Varning för långt inlägg! Efter mycket möda och stort besvär har jag nu äntligen fått ihop plockat lite text och bilder från vår semesterresa.
I början på juli gav vi oss iväg, rättare sagt den 6.7 mitt i dagen startade vi hemifrån och tog sikte på sverige. Nu är vi ju inte riktigt som alla och tar den lättaste vägen, nej vi tog den längre vägen och körde norrut.
Dag nummer ett, Uleåborg. "Enkel" inledning och inte så "många" kilometrar. Men under den här etappen hann jag fundera mer än en gång vad vi gett oss in på. När är vi framme? Hur lång tid tar det? Var är Uleåborg? Är det långt kvar till hotellet? Var frågor som haglade med jämna mellanrum. Det var lite pip och mycket gnäll. Kanske hade vi tagit oss vatten över huvudet och kanske skulle vår familjesemester bli en enda lång plåga vi sent skulle glömma!?
Dag två. Vi anländer till svea rike. Vi kör många och långa kilometrar. Vi dricker sockerdricka och är på allmänt bra humör. Vi pausar, leker och äter glass. Vi kör ännu mera.
Vi får punktering. Det goda humöret sviktar lite. Vi får ta till mopedhjulet, ursäkta reservdäcket vi har i bakluckan och ingen fara är skedd. Vi fortsätter färden och tar oss till Bjästa för övernattning på familjärt motell.
Dag tre. Reservhjulet rullar vidare. Vi kör längs höga kusten och har Mora och dalarna som mål innan det blir kväll.
Målet är nått.
Här bland dalkullor och Morahästar skulle vi stanna ett par dagar. Jens har sedan länge haft en förkärlek till dalarna och nu skulle han äntligen få utforska områden lite mera. Jag också för den delen.
Dag fyra. Det är sommar och sol i dalarna. Vi beger oss mot Orsa och Grönklitt. Där uppe bland bergen finns
Orsa Björnpark.
Och vi talar ordagrant om uppe bland bergen.
Som namnet berättar är det en djurpark. Massor med björnar att beskåda av olika arter. Isbjörnen tillhör fortfarande våra favoriter. Vi såg också tigrar och leoparder. Tyvärr var det ganska stillsamt bland djuren pga solen och värmen så lodjuren, vargarna och järvarna missade vi.
Sedan fortsatte vi utforskningen av Dalarna, nästa på tur Älvdalen. Därifrån det heter att vår dialekt härstammar.
Vi tog Vasaloppsvägen ner till Mora igen och passerade många bekanta ortnamn.
Dag fem. Bland tomtar och troll i Sagolandet
Tomteland som finns i Gesunda. En hel dag i skogen med lite kyligare vindar, teater och äventyr, djur och aktiviteter och givetvis självaste jultomten och hans nissar.
Siri vågade sig för första gången i livet upp på en hästrygg. Om än en liten ponny, men hon tog sig en tur med hästen.
Saga var glad som vanligt. Men gladast var hon åt att hon inte behövde lämna ifrån sig tutten så som många andra gjorde. Tomten berättade att han fick ta emot ca 6.000 tuttar (nappar) i året. Det såg vi många tydliga tecken på i hans stuga där det hängde tuttar i långa rader i taket och längs med väggarna.
MoraParken behandlade oss väl, vi ändrade våra resplaner och stannade en natt till.
Det omtalade spåret gick rakt igenom hotell och campingområdet. Nästa gång Vasaloppet går av stapeln kommer vi att följa det med helt andra ögon.
Dag sex. Efter tre nätter i Mora var det dags att säga tack och farväl till Dalarna. Innan vi åkte söderut var vi givetvis tvungna att åka till fabriken där Dalahästarna tillverkas för att titta hur det går till samt att köpa hem souvenirer. Siri ville helst av allt ta hem de stora ute på gården.
Nästa resmål var Åkerstyckebruk, där barnens farfar med familj bor.
Dag sju. Vi for på utfärd till Strängnäs och orterna runtomkring.
Vi besökte åter igen en lekpark. Vid det här laget börjar de vara så många så vi har tappat räkningen.
Sverige fortsatte att behandla oss väl med sommar, sol och sköna dagar.
Dag åtta. Vi klädde upp oss, åkte till Stockholm och återförenades med släkten från hemknutarna för att gå på Mikaela och Robbans bröllop. Mer om det senare bröllopet förtjänar ett helt eget inlägg.
Dag nio. Dagen efter och lite trötta efter lördagens festligheter. För att aktivera oss for vi till Eskilstuna och Leos lekland. Vet inte om vi blev piggare men i alla fall var det roligt och väldigt svettigt bland alla rutschkanor, tunnlar, trappor, klätterväggar, bollhav mm. Varför finns det förresten inget Leos lekland i våra trakter?
Dag 10. tidig väckning och dags för hemfärd. Vi tackade farfar med familj för de senaste dagarna med mat och husrum och körde iväg mot Stockholm och Viking Grace som tog oss till Åbo.
Underbart fin och ny båt som vi säkerligen kommer att åka med snart igen. Tyvärr insjuknade både Jens och Siri i feber och förkylning, så många timmar av båtfärden hem spenderades i hytten, sovandes. Men som sagt vi kommer igen.
Resan hem från Åbo gick som en dans i en akt utan paus. Barnen hade vid det här laget blivit okej med att köra bil och ingen klagade och frågade hur långt det var kvar. Min oro vid resans start var helt onödig, flickorna klarade av 2800 km med bravur.
Trots lite tråkigt avslut med feber och förkylning var det en riktigt lyckad resa med en massa upplevelser som vi mer än gärna gör om.
