torsdag 31 mars 2016

Årets häxor

I år utökades häxskaran med en liten häxa till. Signar gjorde debut och fick följa med till ett fåtal ställen med sina systrar och Minea. Det han fick i sin kanna skulle ätas upp genast så det var tur att flickorna klarade sig själv och vi fick göra annat efter ett par gårdar. 
I år blev det inga påskkort eller videkvistar, istället blev det pärlade påskkaniner av nabbi som flickorna delade och önskade glad påsk med. Förhoppningsvis prydde de ett och annat påskris i grannskapet.


tisdag 29 mars 2016

Påsken 2016

En påsk som kom att gå till historien som en av de lugnare. Tja eller lugn och lugn, det beror väl på lite hur man räknar. Givetvis har Signar hållit låda som vanligt och Jens han har jobbar mer eller mindre varje dag. Men lugn med betydelsen inte mycket program och inga större tillställningar. Vi har tagit dagarna som de kommit och njutit av ledigheten. Vi har i alla fall hållit oss till traditionerna och häxat, besökt hembyns påskbrasa, gått på familjegudstjänst, ätit memma och frossat i andra godsaker. Som avslutning på hela helgen blev det Sagas tur att drabbas av febern och det blev extra lugnt i stugan. Förhoppningsvis hålls hon feberfri hela dagen idag och vi kan återgår till vardagen med dagis och jobb imorgon.

fredag 25 mars 2016

Återuppstånden

Kalasandet övergick i sjukstuga och det blev lite gnälligt i stugan. Det var Signar som insjuknade och fick en besvärlig hosta och feber. Jens var tvungen att stanna hemma från jobbet så att jag fick städa upp alla kalufser till påsken som planerat. Vi konstaterade att det var första gången på vårat 8 år långa föräldraskap som vi hämtade ut intyg för vård av sjukt barn. Vi har alltid lyckats lösa det på något sätt med barnvakt eller skiftesarbetande. Så det var väl helt ok att stanna hemma två dagar i alla fall. Torsdagen var farmor snäll och hjälpte ut oss.  
Men nu är vi alla på benen och vi hoppas få fira påsk pigga och glada. Signar är på topp och har hjälp till med städandet till påsk!?
Påskpyssel med nabbipärlorna har vi också ägnat oss åt i veckan. I Sverige på Panduro hittade vi den äggformade pärlplattan. Vi har nästan slåsst om att få pärla i den, jag med. 

måndag 21 mars 2016

Kalashelg

Så kom turen till Siri och mig att bli ett år äldre. Jag var först ut på lördagen och igår var det Siris tur. Jag firar inte så mycket nu för tiden utan fokus ligger nog mest på Siri. Några paket och blombuketter brukar nog dyka upp i alla fall. 
Söndagen blev en riktig kalasdag och vi firade från morgon till kväll. På förmiddagen var det kompiskalas och huset fylldes men 13 festfina energiska fröknar. Tack vare solsken och vackert marsväder förflyttade vi oss ganska snabbt ut och lekte på gården. Olika stafetter och ballonglekar uppskattades. Efter avklarat kompiskalas dök släkten upp och festen fortsatte. i Ett halv av presenter och sockerfylld till max var den nyblivna åttaåringen nöjd och glad med dagen när kvällen kom. 

fredag 18 mars 2016

Hej våren!

Där flög ytterligare en vecka förbi. En till vecka som inte heller levererat de bästa dagarna. Pappa hamnade återigen in på sjukhus efter liknande sjukdomsattack som förra veckan. Man blir påmind om hur skört livet är och hur snabbt det kan ändras för vem som helst. Små infarkter i hjärnan som  kunde slutat riktigt illa. Efter tre dagar på sjukhus borde han få slippa hem idag, utan dessvärre fysiska men som tur.

Signar har hållit sig lugn hittills den här veckan. Eller lugn och lugn, men om man jämför med förra veckans bravader har det verkligen varit lugnt. Han har istället lärt sig ta sig fram på den lilla pukyn. Det har blivit en ny favoritsysselsättning utomhus tack vare att asfalten har kommit fram på hela gården nu. Hej våren, så roligt att du är här.

fredag 11 mars 2016

Veckan från h....

Signar gick hårt ut redan från början på veckan. Han inledde måndagen med att ge oss en teckning på väggen i lekrummet. Som tur var det "bara" blyerts och förhoppningsvis går det att få bort på något vis, har bara inte orkat ta tag i det. Han avslutade måndagen med att bryta av ena skälmen på mommos glasögon i ett obevakat ögonblick. Vid det här laget borde jag veta att det inte går att ha honom obevakad mer än två sekunder, men då kan ju vi övriga inte leva våra vanliga liv heller, tyvärr.
Det hela fortsatte på tisdagen och den här gången ledde några obevakade sekunder till ett samtal till giftinformationscentralen. Signar lyckade komma åt en burk med blonderingspulver ur min jobbkorg som fanns på byrån i hallen. Klantigt av mig att lämna den där, ja visst. Men aldrig kunde jag föreställa mig att den rackarn skulle klättra upp på bänken, lyckas få tag i burken, öppna locket och smaka på innehållet. Det var säkerligen ingen trevlig smakupplevelse och troligtvis var det inte mycket han fick i munnen. Men för säkerhetsskull checkade jag med giftinformationscentralen som försäkrade mig om att det inte var någon större fara, det kunde visserligen bränna lite i munnen. Jag kände mig verkligen inte som den bästa av mödrar när jag dagen efter fick informera dagispersonalen om hans lilla smakupplevelse, ifall han vid måltiderna skulle reagera eller strejka.

Onsdagen blev inte heller någon lyckad dag, även om Signar inte hade del i det. Vi startade dagen med det tråkiga beskedet att min pappa råkat ut för en sjukdomsattack under natten och blivit skickad med ambulans till sjukhuset. Det var inte det minsta trevligt att inleda arbetsdagen och ovissheten och oron visste inga gränser. Som tur gick allt bra och det var ingen större fara. Efter ett par dygn på sjukhuset fick han komma hem igen.

Torsdagen visste jag inte om jag alls skulle våga slå upp ögon och vad den dagen skulle ha att erbjuda efter denna start på veckan. Nu har det som tuta lugnat sig och inga fler otrevliga överraskningar har dykt upp eller dessvärre missöden har inträffat.

Eftersom kvällens inplanerade födelsedagsfirande uteblev på grund av spysjuka tog jag barnen och åkte till lokala pizzerian istället. Far i huset roar sig på eget håll och jag och flickorna ägnade oss åt påskpyssel när lillebror tagit natten. Imorgon arbetsdag för min del, sedan helg i dagarna tre. Hoppas verkligen att slutet på veckan levererar betydligt bättre än början. Och det borde den väl...

onsdag 9 mars 2016

Vi lever trots allt

Sportlovet kom och gick, vi sportade inte det minsta den här gången tyvärr. Även om vädret bjöd på det bästa tänkbara sportlovsvädret. Istället tog vi vårt pick och pack, hela barnaskaran med oss och for till barnens faster med familj i grannlandet i väst. Jag hade målat upp alla tänkbara scenarion och var inställd på värsta tänkbara som minsta ressällskapet Signar skulle kunna ställa till med. Vi valde trots allt att åka från Helsingfors för bättre tidtabeller. Silja Symphony och Serenade tog oss säkert till och från Stockholm. Och Signar han uppförde sig så exemplariskt som det bara gick. Det är bra att ställa in sig på det värsta ibland så kan det bara bli bättre. Visst sprang jag och jagade honom i båtens alla 1000 trappsteg och visst hade han myror i baken och ville hellre klättra än sitta still. Men man kan ju inte kräva för mycket av en med myror i baken heller. Bilfärderna gick smärtfritt och bollhaven stillade mycket spring i benen. Han fixade till och med sitt första IKEAbesök på hemvägen med bravur. Det roligaste av allt var ändå att träffa killkusinen, Mikaela och Robban. Se deras nya hus och umgås ett par dagar. Så behövligt att vara ut och lufta på sig lite, så mycket roligare att ta tag i vardagen väl hemma igen. Hoppas vi snart kan komma och hälsa på er igen!