Vi fick julmiddag i hos Siris farmor & co. På kvällen styrde vi kosan hemåt för att invänta övriga släkten och jultomten. Han kom tillslut, med väskorna fulla med klappar. Mest till den minsta tösen i släkten men även litet blev över till resten.
Hon öppnade och öppnade, både egnas och andras.
De största klapparna var de bästa. En pulka, en "mjukishund" större än barnet själv och en tv-stol.
Vilken lycka! :) Nu börjar man förstå uttrycket "som ett barn på julafton", hade glömt det...
SvaraRadera