alla gånger. Men jag räknar och tänker på det att barnen är bara små en gång i livet och det är så kort tid. Man får aldrig den tiden tillbaka hur mycket man än skulle vilja.
RaderaOj va jag tycker det e skönt att läsa att såna här inlägg för visst har vi det bra iFinland som har möjliheten att vara hemma om vi vill.Själv e jag hemma med våra två små och har tänkt vara hemma tills minstingen e 3år.Jag trivs och barnen trivs och me rätt prioriteringar tycker vi att det går runt..vi har huslån som de flesta andra,e varken rik eller sitter på en hög arvpengar.enda som vi kanske inte kan satsa på är sparandet..men åren går ju så fort så vi gör nog de upoffringar som behövs.det e sååå värt det. Men måste faktiskt säga att jag ibland känner mig som så på trampad av andra mammor som börjat jobba,när de kommer me kommentarer som..ha du fundera på na arbejtas än?e du hejm ännu?jaa-a vem sku int vila va hejm..men me huslån osv.kan ju ingen vara hemma åså får man dendär minen som bara skär ikroppen..då skulle jag vilja säga många saker men e tyst och bara nickar för det e våra val!vi har det så bra idetta land..å man klarar sig på mindre än man tror och visst kan jag unna mig nåt jag vill nångång om ja spar./tvåbarnsmamman
SvaraRaderaAtt vi har ja, tänk att man faktiskt FÅR pengar för att vara hemma. Fast inte skulle jag ju tacka nej om det erbjöds lite mera i alla fall ;)
RaderaJag var hemma 2 år och 3 månader med första barnet de bästa i mitt liv.
SvaraRaderaMed barn 2 var jag hemma 9 månader för pappan i huset ville vara hemmapappa några dagar i veckan.Nu är vår yngsta snart 4 år med farmor en dag i veckan vilket är uppskattat ska jag lova ,är hos dagmamma 2 dagar i veckan och leker med sin bästis. 2 dagar i veckan med mamma och 2 dagar med pappa det är lite pusslande men det går och vår son trivs bra så + att vår äldre son aldrig behövt eftis utan fått komma hem efter skolan med mamma pappa eller farmor vilket har varit jättebra för läxor och aktiviteter tar tid.Vi har också huslån så jobba behöver vi nog göra nu och barnen behöver en hel del mycket kläder,aktiviteter som kostar, gå på massor med barnkalas de ska vara presenter,sonen önskar sig en dator m.m och vi sparar för framtiden till dem de ska vara körkort,studier m.m,tycker sådant är svårt att prioritera bort.Stressad och dåligt samvete har jag inte för att jag jobbar jag trivs med mitt jobb och barnen trivs det är de viktiga./tvåbarnsmamma.
Det viktigaste är att alla är nöjda med sina val. Att man känner att man gör det enda rätta för sig själv och sin familj.
Radera