Två dagis- och jobbdagar är över. Så har man gått och längtat lite hela dagen, haft lite dåligt samvete över den ledsna pojkstackaren som så krampaktigt höll fast i jackan på morgonen och gråtandes lämnades till dagispersonalen. Sett fram emot att få hämta hem dem, återförenas och spendera kvällen tillsammans. Så blir det inget annat än gråt och låt, ett evigt gnäll. Det strids över pennor och felplacerade spelbrickor, Signar klättrar på borden och vill gärna riva en sida ur matteboken, potatisen skall kokas medan frukostens rester sopas från golvet, diskmaskinen borde tömmas och tvättmaskinen fyllas med sandiga utekläder. Den lugna stunden vid matbordet kan man glömma, för Signar han har ätit klart eller i alla fall klättrat ur stolen fem gånger innan alla andra har bänkat sig. Jag vill ha mera mjölk och jag vill ha smör på mitt knäckebröd, jag har ingen gaffel och kan jag snälla få ett papper. Det enda man önskar sig är att klockan skall slå 20.00, bli läggdags och kanske få lite lugn och ro. Var det det man längtade efter hela dagen!?
Som tur är dom alla tre det bästa vi har i alla fall. När de nu ligger nerbäddade och andas tungt under sina täcken är striderna som bortblåsta. Vi passar på och tankar ny energi. Ny energi till att möta en ny dag. Imorgon en fredag, en helt ledig dag. Nästan i alla fall.
Oj så bekant det där låter. Då man väntat och längtat en lång dag och så blir det bara gnäll och tjat på kvällen.... Nya tag följande dag och hoppas på bra humör för alla!
SvaraRaderaExakt, tror att det är många som känner igen sig :)
RaderaDet är så roligt att läsa din blogg. Den verkliga vardagen och inte bara glamour. Just sådär är det som du skriver. Man har längtat så att få umgås med barnen och så blir det inte alls som man tänkt sig. Ändå är det de bästa som vi har.
SvaraRaderaTack, det är precis det jag vill med min blogg också :)
RaderaWord! Igenkänningsfaktorn är hög :)
SvaraRadera