Dregglis

Idag var dagen när vi skulle plocka ner studsmattan och fixa gården inför vintern. En av bilarna skulle få vinterskor och städas upp inför besiktning. Men det blir inte alltid som man tänkt sig och regnet kom oväntat och hälsade på istället. Dessutom ryckte Jens just ut i jourjobb och vi lämnades ensamma hemma en stund. Istället medan lillebror sover och flickorna leker passade jag på att färdigställa mina alster från igår , en bunt med dregglisar till lillebror. Nu är det nog fritt fram av dregla, vi har lappar för veckans alla dagar. Och mera lär det säkert bli för det var riktigt roligt att sy. ännu roligare skulle det förstås vara att sy om tomten skulle läsa min önskelista inför julen där en overlock står högst upp. Drömma får man alltid.

Förevigade

Ett av gårdagens projekt var också att besöka lövsamlingarna invid församlingshemmet. Ifjol var vi också där och fotograferade, då såg det ut så här. Det var ju inte direkt det lättaste att fånga tre barn på bild, med normala miner samtidigt. Men jag tror jag lyckades rätt bra i alla fall, här är ett av de bättre. 

Tur att det ser harmoniskt ut på bild, verkligheten var väl nog egentligen något annat. 

Det sitter väl i generna

Nu har vi blivit två om symaskinen, Siri sydde sina första alster idag. Måste säga att jag faktiskt underskattat henne tidigare och inte låtit henne sy trots många önskningar. Men det gick faktiskt riktigt bra och efter lite övning behärskar hon maskinen riktigt bra. Hon har själv mätt, klippt och sytt band till hela familjen idag. Gissar att vi fortsätter med samma program imorgon. Tur att min samling med små restbitar är ganska stor så hon lär får nog hålla på ett tag.

Försökte slippa till maskinen jag också mellan varven hon mätte och klippte. Detta blev min skörd, två matchande rosettmössor till flickorna.

Eget mönster, med idéen och inspirationen kommer nog från internätet. 

Höstlov

Inga måsten och inget förutbestämt program. Sova länge (eller i alla fall ligga i sängen och dra sig), äta sen frukost och leka i pyjamas hela förmiddagen. Det är precis det vi skall göra de här höstlovsdagarna. Njuta av ledigheten och njuta av att inte behöva stiga upp och promenera (läs rusa) iväg med Siri till förskolan. En som verkligen tog det på allvar var lillebror, han som vanligtvis tar sin första vila i samband med att vi för Siri sover ännu gott. De övriga två leker med Lego och här får jag sitta med min kaffekopp i lugn och ro. Inte så illa det här med höstlov.

Födelsedag

När bloggen fyller sex år, då skall jag fixa en ny header och förnya lite här inne. Ja, det var mina planer men ikväll slog det mig att det var ju redan IGÅR. Och som ni alla märker ser det fortfarande lika ut och mina planer förblev planer ännu en gång. Men grattis grattis till mig och ännu ett år i bloggarnas värld. Tänk att det finns en liten, men ack så viktig och värdefull del av mina och familjens senaste sex år här inne. Fantastiskt! Eftersom både jag och ni verkar trivas fortsätter vi väl i samma stil (ett nytt utseende skulle ju förstås inte skada, men det kommer då det kommer) ett bra tag till hoppas jag. Tiden går snabbt när man har roligt.

Projekt avslutat

Äntligen kunde jag sätta punkt för årets fönstertvätt. Husets samtliga fönster är numera skinande rena, om man bortser från de tre på höga höjder i vardagsrummet. Men de har inte blivit tvättade på fyra år så månne de inte klarar ett år till eller två. Fönstertvättandet resulterar alltid i en hel massa annat pynjande också. Igår fick symaskinen jobba och jag sydde fyra nya kuddöverdrag till vardagsrummet. Så lite nymodigt blev det fast mina gamla favoritgardiner fortfarande får lov att hänga med. 

En helg med Trulle

Så var vår helg med Trulle förbi. Imorgon får han följa med Siri till förskolan igen och nästa helg får någon annan rå om honom. Vi har skött om honom som vilken annan familjemedlem som helst (nästan) och han har hängt med oss överallt hela helgen. Han fick en egen sängplats i en pafflåda som placerades på nattduksbordet bredvid Siri. Han fick en egen matplats vid matbordet och en ny kompis i form av Pippi. Det bästa på hela helgen enligt Siri var gårdagen som han fick var med hos mormor. Jag och pojkarna spenderade dagen på egen hand med en dag i Vasa medan flickorna gick på Strömingsmarknad i Kaskö med mommo och Michael. Trulle borde också vara utvilad och redo för en ny skolvecka, för lillebror har haft honom som sovkompis dagtid. Han har verkligen blivit omhändertagen av hela familjen, vi hoppas han vill komma på nytt en annan gång. Siri väntar med spänning på morgondagen och att få berätta för resten av klassen om Trulles alla äventyr.

Glädjens dag

Sedan förskolan startade har det varit tal om en Trulle var och varannan dag. Trulle är ett troll som bor i skogen i vanliga fall, men i höst fick flytta in i förskolan för att träna språk med barnen. Trulle tycker inte om att vara ensam i skolan så varje helg får han följa med hem till något av barnen. Den här helgen var det (äntligen) Siris tur att ta hem Trulle grön. Gissa glädjen när jag mötte Siri på skolgården. Så nu har familjen utökats med ett troll över helgen, får se vad vi skall hitta på och hur det skall gå att bo med oss hela helgen.

Grodan

Att vår lilla groda växer är det nog inga som helst tvivel om. Famnen blir bara fullare för varje dag som går. Han gillar fortsättningsvis att ligga nära och mysa i famnen. Ikväll parkerade han sig så här bekvämt i pappas varma famn medan vi åt middag.

Höstrött

Har haft bekymmer* med telefonen idag och uppdaterade och installerade om den ikväll. Raderade bilder och städade upp lite i samma veva och kom fram till att det är väldigt mycket röda bilder för tillfället. Hittade också stort x-antal likadana bilder av lillebror så jag misstänker det är någon mer än jag som använt den. 

*har inte kunnat ta emot samtal av någon konstig anledning

Mera godsaker

Baka med Fridas Dumlesnitt blev lite av en succé och man ser dem på bloggar, FB och Instagram. Och visst var de goda. När hon sedan publicerar ett nytt recept och skriver att de här snittarna är om möjligt ännu godare är man ju bara tvungen att testa. Vi litar på Frida. Och visst har hon rätt, de här snittarna är faktiskt ÄNNU godare. 

Receptet och instruktionerna hittar ni här

Åldersskillnad och hjälpreda

Det är många som frågat och undrat om det är stor skillnad att gå från två barn till tre. Detta är ju givetvis olika från fall till fall och mycket hänger det väl på åldersskillnaden mellan barnen. Jag tycker inte det har varit så stor skillnad för oss, än så länge. Men då har vi också 3 års ålderskillnad mellan alla barnen. Kan tänka mig att läget är helt annorlunda om man har mycket mindre i ålderskillnad och har t.ex ett blöjbarn från förr. Vi har också fått en av de snällare varianterna  av småbröder som är ganska lättskött och inte kräver så mycket av omvärlden (än så länge måste jag väl tillägga här också. Är väldigt medveten om att saker och ting kan ändras väldigt snabbt). Klart att det är ett barn till som kräver sitt, som nu just är amningstiden i soffan. Men i övrigt vågar jag inte påstå att det har varit så stor skillnad.

Både Siri och Saga har varit och är väldigt hjälpsamma, framför allt Siri förstås som är sex år. Hon är väldigt mån om sin lillebror. Byter blöja, klär på och av, vaggar honom i vagnen, håller reda på tuttar, underhåller och tröstar och sitter gärna med honom i famnen. Lillebror har verkligen ett extra gott öga till Siri också. Han lyser som solen så fort hon visar sig. Vilken lycka att ha två storasystrar, en som tar hand om och en som leker och busar. Blir intressant att följa med hur det utvecklas. 

Förlossningsberättelse

Det har redan hunnit gå tre månader sedan den fina fredagen i början på juli när lillebror bestämde sig att komma till oss. Så det börjar verkligen vara dags att jag skriver ner hur det gick till innan jag glömmer alla detaljer helt och hållet. Är du inte det minsta intresserad av förlossningshistorier är det lika bra att du slutar läsa här, för här nedan följer min (långa)berättelse och lite reflektioner.

Eftersom både Siri och Saga är födda i vecka 39+0 hade jag sedan länge ställt in mig på att om inte förr så då lär nog trean komma också. Det var måndagen den 30.6. Men som ni vet kom och gick den dagen utan den minsta känning, samma sak med tisdagen. Fast den beräknade dagen (7.7) ännu inte passerat började tålamodet tryta. Natten till onsdagen hade jag lite känning som blev starkare mot morgonen. Började tom klocka lite värkar och hoppades något skulle ske. Men lika hastigt som de kom avtog de också. Rådgivningsbesöket som jag hoppades jag skulle slippa blev av på eftermiddagen. Men den här gången hävdade jag bestämt att nu kommer jag nog inte hit någon fler gång, inte utan bebis.

Natten till fredagen den 4 juli vaknade jag klockan 02.00 av en värk. Ganska kraftig sådan och började återigen hoppas. Somnade dock om men vaknade igen kl 03 av nästa värk. Nu tog det inte länge innan nästa värk kom och jag kände att de var av helt annan sort än tidigare. Började inse och glädjas åt att nu kommer det nog att hända. Mellan kl 3 och 5 kom värkarna ganska regelbundet och jag vankade tyst runt i huset och för att inte väcka de andra. Jens vaknade femtiden och jag klockade värkarna som nu kom med 10 minuters mellanrum. Eftersom båda mina tidigare förlossningar startat med att vattnet gått var detta en helt ny upplevelse. Svårt att veta när man skall börja söka sig mot BB eftersom vi ändå har en timmes färd till Vasa. Svårt också att veta om händelseförloppet kommer att gå snabbt eller har man gott om tid på sig.

Efter dusch och panadol och täta värkar ringer jag BB vid halv sex tiden. Får klartecken att komma in. Vi ringer barnens farmor som kommer för att ta hand om flickorna. Efter en sista packning och med frukost i magen ger vi oss iväg, i hopp om att möta vårt tredje barn så småningom.

Kl 07.50 checkar vi in på BB. En sköterska möter oss och frågar om jag har sjukt och täta värkar eller kan vi vänta en stund för de har ganska fullt upp efter det senaste dygnets nio förlossningar. Vi klarar bra av att vänta för mina värkar tycks ha avtagit och Jens börjar vara säker på att vi får åka hem igen.

Efter en stund kommer hon som kommer bli vår barnmorska och skriver in mig. Tar en ctg-kurva och kollar läget. Ingen hemresa, 4cm öppen, sjukhuskläder på och förlossningssal nästa.

Mina värkar är ännu inte riktigt grymma. En nackdel med förlossning nummer tre i raden, jag vet att det kommer bli värre. Jag sitter i gungstolen, vankar lite och grinar lite illa och kryper ihop när sammandragningarna kommer. Barnmorskan kommer med jämna mellanrum och kollar läget och frågar om jag vill ha någon form av bedövning snart. Men det går ännu i det här skedet bra tycker jag och vi avvaktar. Hon rekommenderar mig i alla fall att testa lustgasen, som jag inte använt mig av vid de tidigare förlossningarna. Hon ger mig klara instruktioner och gasen fungerar utmärkt. Om det sedan har någon verkan vete fåglarna, men den får mig i alla fall att fokusera på andningen och tänka på annat mitt uppe i de värsta sammandragningarna. Jens sitter vid fönstret och tittar ut över sjukhusparkeringen som är en enda stor byggarbetsplats. Intressant med alla fordon som passerar samt grävmaskinistens arbetstakt. 

Klockan har blivit 10. Barnmorskan Nina, som är den bästa man kan tänka sig håller oss sällskap. Mina sammandragningar är inte att leka med längre och jag känner en grym smärta i ryggen. 6 cm öppen. Nina föreslår "aquapapler" och sticker mig i ryggen. De sterila kvaddlarna hjälper bra tycker jag och ryggen blir bättre även om smärtan från sammandragningarna är riktigt jobbiga. Lustgasen används flitigt, mest av mig men också Jens testar ju på förstås.

Efter ännu en timme och en centimeter tycker jag att det börjar kännas outhärdligt och väldigt långdraget. Kl 11:30 väljer jag att ta en spinalbedövning, vilket visar sig vara bland det bästa. Mina sammandragningar är plötsligt inte alls smärtsamma och jag kan pusta ut, slappna av och vila lite.

Kl 11:45 tar hon hål på mina hinnor och vattnet flödar. Jag vilar vidare och mår som en prinsessa.

Kl 13.00 och helt öppen. Jag börjar förstå allvaret och att det inte finns någon återvändo. Krystningsskedet som jag oroat mig för närmar sig. Nina frågar om jag börjar känna något tryck neråt. Sammandragningarna börjar göra sig påminda igen och visst känner jag trycket, fast jag helst av allt skulle vilja slippa krysta. Hon puschar mig, förbereder och intalar mig att köra, alltså krysta vid nästa sammandragning. Inget att förlora, ut skall barnet och helst genast så jag har det förbi. Jag tar i för kung och fosterland kl 13:07. Nina kallar på förstärkning, bebisen är på gång, huvudet ute. Vi inväntar nästa sammandragning, jag krystar igen och ut kommer vår fina lillebror, två minuter senare kl 13:09. 4810 gram och 54 centimeter kärlek.

        

Jag får upp honom på bröstet, en riktig guldklimp. 5 minuter senare kommer moderkakan och förlossningen är avklarad. Jag sys med ett stygn och kommer mig upp på benen rätt snabbt efteråt och får duscha. Den känslan, när man nått målet och allt har gått bra. Känner mig som en superhjälte.

Jag hade oroat mig onödigt mycket för krystningsskedet, så visst var det skönt att det gick så här lätt. Han satt fast lite med ena axeln så Nina var tvungen att hjälpa till lite och dra, det resulterade i att hans högra nyckelben gick av. Men det led han inte desto mera av och inget som behövde lindas eller stödas. Det var nog mycket tack vare att bedövningens satt bra, men också bra hjälp av fenomenala Nina som allt gick så bra. Visst var det tur med tanke på mitt psyke att vi inte hade den minsta aning om att han faktiskt skulle vara så här stor. Jag hade ställt in mig på en fyra kilosklimp nog som Saga, men att lillebror skulle nå nästan fem kilo var det nog ingen som vågat gissa. 

Nu har jag provat på det mesta i förlossningsväg. Förlossning som startat med barnvattenavgång (Siri & Saga) och förlossning som startat med sammandragningar. Jag har använt mig av lusgas, sterila kvaddar, Epidural (Siri), PCB (Saga) och Spinalbedövning. Jag har hamnat på skrapning efteråt pga av trasig moderkaka (Siri) och jag har repat mig bra och varit snabbt uppe på benen. Jag har fött tre fina friska barn. Den tredje och sista förlossningen var absolut den lättaste och bästa, trots det stora barnet. Det känns bra att sätta punkt här, för nu är vi definitivt färdiga på den här fronten.

Fredag och bullbak

Kaffefrämmande i form av goda vänner på förmiddagen, en promenad, sällskap av guddottern, bullbak, städning, tacomiddag och chips i tvsoffan framför Idol har vår fredag bestått av. En riktigt bra fredag. 

Kanelbullensdag i all ära i morgon, men jag bakade en sats Nutellabullar jag istället. Verkligen inget dåligt val och kommer säkerligen bakas igen i det här huset. Även om jag inte tycker bullar är det roligaste att baka. Men det är få saker som slår en färsk, varm bulle med ett stort glas kall mjölk.

Receptet jag använde kommer från Jennys matblogg, det hittar ni här 

Stora lillebror

Vi närmar oss tremånaders dagen och igår var det dags för besiktning och den första vaccinationen. 7,9 kg och 65,5 cm är de nya måtten. Vaccinationen gick bra, ända tills det blev kväll och sonen blev som förbytt. Vi fick vara med om vårt första skrikkalas och det enda som hjälpte var bröstet, så länge det var i munnen. Nu varade kalaset inte i en evighet (kanske 1-2h och inte ens oavbrutet), men mitt uppe i det kändes det hopplöst och evighetslångt. Men med en panadol i baken tog han natt vanlig tid och sov sig igenom natten utan minsta gnäll. Idag är han tillbaka och sif själv igen, vår glada solstråle.