-Mamma! Diddi puffa...
-Mamma! Diddi dum...
-Mamma! Diddi kasta öjin...
Mammaaa!
-Mamma! Saga slo me...
Mamma! Saga sa att ja e dum...
Mamma! Saga kasta snöjin på me...
Mammaaa! Mammaaa! Mammaaaaaa!
Ungefär så här lät det hela förmiddagen hos oss. Och säkerligen inte bara hos oss, hela grannskapet fick höra på eländet när vi var ute också. Jag var tvungen att ta in odjuren efter en stund innan grannarna skulle komma och se vad vi höll på med.
Med lite mat i magen, lite vila och ett simhallsbesök senare var gnällandet som tur borta. De var kramgoa igen och lekte de vanliga lekarna utan gnäll innan läggdags. Hoppas vi vaknar upp till en bättre dag imorgon.
ojoj kva hede låter bekant!! Kan tro di ska ha live oav kvarar milankvarvän.... (Å hede gamlast je yntjeligast...)
SvaraRaderaKan tänka mig att det låter på samma sätt hos er :)
SvaraRaderaTröst de me he- He je no liik åp di flest ställen.. :) He je så bekant så tu anar itt!!
SvaraRaderaKan tänka mig det. Jag känner dessutom igen symptomen från min egen barndom. Speciellt det där med att man nästan inte ens fick peta på lillasyster inan hon ylande till och sprang till mamma och snyftade ;)
Radera