Det är så underbart ljuvligt med sovande barn.
Lungt och stilla, långsamma sköna andetag. När
skrutten var liten kunde man sitta med henne sovandes i famnen hur länge som helst. Det var så
rofyllt. Pinnasängen står numera orörd i en vrå i Siris sovrum. Hon sover numera i den sk. gästsängen. Vi har skruvat bort benen på den och har madrassen på golvet. Där trivs hon utmärkt, får breda ut sig och svänga sig åt vilket håll som helst. En morgon hittade vi henne sovandes på golvet, det gick fint det också. När hon vaknar på morgonen kommer hon oftast in
traskandes till vårt rum.
(detta betyder att vi nu har skaffat ett hinder för trappan) Om hon inte vaknar till en dålig dag vill säga, då sitter hon i sängen och ropar/skriker/gråter för allt vad hon förmår.
Älskade lilla skruttLisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en liten hälsning så blir jag glad