Igår var det en riktigt skräpdag, det enda jag väntade på från att vi slog upp våra blå var att få stänga dem igen och ta natt. Allt blev fel, ingen ville klä på sig, ingen ville äta, barnen stred, jag ropade och barnen skrek. Ingen ville gå ut och ingen ville göra någonting alls förutom ligga på soffan. Ingen ville samarbeta, ingen ville lyda. Ja ni ser mönstret. Och vi väntade och väntade att pappan i huset skulle göra oss sällskap och förhoppningsvis lätta upp stämningen, men just igår av alla dagar kom han hem först vid läggdags. Vilket betyder att det blev en låååång dag och det enda jag ville var att den skulle ta slut. och det gjorde den ju också till slut, som tur.
Grannkatten var väl den enda ljuspunkten på hela dagen
Som en skänk från ovan ringde min mor idag och ville låna mina barn en stund. Det tackade jag verkligen inte nej till och skjutsade gladeligen iväg dem. Nu har jag fått reparera själen ett par timmar i lugn och ro. Jag fick veckohandla utan sällskap och jag drack kaffe och läste tidningen UTAN störningsmoment. Nu får jag också åka till jobbet och spendera kvällen med mina kollegor och lämna över hushållet åt Jens. Imorgon är jag redo för nya duster, nu har jag samlat ny kraft och energi igen.
Från en sak till en annan, vet du när det är loppis i Böle? Har läst här nån gång att du tipsat om det. Blir det nu i höst också?
SvaraRaderaDet blir tyvärr ingenting nu i höst. Vi brukar ordna en gång i året och det är i mars-april. Återkommer med mer info när vi spikat datum.
RaderaOj, vad det där känns igen! Vissa dagar är verkligen en enda lång kamp.. ;) du kan glädja dig åt att du inte har har några uppkäftiga tonåringar som verkligen ser sin chans att provocera lite extra just dessa dagar! :)
SvaraRadera