Skrämmande, men också helt fantastiskt

Vi tackar alla tre så hjärtligt för alla gratulationer. Det känns fortfarande lite overkligt och jag har svårt att smälta det hela. Men ju mera jag sväller och magen tar form börjar jag fatta att det växer något där inne. Jag har inte känt av några rörelser ännu, men kanske det blir ännu mera på riktigt när jag känner de första sparkarna.
Siri är (förhoppningsvis) glad och väldigt nyfiken. Hon fattar nog inte riktigt att det kommer att komma en bebis hit till huset. Hon pratar nog om det ibland och vi har försökt att diskutera. Men när hon pratar om att få en "stoleblor" så fattar man att hela pengen inte trillat ner. Hur skall hon på 2,5 år fatta när jag med mina 28 har svårt att fatta.
Men hur som haver är vi i alla fall jätteglada och ser fram emot att få en familjemedlem till. Må denna höst och vinter gå rekordsnabbt så att februari snart är är!