onsdag 4 april 2012

Dagens muta

Efter klubben var det dags för det omtalade läkarbesöket och vaccinationen. Patienten i fråga skulle inte ta mot någon spruta. Lyssna på hjärtat och kolla öronen det var ok, men ABSOLUT INTE någon spruta. Jag förstod att fallet kom att bli hopplöst eftersom om patienten i fråga har bestämt sig för en sak så är det så. Jag bestämde mig för att försöka ta hjälp av mutningsmetoden. Vi for till Halpa-Halli innan läkarbesöket och patienten fick välja valfritt (nåja kanske inte helt, men mellan de små lådorna under 10€) Lego. Skulle besöket gå någolunda smärtfritt och hon tog mot sin spruta skulle hon få Legolådan hemma.
Smärtfritt gick det hos läkarn och alla undersökningar. När det sedan var dags för sprutan hos hälsovårdaren tog det stopp, som väntat. Hon ropade, skrek, grät och protesterade. Hon skulle inte ha någon spruta varken i benet eller armen. Men vad göra? Jag höll stenhårt i det protesterande barnet och vi fick till slut innehållet i sprutan i benet. Stackars barn och stackars mor som kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. 
Legolådan öppnades gladeligen hemma och nu är hela proceduren förträngd, både för mor och dotter. 

5 kommentarer:

  1. låter precis som vårat besök..jag hade inte sagt ett ord om någon spruta utan det fick hon veta först när vi kom in i rummet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att ha det överstökat!

      Radera
  2. Jobbigt jobbigt...
    Det är bland det värsta som finns när man med alla krafter ska hålla fast barnen för något som de är så rädda för.
    Minns faktiskt det med skräck från att jag själv var liten och blev fasthållen... *brrr*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst. Och inte vet jag vad som var bäst. Hålla fast henne och låte henne skrika? Eller göra ett nytt försök en annan gång. Jag valde det första alternativet, för antagligen hade det låtit på samma vis en annan gång också. Hoppas bara hon inte får allt för stor skräck efter den där upplevelsen :(

      Radera
  3. Det där är så hemskt! Avskyr sprutor själv också och då jag var liten lär tre ha måstat hålla i mig medan jag slogs för mitt liv genom att tom. försöka bita dem ordentligt.. Senare har jag svimmat flera gånger då jag tagit dem snällt. Så tja, att måsta hålla i sitt barn och se dem sticka in den långa nålen,lukten då det först steriliserats. Hua!

    Men ja, som tur förlåter de en fort. :) Vi kör alltid med mutor vid "viktiga" läkarbesök.

    SvaraRadera

Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad