Den mindre mannen på bilden har inga större bekymmer med sömnen varken dagtid eller kvällstid (annat är det med den större mannen, men det är en helt annat historia). Vågar nästan påstå att kvällarna han "bråkat" och inte somnat själv i egen säng ryms på en hand sedan han kom till världen.
Ikväll får jag tyvärr plussa på en gång. Jens är borta i arbetets tecken och jag var tvungen att natta alla tre själv. Signar tyckte absolut inte att det var läge för att sova när han lades i sin säng medan de andra två ville bli pajade i håret i vanlig ordning. Signar ammades i tre repriser och nästan en timme efter första nattnings försöket gav han äntligen upp. Han har tyvärr redan varit vaken en gång sedan första insomningen. Som tur var slocknade de andra två snabbt utan protester trots uteblivet pajande. Typiskt den där Murphy, just ikväll när jag ensam stod för nattningen och jag såg fram emot en lång, lugn kväll i ensamhet. Tack för de annars så smidiga nattningarna, jag känner att jag inte skulle klara av allt för många "bråkiga" kvällar. Jag hoppas vi kan fortsätta som förr, tack.
Han verkar så go å rar er kille :) Är det månne typiska "trea-egenskaper" det här med att vara rätt så lätthanterlig? Våran lillkille är också en sån :) (tack och lov!)
SvaraRaderaNär jag läser din blogg, är det allt som oftast precis som om jag hade skrivit det själv! Känner såå igen mig i er vardag :)
Ha en fridfull jul!