Historien om tuttarna

Det här är ju då ingen brösthistoria, utan endast en liten text om hur det gick till när Saga skulle sluta med tutten (eller nappen för att skriva i klartext för alla)

Sedan tidigt i höstas har vi pratat om att ge tuttarna åt tomten när han förhoppningsvis skulle besöka oss på julafton. Hon har hela tiden varit med på noterna och inte tvekat inte en sekund. När dagen var kommer plockade vi ihop alla tuttar vi hittade och lade dem i en påse. När tomten kom gömde hon sedan påsen och började smått ångra sig. Men innan alla julklappar var utdelade hade hon mitt i allt tagit fram påsen och plötsligt gav hon den till tomten, utan större bekymmer. Allt frid och fröjd och alla hade fullt upp med julklapparna och ingen funderade på tuttarna. Men ju senare det blev och desto tröttare fröken blev började hon fundera när tomten tro skulle komma tillbaka. Gärna skulle han få ha med sig hennes tuttar också. Det blev läggdags och Jens fick det hedersamma uppdraget att natta för första gången utan tutt. Det hördes gråt och gnäll från övervåningen och jag tänkte att det här kommer aldrig att gå (som tur visste inte Jens att jag hade lämnat en i reserv i köket i fall nöden skulle bli riktigt stor och våra tålamod inte räcka till). Men plötsligt tystnade ljuden på vinden och efter en stund kom Jens ner igen, jag hann hurra lite tyst inombords. Det här gick ju lätt som en plätt.

Tyvärr var så inte fallet. Orsaken till att det tystnade var att jag hade GLÖMT en tutt i sängen under täcket. Den hade hon givetvis hittat och lyst upp som en sol mitt i gråtkalaset -pappa...ja ha hitta tutte...

Snabbt som bara den hade hon stoppat den i munnen och somnat på fem röda. Men Saga och pappa hade fixat en liten överenskommelse. Hon skulle gömma den under kudden genast på morgonen när hon vaknade så att inte tomten skulle komma och hämta den också. Och inte säga något åt mamma (!?) 

Det där med att inte säga något åt mamma fungerade ju inte så bra (som tur var), det var det första hon berättade på morgonen när hon vaknade. Men resten av överenskommelsen fungerar bra. Sedan julafton har hon nu bara en tutt kvar och den gömmer hon under kudden varje morgon och tar fram den först vid läggdags igen. Vi har med andra ord kommit rätt långt på vägen med att slippa tutten. Nu hoppas jag att det snart går hål på den rosa stackarn som är kvar så att hon frivilligt kastar bort den och vi kan avsluta det här kapitlet helt och hållet. 

Kalasbilder

Sagas enda önskan till sitt treårskalas var en jordgubbstårta. I presentväg önskade hon sig en glitterkjol och en glitterhäst. Hennes önskningar var därför inte så svåra att uppfylla. Vi gick den enklaste möjliga vägen och beställde tårtan från bageriet som levererar de godaste jordgubbstårtorna. Dekorerade med lite vimplar och NallePuh och Saga var nöjd och glad. I våra paket till henne på den rätta dagen hittade hon både en glitterkjol och en glitterhäst, lyckan var gjord. Sedan kom det mera paket med ännu mera glitter på kalasdagen och Saga var nöjd med sin treårsdag.

Sportlovskul

Vi firar också lite sportlov i det här huset med att vara lediga från dagklubben. Det är lite dåligt med uteaktiviteter i form av skidning och skridskoåkning för tillfället, istället har vi roat oss med att cykla. Igår besökte vi som många andra sportlovsfirare hoppborgslandet Hopsis som stannade till i simhallssalen under sin sportlovsturné. Det var verkligen succé och jag hade svårt att få med mig mina svettiga och rödrosiga barn med hem igen. 

 

Pysselverkstad

En dag i förra veckan hämtade vi hem Siris favorit och vår guddotter Minea från skolan. Eftersom både Siri och Minea gillar att pyssla brukar det höra till att laga något pyssel eller ätbart när hon är här. I julklappstider såg jag tändrosor gjorda av äggkartonger och stearin på flera olika bloggar och sidor. De har sedan dess funnits i mitt bakhuvud för jag tyckte de var både fina och praktiska, men vi själva har ju inget att elda i och inget behov av brashjälp. Nu fick det bli en perfekt födelsedagspresent åt mommo som har en kamin att elda i. 

    

Perfekt pyssel åt både sexåring och nioåring, treåringen var nog också med på ett hörn men iaktog mest vad förebilderna pysslade med. Stearinet tog jag hand om med risk för brännskador, fast de nog hävdade att de klarade av det själva också. Sedan glittrade vi lite och glömde att fotografera de färdiga skapelserna. Men lite halvt syns de färdiga tändrosorna längst till höger på den usla mobilbilden.

Här, här och här hittar ni utförliga beskrivningar på hur man tillverkar rosorna.

Kalashelgen

Ni vet den där känslan när man egentligen vill hinna med mycket mera än man hinner och kan. Känslan av att tiden inte räcker till och kampen mot klockan hela tiden. Så har det varit i det här huset de senaste dagarna och ännu har vi inte båten i hamn. Det har varit fullt upp med det ena och det andra och mitt i det virr varret skulle vi också fira en mommo och fixa ett treårskalas. Men vi fixade det (även om jag stod i duschen och Jens hade ännu inte hunnit med lunchen när de första gästerna anlände idag), Mommo firades igår och Saga fick sitt kalas idag. Hon sken som solen hela eftermiddagen (och slocknade som ett ljus i soffan efter att sista gästerna gått hem). Tusen tack till er alla som hjälper till och ställer upp i vått och torrt, utan er skulle vår båt stöta på grund!

Lilltrollet

Tänk snart har vi en treåring i huset, vart försvann vår lilla bebis? På fredag infaller den rätta födelsedagen och i helgen blir det att fira. Redan imorgon kommer hon att tjuvstarta firandet lite på klubben. Ikväll har vi med gemensamma krafter rullat kokosbollarna som hon skall ta med och bjuda sina kompisar. Stora spännande dagar på kommande för vårt lilla Saga troll.

Ännu glesare

Så föll också den andra framtanden och gluggen är ett faktum. Den ena tanden har redan börjat picka fram lite så förhoppningsvis tar det inte så lång tid innan de nya "vuxentänderna" hittat sina platser.

Hos oss lägger man den tappade mjölktanden i en påse och placerar den under huvudkudden när man går och sova. Tandfen kommer förhoppningsvis under nattens lopp och byter ut tanden mot en peng, en "tvåeuring". (den första tanden förtrollades i ett vattenglas, men Siri kom på en annan variant och den tycks också fungera utmärkt). Den här gången hade Siri lämnat en liten lapp till tandfen. Hon är nämligen rätt knepig den här fröken och förstår att utnyttja situationen.

Och visst slog hennes önskan in. På morgonen när vi vaknade fanns en femeuros sedel i påsen och tanden var borta. Tur att hon redan tappat sex tänder och inte haft så höga krav, annars kommer de här sista mjölktänderna att stå oss dyrt, eller nej jag menar tandfen kommer att ruineras förstås.

Veckan som försvann

En vecka som försvann lika snabbt som den kom. Den gick mest åt i arbetets tecken för oss alla. Vi har hunnit med både växthusarbete, extraknäckt som städerskor och våra vanliga arbeten. Det har vi varvat med lite förkylningar och dåligt med sömn. Men helgen kom som en räddande ängel och styrde upp det hela och vi fick en perfekt avslutning på hela veckan. Vi fick två bröllopsinbjudningar, vi gick på växthusrestaurang med mina kollegor och jag gick och såg byggboomin (den lokala revyn). Söndagen blev kyrkdag och barnen sjöng med andra klubbarn. Nu har vi vilat upp oss och samlat nya krafter. Vi är redo för en ny vecka, med nya utmaningar och förhoppningsvis mera bloggtid och energi.

Glest mellan tänderna

 Hon har gått och vickat på den envisa framtanden i flera veckor känns det som. Vi har i tur och ordning fått försöka oss på att få loss den. Hos moffa hade hon en kväll tom knutit en sytråd runt den och försökte med det knepet. Igår kväll var den äntligen så lös att den lossande med lite hjälp av pappas kraft. Det var en nöjd och glad fröken som stod och speglade sig innan läggdags. Den andra framtanden är också lite lös så jag gissar att vi fortsätter i samma stil en stund till.

Sorgens dag

Som jag tidigare skrev slutade vår bröllopshelg inte lika trevligt som den började. Jens morfar gick väldigt hastigt bort efter en tids sjukdom. Vi hann som tur hem i tid och hann via sjukhuset för att ta farväl innan han tog sina sista andetag. 

Idag var dagen kommen när vi skulle följa honom till den sista vilan. Vädret var grått, sorgen hängde i luften och tårarna brände på våra kinder. 

Men så är det här i världen, liv slocknar och liv tänds. Vi får vara tacksamma över allt hann gett oss och över den tid han fick vara med oss istället. Hans kamp är slut och han har det säkert bra nu.

I minnet du lever

du finns alltid kvar

I minnet vi ser dig

precis som du var

Tack för allt Moffa Alf

På dagens agenda

Det var återigen dags för det årliga besöket hos tandläkaren, eller egentligen borde jag väl skriva tandsköterskan. Som vanligt var det Siri som fick kallelse, men i samma veva undersöktes lillasysters tänder också och vi klarade av båda i samma besök. Den här gången gick det smidigare än någonsin och det var två riktigt duktiga barn som hoppade upp i stolen i tur och ordning och dessutom lydde alla kommandon. Siri konstaterades ha fått 2 av 4 sexårständer, två lösa framtänder och 4 nya permanenta tänder ner i munnen. Premiär för det kända bananlacket och tummen upp för bettet. Allt i ordning och ok stämpel i båda fröknarnas papper.

Runebergsdagen

Det finns en första gång för allting, även att baka sig egna Runebergstårtor. Godare bakverk har jag väl bakat i mina dagar, men är det Runebergsdagen så är det. Tror inte de lär lämna kvar i skåpet särskilt länge i alla fall, det finns nog både små och stora sockerråttor här i huset som äter.

Pulkväder

Äntligen lite mera snö och lite mildare väder. Igår var det perfekt pulkväder och vi spenderade eftermiddagen med kusin och barnen. De har den perfekta pulkbacken på gården och det var riktigt roligt att uppleva gamla minnen igen. Timmarna som vi spenderat i den backen som små är otaliga. Det var precis lika roligt som förr att åka ner och precis lika tungt (om inte tyngre) att gå upp igen.

Ett litet hus

Som ni säkert redan vet har jag en av de händigare papporna. Han fixar, bygger, donar och har hjälpt oss något otroligt med allt här på vård gård. Den senaste veckan har han byggt och målat oss ett sophus och i lördags fick det flytta hem. Nu står det fyra hus på vår gård, i större och mindre varianter. 

Jag har sagt det förr, men det tåls att sägas igen...Tusen tack pappa, vad skulle vi göra utan dig vår egen byggare Bob. Du är bäst!