lördag 31 oktober 2015

Vi tände ljusen

Från Halloween till allhelgona. Jag och Saga besökte kyrkogården ikväll för att tända ljus på farfar Arne och moffa Alfs gravar. Vi tänkte också på farfar Erik och farmor Gretel som är begravda på annan ort.
Så vackert med alla ljus, men samtidigt lite kusligt på kyrkogården. Så mycket funderingar för en fyraåring.

Halloweenpyssel

Pappersrullar finns här i mängd och parti, det har nästan blivit förbjudet att kasta bort dem. Flickorna pysslar med dem nu som då och de används till allt möjligt. Djuren vi tillverkade för ett år sedan har varit riktiga favoriter. Så kasta inte era rullar, skapa med dem istället. 
Årets halloweenpyssel fick bli fladdermöss på rad av just precis pappersrullar. Svart färg, svart papper och lite ögon är vad som behövs, förutom sax och lim förstås. 

fredag 30 oktober 2015

Happy Halloween

Siri var lite ledsen över att inte få vara med på maskeraden på eftis idag eftsom hon var ledig. Vi ordnade egen maskerad här hemma ikväll istället, med disco och allt. Mycket lyckat, till och med lillbjörnen var med på noterna.

onsdag 28 oktober 2015

Han som inte har tid att sova

Dagsvilan har varit ett stort problem här den senaste tiden. Signar som har både varit lättsövd (heter det så när jag menar att det har varit lätt att få honom somna i vagnen!?) och har sovit flera timmar ute på eftermiddagen. Plötsligt blev han svår med insomningen och när han väl somnat har han sovit 20-45 minuter, max. Efter lite vaggning och vagnpromenad har han med tur somnat om för några minuter till, men långt ifrån alltid. Plötsligt inser man vilka lyxiga eftermiddagar man tidigare hade när han sov sig igenom dem, man fick faktiskt någonting uträttat. Nu håller vi tummarna att detta också bara är en fas, som det oftast brukar vara med allt. Han lär faktiskt ha sovit 2,5 h på dagis idag. Men det skulle väl också vara typiskt, att han sover där men inte hemma. Återstår att se, dagisdag imorgon igen.

tisdag 27 oktober 2015

Halloweenpyssel

Det har varit lite dåligt på pusselfronten på sistone. Varken tid eller tålamod har riktigt funnits som det brukar. Halloween närmar sig och idag tog vi faktiskt fram lite penslar och färg medan Signar sov. Medan våra alster torkar och väntar på att färdigställas tipsar jag om förra årets enkla pyssel. Mumifierade ljuslyktor. 
Beskrivningen hittar ni här

Helgen

Det blev fredag, lördag och söndag och innan vi hann blinka var helgen förbi. Även om söndagens klockvridning (och vem var det nu igen som kommit på det där i mitt tycke onödiga ställandet) gjorde att dagen kändes evighetslång. Som tur var Signar ganska ställsam den här gången och fattade vinken med läggdags en timme senare på lördag och vi vaknade kl 07 i vanlig ordning. Jag var förberedd på kl 06 så det var klart godkänt. Givetvis var det också det regniga och ruskiga vädret som gjorde sitt. Jag hade den turen att ha inbokat brunchdate på hotellet med mina -08mammor. (nej inte 08 som i Stockholms 08, utan 08 som i mamma till barn födda 2008). Jag lockade håret, städade upp mig och gick på date med 8 andra mammor som jag träffar alldeles för sällan nu för tiden. Och brunchen då? Jo den var precis lika suverän som de tidigare gångerna jag ätit den, 10 poäng.
Sedan fick lockarna i håret ge vika, barnen behöver rastas i vilket fall som helst. Som tur bekommer inte vädret dem lika så mycket, snarare så det är roligare ju våtare och klottrigare det är.

torsdag 22 oktober 2015

Det bästa vi har trots allt

Två dagis- och jobbdagar är över. Så har man gått och längtat lite hela dagen, haft lite dåligt samvete över den ledsna pojkstackaren som så krampaktigt höll fast i jackan på morgonen och gråtandes lämnades till dagispersonalen. Sett fram emot att få hämta hem dem, återförenas och spendera kvällen tillsammans. Så blir det inget annat än gråt och låt, ett evigt gnäll. Det strids över pennor och felplacerade spelbrickor, Signar klättrar på borden och vill gärna riva en sida ur matteboken, potatisen skall kokas medan frukostens rester sopas från golvet, diskmaskinen borde tömmas och tvättmaskinen fyllas med sandiga utekläder. Den lugna stunden vid matbordet kan man glömma, för Signar han har ätit klart eller i alla fall klättrat ur stolen fem gånger innan alla andra har bänkat sig. Jag vill ha mera mjölk och jag vill ha smör på mitt knäckebröd, jag har ingen gaffel och kan jag snälla få ett papper. Det enda man önskar sig är att klockan skall slå 20.00, bli läggdags och kanske få lite lugn och ro. Var det det man längtade efter hela dagen!?
Som tur är dom alla tre det bästa vi har i alla fall. När de nu ligger nerbäddade och andas tungt under sina täcken är striderna som bortblåsta. Vi passar på och tankar ny energi. Ny energi till att möta en ny dag. Imorgon en fredag, en helt ledig dag. Nästan i alla fall.

onsdag 21 oktober 2015

Så typiskt Jens

Efter som jag haft seriösa problem med datorn på sistone har jag städat och sparat en massa bilder i diverse enheter. Det om något är verkligen inte min starkaste sida om vi säger som så, men nu borde jag igen ha det på det torra en tid. Största skräcken vore verkligen om en massa bilder och filmer gick om intet som man inte har sparat någon annanstans än i datorn. Eftersom jag tyvärr inte hör till dem som varken framkallar eller fixar fotoböcker, tyvärr, även om jag så gärna skulle vilja höra till den skaran jag också. 
Nåja, hur som hittade jag en bunt med mobilbilder från Jens telefon. Bl.a från sommaren 2014 närs Signar föddes. Här en liten liten alldeles nykläckt Signar, suttandes på sin hand.
Och titta här, fotograferat samma dag. Centralsjukhusets kantins öppethållningstider. Så typiskt Jens, han som alltid är hungrig


måndag 19 oktober 2015

Mästarnas mästare

Att det inte går att lämna Signar utan övervakning inte ens några sekunder det börjar vi vid det här laget ha på klart. Men att man inte lär sig. Han är på riktigt överallt, och med överallt menar jag överallt. Högt, lågt, djupt och ytligt. Helst högst och djupast förstås. Det är verkligen inte varken rast eller ro hos oss för tillfället...

söndag 18 oktober 2015

Höstlovet

Datorn lever igen och ingen är gladare än jag. Lite rensning, nya uppdateringar och vi kör hårt igen. En stund i alla fall, förhoppningsvis en lång sådan.
En veckas ledighet för Siris del är över. Resten av familjen har också njutit av höstlov, ibland i tur och ordning i olika konstellationer , ibland alla tillsammans. 
Jens inledde ledigheten med att åka tillsammans med flickorna på kryssning till Stockholm. I mitten av veckan jobbade vi lite allihopa, minstingarna på dagis, Siri fick vara med Jens och jag med mitt. Jag hann även till Vasa en sväng i jobbets tecken för att inspireras av höstens trender på Wellas visning. Hela helgen fick vi sedan ledigt tillsammans allihopa. Fixade, donade och gjorde sånt som måste göras inför vintern. Det fantastiskt fina vädret som höstlovet bjudit på höll som tur i sig hela helgen också. Vi avslutade hela ledigheten med en liten utfärd till havet. Blaxnäs blev vårt mål för eftermiddagen och vi grillade korv och klättrade på hala klippor. Tummen upp för gasgrill i grillhuset som man fick använda. Vi kommer säkert igen, men kanske sedan när Signar har förstånd att hålla sig från vattnet och har lite mera lugn och ro i sig.
En vecka går snabbt, men det känns ändå som att det varit en lång och skön vecka. Redo för vardagen  och skolan imorgon igen.

fredag 16 oktober 2015

Vad var det jag gjorde?

Jag förstår att ni lämnade nyfikna och funderande, vad var det jag gjorde egentligen här om kvällen som jag inte gjort på åtta år? Jo det här...
Jag var och tatuerade mig. Ganska hastigt och lustigt, även om motivet varit klart en längre tid. För åtta år sedan, som 25-åring tog jag min första och hittills enda tatuering. Tre små stjärnor på höger skuldra. De senaste åren har tanken och ideérna växt fram att fixa till de inte helt perfekta stjärnorna och bygga ut lite. I början på sommaren fick jag hjälp av min fina begåvade vän Cha-Cha, hon ritade efter mitt önskemål. Sedan lämnade skisserna liggandes, även om de nu som då gjorde sig påminda och beslutet växte fram. Tills i måndags, då bokade jag tid till tisdagen hos vår lokala tatuerare. Rådgjorde med Cha-Cha via What's upp under dagen och hon finslipade designen. Kl 19 var tatueringen på plats och jag är mer än nöjd. Gissa mina familjemedlemmars reaktion när de helt ovetandes kom hem från kryssningen och jag hunnit med detta under tiden. 
Hittills har det varit lite delade meningar om dess utseede och betydelse, (speciellt här i huset) Jag tycker det är klart som korvspad, men det är väl inte så konstigt. Någon som vågar sig på en liten gissning kanske!?


tisdag 13 oktober 2015

10 orsaker och en födelsedag


5 orskaer varför jag borde blogga
1. Snart en vecka sedan jag bloggade sist
2. Folk frågar vad som står på tok när det är så dött här
3. Så tråkigt för alla trogna läsare som återvänder dag efter dag och att varje gång mötas av en gammal rubrik
4. Jag är ensam hemma med Signar, som för tillfället sover .Resten har roat sig på Viking Line men borde börja anlända snart.
5. Har en massa obloggade bilder och lite nytt att komma med fö en gång skull. Bl.a har jag ikväll gjort något jag inte gjort på de senaste 8 åren. 

5 orsaker till varför jag inte bloggat
1. Är så rysligt trött varje kväll efter att barnen somnat så jag lämnar oftast själv i sängen också i samma veva
2. Att blogga dagtid är för tillfället en omöjlighet, jag ger er en ledtråd, Signar
3. Lite trött på mig själv och min text, eller är det kanske bara vardagen jag är trött på. Känns som om jag bara maler på med det samma hela tiden. Vem orkar läsa!?
4. Datorn håller på att ge upp, eller har den helt enkelt bara en lätt höstdepression. Jag befarar det värsta och tror att dagarna är räknade. 
5. Är flitigare med mobilkameran än systemkameran för tillfället, inte alltid det bästa bloggmaterialet.
Men en halvbra mobilbild är bättre än ingen bild alls. Och en blogg utan bilder är inte alls bra, inte för mig i alla fall. Därför ger jag er vår vy från vardgasrummet. En oktobermorgon med -4grader.
Så avslutar vi med ett stort stort GRATTIS och hipp hipp hurra för bloggen som idag fyller sju år. Hipp hipp hurra för mig som lyckats hålla liv i den här sidan så länge. Hipp hipp hurra för er alla som så troget tittar förbi här och många många av er vet jag har gjort det i alla sju åren. Hipp hipp hurra för mig som äntligen tog tag i skrivandet igen en gång. Nu inväntar jag bara resten av familjen och hoppas på mycket godsaker från båten. 



onsdag 7 oktober 2015

Dagens känsla


När man checkar in på jobbet 15 minuter innan första kunden anländer. Alla tre barnen är på sina rätta ställen och ingenting har glömts. Inga stridigheter och inga tårar heller. Då är det bara att visa tummen upp, klappa sig på axeln och säga det här gjorde vi bra. Hoppas jag får visa tummen upp fler dagar också, det här var bara den första av många kommande dagar...

tisdag 6 oktober 2015

Surt, sa räven

Förra veckan slutade väldigt tröttsamt och väldigt grinigt. Signar var mera sur än glad och det tar på allas humör och ork. Givetvis stor omställning med dagis och allt där omkring. Sigge Piggs dagssömn har varit lidande på sistone också. Han som brukar dra ett 2-4h h sömnpass på eftermiddagen har bara sovit en halv timme i snitt den senaste tiden. Jag hoppas verkligen det svänger snart, för alla lider när det är surt. Imorgon börjar det på riktigt med dagis och inskolningen är avslutad. Gäller att ställa väckarklockan lite extra tidigt för att hinna färdigställa allt och alla. Jens börjar sin arbetsdag mycket tidigare än oss så det är jag själv som kommer att få stå för hela morgonkarusellen. Men allt går, om än det kommer att vara mycket stå hej innan alla tre är på sina rätta platser, med sina rätta tillbehör och jag checkar in på salongen.


torsdag 1 oktober 2015

Dagisinskolning

Vi har precis avslutat veckans dagisinskolning och bebisen sover nu gott hemma ute i vagnen. Inskolningen har hittills gått riktigt bra. I tisdags lämnades han ensam för första gången, då 45 min. Idag lämnades han ensam ett par timmar på förmiddagen och det gick också riktigt bra. Han vinkade glatt från tanten (eller förlåt, jag borde kanske skriva pedagogens) famn och protesterade inte det minsta när jag stängde dörren och gick. Hoppas det håller i sig och inte blir bakslag i första taget (för det vet jag att det  högst antagligen blir) För min del gick det också över förväntan att lämna och åka, givetvis tack vare att jag inte behöva stänga dörren och lämna en ledsen "bebis". Den dagen vet jag att känslan i bilen därifrån är helt annorlunda.
För Sagas del har det också gått riktigt bra. Hon lämnade hela dagen redan i tisdags. Hon hade sett fram emot vilan så mycket och krävde att få lämna ensam kvar när jag och Signar åkte hem. På måndag blir det sista inskolningsdagen, på onsdag kör vi igång på riktigt och vi inleder dagsirumban på riktigt.