Det går så snabbt nu och det känns som att han lär sig något nytt varje dag, vårt lilla energiknippe. Med bulor i pannan och blåmärken lite här och där färdigt har han nu tagit sig an gåkärran. Han far redan fram med en himla fart över golvet. Det störta problemet är alla möbler och inredningar som sätter stopp för framfarten och som ni ser på bilden i inlägget nedan är det inga glada miner när det tar stopp.
Han experimenterar, undersöker och utforskar. Stundvis har han också börjat släppa taget och står själv. Jag gissar att det inte kommer att ta allt för länge innan han springer fram utan hjälpmedel.
Det är en så härlig tid när de lär sig gå, men också skrämmande. Minns att jag tyckte att min son nästan blev mindre och se ut (i storleken) när han kom upp i upprätt ställning.
SvaraRaderaJavisst är det. Det är så tudelat, jag vill ju ha honom som min lilla bebis, men jag vill ju också att han skall lära sig gå och bli "stor"
Radera