Som jag tidigare skrev slutade vår bröllopshelg inte lika trevligt som den började. Jens morfar gick väldigt hastigt bort efter en tids sjukdom. Vi hann som tur hem i tid och hann via sjukhuset för att ta farväl innan han tog sina sista andetag.
Idag var dagen kommen när vi skulle följa honom till den sista vilan. Vädret var grått, sorgen hängde i luften och tårarna brände på våra kinder.
Men så är det här i världen, liv slocknar och liv tänds. Vi får vara tacksamma över allt hann gett oss och över den tid han fick vara med oss istället. Hans kamp är slut och han har det säkert bra nu.
I minnet du lever
du finns alltid kvar
I minnet vi ser dig
precis som du var
Tack för allt Moffa Alf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad