Siri blev så glad när pappa kom hem ikväll, mig behövde hon inte mera. Så orättvist det känns ibland. Man sliter å slänger hela dagen och ställer upp till 100%, sen när pappan kommer hem och tillägnar henne ett par timmar är man bortglömd och obehövlig. Otacksamma skruttunge ;)
Nu är det verkligen dags för mig att sova, men som Alfons brukar säga...jag ska bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad