Pappas fröken

Siri blev så glad när pappa kom hem ikväll, mig behövde hon inte mera. Så orättvist det känns ibland. Man sliter å slänger hela dagen och ställer upp till 100%, sen när pappan kommer hem och tillägnar henne ett par timmar är man bortglömd och obehövlig. Otacksamma skruttunge ;)

Du och jag, pappa!

Nu är det verkligen dags för mig att sova, men som Alfons brukar säga...jag ska bara...