Knackkorvfingrar och vedklabbsben börjar bli en vana. Det var en sån bekant känsla som anlände när jag började samla vätska, jag var precis lika när jag väntade Siri. Så skönt så skönt när denna vätska sedan försvinner och mina fingrar och ben börjar se normala ut igen. För det är sannerligen ingen skön eller trevlig upplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad