Växthusrestaurangen

I vår stad har vi den äran att få ha en växthusrestaurang. Ifall det råkar vara någon som inte hört talas om den eller vet vad det är så är det precis som namnet berättar, en restaurang i ett växthus. Nämligen Linds kök. I veckan fyllde vår bonusmamma och extramormor Bettan jämna år och hennes barn hade ordnat med överraskningsmiddag på Linds kök för hennes släkt och vänner. Jag har besökt Linds kök förr ett antal gånger men var precis lika imponerad av den goda maten den här gången. Växthusmiljön med all växtlighet och grönska gör inte upplevelsen sämre. Jag och flickorna lämnade pojkarna hemma och fick njuta av en fin kväll i trevligt sällskap. Vi tjuvstartade samtidigt sommarlovsfirandet och avklarad hektiskt jobbmånad för min del.

Sommarvärme

Så här mitt i den nagelbitande hockeyfinalen skall jag passa på och skriva ner ett par rader. Egentligen har jag inte alls följt med hockey-vm i år annat än slutresultaten för Finlands del. Kanske just därför som det gått extra bra i år när jag inte tittat. Så jag borde kanske inte titta på finalen nu heller, inte ens med ett halvt öga och öra som nu.

Sommaren kom med besked idag och vi har fått njuta av den första riktiga sommardagen. Passligt att den råkade infalla just på en söndag när de flesta varit lediga.

Synd att pollensäsongen tycks vara på topp för tillfället. Siri lider, snorar och gnuggar sina ögon trots att vi medicinerar med lite av varje.

Annars är det full fart i vanlig ordning. Endast två skolveckor kvar till sommarlov för Siri. Det betyder också högsäsong på jobbet för min del och jag har två extra långa arbetsveckor att se fram emot. Men belöningen får vi ganska snabbt efteråt och vi kommer att inleda sommarlovet med en liten semestertrip hela familjen. 

Det hänger (kanske) på håret

Eftersom jag nu jobbar som frissa och står framför en spegel och jobbar med folks hår dagarna i ända hör det ju lite till att se representativ ut i håret själv också. Efter många år som brunett och en ganska helfärgad sådan tyckte jag att det var på tiden med lite förändring. Jag tog hjälp av min fina vän Cha-cha på Label 4 i Vasa förra veckan. Startade dagen med att lämna kvar två av mina visdomständer på centralsjukhuset, sedan bänkade jag mig i frissastolen och njöt av att få bli ompysslad några timmar.

Fortfarande mörk botten men mycket ljusare längder med slingor i beiga toner. Gillar mitt nya hår.

Det händer mycket under tiden

Det har både hunnit vara vinter, vår och sommar sedan sist känns det som. Sommaren var däremot bara på kort visit och nu är det mera vår än sommar i luften igen. Ett tecken på att sommaren är på antågande är i alla fall alla vår- och terminsavlutningar. Vi har avverkat både utekvällar och friluftsdagar från dagis och skolan. Gymnastikfest och dagklubbsslut och bara tre skolveckor kvar för Siris del.

Första maj firades in med spysjuka i huset, men (som tur) var det bara den äldsta i huset som drabbades. Vi andra firade med lösglasspremiär och lekparksturné. Firat morsdag har vi också gjort, med fina presenter och kort från barnen precis som sig bör.

Signar är den som mest fastnar på bild nu för tiden. Den äldsta fröken smiter undan mest hela tiden och det får jag så lov att acceptera. Så även om det mesta kretsar kring Signar är de nog med de andra två också i vanlig ordning.

Helgrapport och mellankocken

Helgen gick och jag behöver knappast skriva i ett huj för så är det väl alltid för alla. Egentligen börjar jag själv fira helg först på söndag nu för tiden eftersom jag så gott som alltid jobbar lördagar. Istället firar jag helg från söndag till tisdag, och det är verkligen inte dåligt det heller.

Loppis, 30-årskaffe och så det vanliga stöket har vår helg bestått av. 

Igårkväll beställde far i huset, även om det oftast är han som står för kokandet på helgerna crepes till middag. Siri som är vår plättmästare har nu fått hårt konkurrens av mellankocken som snart fixar det här med plättar galant hon också.

Påsken 2016

En påsk som kom att gå till historien som en av de lugnare. Tja eller lugn och lugn, det beror väl på lite hur man räknar. Givetvis har Signar hållit låda som vanligt och Jens han har jobbar mer eller mindre varje dag. Men lugn med betydelsen inte mycket program och inga större tillställningar. Vi har tagit dagarna som de kommit och njutit av ledigheten. Vi har i alla fall hållit oss till traditionerna och häxat, besökt hembyns påskbrasa, gått på familjegudstjänst, ätit memma och frossat i andra godsaker. Som avslutning på hela helgen blev det Sagas tur att drabbas av febern och det blev extra lugnt i stugan. Förhoppningsvis hålls hon feberfri hela dagen idag och vi kan återgår till vardagen med dagis och jobb imorgon.

Återuppstånden

Kalasandet övergick i sjukstuga och det blev lite gnälligt i stugan. Det var Signar som insjuknade och fick en besvärlig hosta och feber. Jens var tvungen att stanna hemma från jobbet så att jag fick städa upp alla kalufser till påsken som planerat. Vi konstaterade att det var första gången på vårat 8 år långa föräldraskap som vi hämtade ut intyg för vård av sjukt barn. Vi har alltid lyckats lösa det på något sätt med barnvakt eller skiftesarbetande. Så det var väl helt ok att stanna hemma två dagar i alla fall. Torsdagen var farmor snäll och hjälpte ut oss.  

Men nu är vi alla på benen och vi hoppas få fira påsk pigga och glada. Signar är på topp och har hjälp till med städandet till påsk!?

Påskpyssel med nabbipärlorna har vi också ägnat oss åt i veckan. I Sverige på Panduro hittade vi den äggformade pärlplattan. Vi har nästan slåsst om att få pärla i den, jag med. 

Veckan från h....

Signar gick hårt ut redan från början på veckan. Han inledde måndagen med att ge oss en teckning på väggen i lekrummet. Som tur var det "bara" blyerts och förhoppningsvis går det att få bort på något vis, har bara inte orkat ta tag i det. Han avslutade måndagen med att bryta av ena skälmen på mommos glasögon i ett obevakat ögonblick. Vid det här laget borde jag veta att det inte går att ha honom obevakad mer än två sekunder, men då kan ju vi övriga inte leva våra vanliga liv heller, tyvärr.

Det hela fortsatte på tisdagen och den här gången ledde några obevakade sekunder till ett samtal till giftinformationscentralen. Signar lyckade komma åt en burk med blonderingspulver ur min jobbkorg som fanns på byrån i hallen. Klantigt av mig att lämna den där, ja visst. Men aldrig kunde jag föreställa mig att den rackarn skulle klättra upp på bänken, lyckas få tag i burken, öppna locket och smaka på innehållet. Det var säkerligen ingen trevlig smakupplevelse och troligtvis var det inte mycket han fick i munnen. Men för säkerhetsskull checkade jag med giftinformationscentralen som försäkrade mig om att det inte var någon större fara, det kunde visserligen bränna lite i munnen. Jag kände mig verkligen inte som den bästa av mödrar när jag dagen efter fick informera dagispersonalen om hans lilla smakupplevelse, ifall han vid måltiderna skulle reagera eller strejka.

Onsdagen blev inte heller någon lyckad dag, även om Signar inte hade del i det. Vi startade dagen med det tråkiga beskedet att min pappa råkat ut för en sjukdomsattack under natten och blivit skickad med ambulans till sjukhuset. Det var inte det minsta trevligt att inleda arbetsdagen och ovissheten och oron visste inga gränser. Som tur gick allt bra och det var ingen större fara. Efter ett par dygn på sjukhuset fick han komma hem igen.

Torsdagen visste jag inte om jag alls skulle våga slå upp ögon och vad den dagen skulle ha att erbjuda efter denna start på veckan. Nu har det som tuta lugnat sig och inga fler otrevliga överraskningar har dykt upp eller dessvärre missöden har inträffat.

Eftersom kvällens inplanerade födelsedagsfirande uteblev på grund av spysjuka tog jag barnen och åkte till lokala pizzerian istället. Far i huset roar sig på eget håll och jag och flickorna ägnade oss åt påskpyssel när lillebror tagit natten. Imorgon arbetsdag för min del, sedan helg i dagarna tre. Hoppas verkligen att slutet på veckan levererar betydligt bättre än början. Och det borde den väl...

Veckan som gick

Vi föll tydligen i nån sorts kalaskoma efter helgens kalasande. Som tur hade vi två lediga dagar innan det var dags för jobb och dagistur igen. Ja med vi menar jag förstås alla utom far i huset. Han är tyvärr den som måste jobba fem dagar i veckan. Men däremot har han och Siri loggat ut för sportlov idag. Årets sportlovsfirare här i trakten kommer i alla fall som det ser ut nu får njuta av ett ordentligt snörikt lov. De senaste dygnet har snön vräkt ner här i olika repriser och temperaturerna är ordentligt på minus. För vår del blir det inte så mycket sportande vi skall ägna oss åt andra nöjen i början på veckan istället.  

Hos oss är det viktigt att ytterdörren hålls i lås även när vi är hemma. 99% av gångerna någon av oss glömmer blir vi påminda genom Signars rymningsförsök. Här om dagen försökte han ta sig ut på Pukyn iklädd den mindre syrrans vinterstövlar. Har jag sagt att han älskar att vara utomhus, med eller utan snö på marken!?

Vi syns nu i alla fall

Här om dagen var det så ljust när vi skulle följa Siri till skolan så jag var tvungen att titta på klockan en extra gång  att vi faktiskt var ute i rätt tid. Det samma idag när vi hämtade Saga från klubben, så ovanligt ljust. Hurra vi är på den vinnande sidan mot mörkret.

Även om vi går mot ljusare tider kan jag inte nog prisa våra "arbetshalare" som flickorna kallar dem. Vi får ständigt kommentarer och hejarop att vi har prima halare, att vi lyser där vi kommer och syns längs vägen. Vi har haft dem i många år nu redan i olika storlekar och upplagor. Det är Ellos som levererar dem år efter år. Nöjd är jag med både pris och kvalitet. Ifjol hade jag dessutom turen att fynda tre stycken på ta-tre-betala-för-två-rean och köpte redan då till den här vinter till hela barnskaran.

Tripp, trapp och trull på väg hem från klubben. Extra roligt och glada miner idag efter att Saga varit nästan ett dygn på vift hos mommo. I alla fall hela vägen hem var de sams ;)

Den godaste korvsoppan

För länge sedan lärde min vän Ulle mig att koka den godaste korvsoppan enligt ett recept hon hade. 

Den kokas inte allt för ofta i det här huset i.o.m. att den inte är det minsta mjölkfri så att alla kan äta den. Kanske just därför den är så god. Här om dagen blev det däremot av och jag påmindes igen om hur god den är så nu tror jag inte det tar så lång tid tills nästa gång igen.

Min version av Ulles Knackkorvsoppa

5-6 potatisar

2 morötter

1/2-1 purjolök

5-7 dl vatten

1 buljongtärning

1dl tomatpure/krossade tomater

400 g valfri korv

2 dl grädde

100-200 g philadephiaost

salt, peppar

(persilja)

Skala och tärna potatisarna och grönsakerna. Koka i ca 20minuter med buljong. Tillsätt tomatpuren, korven och grädden och koka upp. Ta kastrullen av plattan och rör ner osten. Koka eventuellt upp igen. Smaka av med salt och peppar. (Strö persilja över)

Mängden och måtten är inte så exakta, ta enligt eget tycke och smak. Huvudsaken är grädden och osten ;) Såg också att ursprungsreceptet innehåller 1 tsk curry, det skall jag testa nästa gång. Lycka till!

På banan igen

Efter nästan en vecka med feber, snor och hosta börjar Signar äntligen vara frisk. Vi har kunnat ta oss ut igen och leva "normalt".

Bild från vårt fredagsmys, allt i vanlig ordning Signar är mera upp än ner.

En positiv sak efter en vecka med elände är att Signar numera sover lika så bra inomhus som i vagnen för middagsvila. Nästan i alla fall, kanske inte lika så lång lur tar han. Det beror lite på störningsmomenten runtomkring också.

Förhoppningsvis skall vi kunna återgå till dagis imorgon, det är nu nästan två veckor sedan vi var där senast. 

Sjukstuga

Känns verkligen inte som om det var längesen jag tjatade om feber och sjukstuga senast, men då var det ju Siri som var den drabbade. Den här gången är det Signar och det var nog inte tandsprickningen febern berodde på. Det blev inget dagis den här veckan för varken Saga eller Signar. Tur i oturen av vi har en farmor att ta till och hon kom och skötte sjukligen onsdag och torsdag. Eller egentligen borde jag väl inte skriva sjuklingen för egentligen är han precis som vanligt om man bortser från lite snor och hosta, febern bekommer honom inte. (Tyvärr, får man skriva så!? För visst hade det ju varit skönt med lite lugnare tempo ett par dagar)

Full fräs i vanlig ordning. Han tycker absolut inte att vi skall stanna inomhus längre. Nu hoppas vi precis som alltid att det inte skall smitta sig vidare på resten.

I tandläkarstolen

Det kom ett brev på posten och Signar kallades till tandsköterskan på kontroll. Och hur skulle det gå undrade jag precis lika mycket som ni säkert undrar nu hur gick det!? Kan glatt meddela att det gick över förväntan.

Som ni ser satte han sig gladeligen upp i stolen och sköterskan fick titta i munnen och räkna tänderna.   Hon fick också ge honom en tandborste och borsta lite innan han slet den ur hennes händer och klättrade ner ur stolen. Så avslutade han besöket och började undersöka rummet i stället. Men vi fick i varje fall konstaterat att pojken han 16 stycken hela mjölktänder, 3 stycken som var påväg. Endast en liten en kvar. Mer än nöjda fick vi vara med det första besöket till tandvården. Jag var inställd på något helt annat.

Vet inte om det är det pågående tandsprickningen eller är det en kombination med den grymma hosta pojken har gått och dragit på sig som också febern har slagit till. Under eftermiddagen igår märkte jag hur varm han blev. Idag blev således ingen dagisdag, inte imorgon heller. Tyvärr har inte febern dragit ner på tempot något avsevärt, bara humöret. Sjukstuga är aldrig roligt, varken för liten eller stor.

Världskartan

På julen när vi besökte mamma och Michael fick vi alla varsit litet paket. Våra paket innehöll olik färgade häftstift. En färg till varje person. In kommde sedan släpandes med en världskarta modell större. Sedan skulle vi alla placera ut våra stift i varje land vi besökt. Bonussyskonen med respektive hade redan placerat ut sina stift och innan vi alla var klara började det bli ganska trångt, speciellt i europa. I övriga världen finns det gott om plats och ännu massor att se.

Jag räknade ihop till 23 besökta länder. Siri och Saga var lite missbytta som bara fick placera ut två häftstift. Siri undrade också om inte fick lägga ett stift på Dominiskanska republiken, eftersom hon var ju faktiskt med dit 2007, om än som ett litet foster i min mage. 

Nu snackar vi kyla

Ingen har väl kunnat undgå kölden som kom och svepte in över hela österbotten i veckan. I mitten på veckan var vi uppe mot 30 minus grader. Då börjar det vara kallt på riktigt. I slutet av veckan blev det lite bättre och nu "bara" -18. Lite mera snö kom också så nu börjar det nästan vara skidföre, i alla fall för barnen. 

Kalla temperaturer innebär inomhusvila för Sigge. Det var lite spännande första dagarna iom att han endast sovit i vagnen dagtid det senaste året. Men nu går det också bra. Extra plus de dagarna jag var ledig och kunde slumra en stund jag också bredvid honom. Det om något känns som länge sen sist, men precis lika mysigt.

Slut med det roliga

Inlägget här ovan har tydligen varit ute och seglat någonstans ett par dagar. Jag börjar vara trött på mig själv och mitt mobilbloggande. Saknar datorn och saknar mina riktiga bilder något fruktansvärt. Har varit utan en månad nu och börjar snart ge upp hoppet på att överhuvudtaget få tillbaka någon dator. Nå som tur har de senaste dagarna bjudit på mycket fint så det väger upp det. 

Gudsonen och lillkusinen Elis har varit här på besök med sina föräldrar några dagar. Vi har firat lite jul i efterhand, dock med tacos och Siris apelsinkaka (med lite hjälp av mig den här gången) lekt, busat och ätit mera gott.

På fredagkväll gick jag på konsert och lyssnade till Lina Teir med Jens syster och moster. Konserten var så fin på alla sätt och vis, tycker synd om alla som missade. Så många tänkvärda ord, sköna melodier och tiden rusade iväg. Sorgligt, humoristiskt, berörande, vackert, djupt, fint, självironsikt...ja det var en enda känslomässig bergochdalbana, på ett väldigt positivt sätt.

Så kom då dagen när jullovet tog slut för Siris del också, även om det kändes mer än avlägset för tre veckor sedan. Men hon är redo, redo att inta skolbänken igen.

Även om det kommer bli skönt med ordning och reda igen kommer jag sakna våra lugna morgnar. Nu hjälper det inte att jag och minstingarna är lediga måndag och tisdag, nu skall väckarklockan ställas igen.

Det lönar sig

Otaliga är de gånger de stått vid spisen och rört i mina grytor och koppar. De har egentligen varit med i köket hela tiden. Velat vispa, knäcka ägg, streka, måtta, diska, ja hjälpa till med allt. Lika ofta har jag fått lägga beslag på mig när det hamnat lika mycket mjöl på golvet, vattnet har flödat längs bänkarna, äggskal i smeten, sirap på väggarna, ja allt har varit till mera besvär än hjälp. Men så plötsligt kommer en dag när allt betalar sig tillbaka, flera gånger om. Igår vaknade jag av slammer i köket. Lyssnade lite halvt med ett öra och lät dem fortsätta ostörda, det var Siri och Saga. Men när jag hörde spisplattornas pip måste jag i alla fall så småningom ge mig till känna, för säkerhetsskull. I köket möts jag av två stolta systar som gjort plättsmet och var i full färd att steka plättar helt på egen hand.

-Jag ringde pappa några gånger när det var något jag inte förstod i receptet. Annars har jag gjort allt själv berättade Siri stolt.

Och jag må då säga, plättarna var det inga som helst fel på. Bättre frukost oh start på dagen kunde jag inte få.

Hänt sen sist

Året har startat på bästa vis. Jag har avklarat första arbetsdagen för året, för att sedan ta ledigt igen några dagar. Kölden har anlänt och det har varit isiga bitande vindar. Borde definitivt gjort samma övningar som barnen för att hålla sig varm i lekparken här om dagen.

              

Och så kom äntligen snön också och lite mera aktiviteter att roa sig med utomhus. Även om det inte är så stora mängder som kommit så är det i alla fall lite vitt på marken. 

Våra vänner har fixat sig en alldeles egen skridskobana på gården och den fick vi testa i helgen. Saga som endast stått på skridskorna ett par gånger ifjol avancerade snabbt och var riktigt stadig på benen innan vi avslutade för dagen. Varm kakao och grillkorv fick avsluta vår lilla friluftseftermiddag.

Men med snön kom också kylan och nu just har vi temperaturer kring -18 grader. Utomhuslekarna blir därför inte så långvariga så igår passade vi på att besöka min mormor och morfar och roa dem en liten stund. 

       

Och här hemma är det som det brukar, fullt ös. Det börjar snart inte finnas en mm kvar i det här huset att utforska för klätterapan.

       

Även om han avancerat avsevärt på sistone och kan vara med i en del av flickornas lekar, som kurragömma t.ex. Även om han ännu har mycket att lära när det kommer till den biten att gömma sig.

Så lite sånt sen senast. Nu ser vi mest fram emot att äntligen få träffa lillkusinen och spendera några dagar med dem som är på kommande från grannlandet.

   

Inte som alla andra

Med småbarn i huset firar man oftast inte nyår som alla andra. Man vet att det är väckning samma tid som vanligt och då är det inte värt det att starta det nya året slut i kroppen, med huvudvärk och trötta ögon. Vi firade lugnt på hemmaplan, bara familjen. Eller lugnt och lungt vet jag inte om jag vågar påstå. Dukade lite festligt även om det blev "bara" tacos, men med vitchokladpannacotta med kolatopping till efterrätt. Barnen bestämde kvällslekarna som blev kurragömma och gömma nyckeln. Sedan avslutade vi med "sprakarstickår". Sedan somnade vi alla i tur och ordning, kl 00 var det bara jag och grannarnas fyrverkerier. 

Tack 2015, hoppas 2016 behandlar oss lika bra. Så länge vi alla får vara tillsammans friska och glada, likaså alla andra i vår närhet är jag mer än nöjd. Det om något känns inte som någon självklarhet längre.