Man väntar på första leendet och skrattet. Man väntar på att bebisen skall vända sig, gripa tag i saker, sätta sig upp, krypa och sedan gå. Man väntar att få mata potatis, välja bland vällingsorterna i babyhyllan och att börja ge kött. Man väntar på att de små risgrynen skall börja picka upp i munnen osv. osv.
Även jag väntade och väntade på Siris alla framsteg och tyckte ibland att allt tog så lång tid och jämförde med andra bebisar (fast jag vet att allt är individuellt och det inte går att jämföra så gör man det i alla fall ibland).
Nu vet jag bättre. Nu vet jag att tiden går rysligt snabbt och allt kommer inom sin tid i alla fall.
Nu snurrar Saga som klockan och knuffar sig lite bakåt. I helgen gungade hon mitt i allt på alla fyra. Nu har jag inte väntat en endaste dag och sett fram emot att hon skall börja röra på sig. Hon lär göra det i alla fall och bli stor allt för snabbt. Kan man inte bara stanna tiden lite?
(Enda som jag väntar på är att Sagas kalufs skall växa till sig lite så hon inte behöver ha så tokig frisyr)
Precis så där är det..det går ALLDELES för snabbt.
SvaraRaderaInnan man knappt hinner blinka så har man barnbarn ;)
ojoj, vilka framsteg! kommer vi känna igen henne nästa gång vi ses?? :) men visst är det roligt också när det händer något nytt!
SvaraRadera