Växthusrestaurangen

I vår stad har vi den äran att få ha en växthusrestaurang. Ifall det råkar vara någon som inte hört talas om den eller vet vad det är så är det precis som namnet berättar, en restaurang i ett växthus. Nämligen Linds kök. I veckan fyllde vår bonusmamma och extramormor Bettan jämna år och hennes barn hade ordnat med överraskningsmiddag på Linds kök för hennes släkt och vänner. Jag har besökt Linds kök förr ett antal gånger men var precis lika imponerad av den goda maten den här gången. Växthusmiljön med all växtlighet och grönska gör inte upplevelsen sämre. Jag och flickorna lämnade pojkarna hemma och fick njuta av en fin kväll i trevligt sällskap. Vi tjuvstartade samtidigt sommarlovsfirandet och avklarad hektiskt jobbmånad för min del.

Sommarlov

Så var redan dagen kommer när första riktiga skolåret var avklarat. Skolavslutning i kyrkan idag med program och betygsutdelning i skolan efteråt. Fina, duktiga elever och högtidligt med sång och tal. Det är en speciell känsla i luften när alla sjunger "den blomstertid nu kommer" tillsammans.

Nöjd och glad fröken som inleder sitt sommarlov. Tyvärr är hon den enda i familjen som har den äran att inleda sommarlovet nu redan. Det kommer bli en hel massa pusslande och passande hit och dit. Men med en bunt hjälpsamma släktingar och vänner hoppas vi få det fixat på bästa sätt några veckor.

Sommarvärme

Så här mitt i den nagelbitande hockeyfinalen skall jag passa på och skriva ner ett par rader. Egentligen har jag inte alls följt med hockey-vm i år annat än slutresultaten för Finlands del. Kanske just därför som det gått extra bra i år när jag inte tittat. Så jag borde kanske inte titta på finalen nu heller, inte ens med ett halvt öga och öra som nu.

Sommaren kom med besked idag och vi har fått njuta av den första riktiga sommardagen. Passligt att den råkade infalla just på en söndag när de flesta varit lediga.

Synd att pollensäsongen tycks vara på topp för tillfället. Siri lider, snorar och gnuggar sina ögon trots att vi medicinerar med lite av varje.

Annars är det full fart i vanlig ordning. Endast två skolveckor kvar till sommarlov för Siri. Det betyder också högsäsong på jobbet för min del och jag har två extra långa arbetsveckor att se fram emot. Men belöningen får vi ganska snabbt efteråt och vi kommer att inleda sommarlovet med en liten semestertrip hela familjen. 

Det hänger (kanske) på håret

Eftersom jag nu jobbar som frissa och står framför en spegel och jobbar med folks hår dagarna i ända hör det ju lite till att se representativ ut i håret själv också. Efter många år som brunett och en ganska helfärgad sådan tyckte jag att det var på tiden med lite förändring. Jag tog hjälp av min fina vän Cha-cha på Label 4 i Vasa förra veckan. Startade dagen med att lämna kvar två av mina visdomständer på centralsjukhuset, sedan bänkade jag mig i frissastolen och njöt av att få bli ompysslad några timmar.

Fortfarande mörk botten men mycket ljusare längder med slingor i beiga toner. Gillar mitt nya hår.

En hejjare på cykel

Det var inte allt för länge sedan Signar bekantade sig med balanscykeln för första gången. Nu redan bemästrar han den som ett proffs, nästan. Nu har han ju ännu inte ens fyllt två år så någon själbevarelsedrift skall vi inte snacka om och kontrollen över cykeln och farten är heller inte den bästa. Men balansen är det verkligen inget fel på, heja Signar!

Det händer mycket under tiden

Det har både hunnit vara vinter, vår och sommar sedan sist känns det som. Sommaren var däremot bara på kort visit och nu är det mera vår än sommar i luften igen. Ett tecken på att sommaren är på antågande är i alla fall alla vår- och terminsavlutningar. Vi har avverkat både utekvällar och friluftsdagar från dagis och skolan. Gymnastikfest och dagklubbsslut och bara tre skolveckor kvar för Siris del.

Första maj firades in med spysjuka i huset, men (som tur) var det bara den äldsta i huset som drabbades. Vi andra firade med lösglasspremiär och lekparksturné. Firat morsdag har vi också gjort, med fina presenter och kort från barnen precis som sig bör.

Signar är den som mest fastnar på bild nu för tiden. Den äldsta fröken smiter undan mest hela tiden och det får jag så lov att acceptera. Så även om det mesta kretsar kring Signar är de nog med de andra två också i vanlig ordning.

Att försöka orka hänga kvar

Efter sju och ett halvt år i bloggvärlden är det första gången jag på riktigt tröttat på både att skriva blogg och läsa bloggar. Det tillför inget till mitt liv för tillfället och jag har inte det minsta lust att varken fotografera eller skriva. Ännu mindre läsa om vad andra sysslar med. Det närmaste jag kommer bloggar för tillfället är de som jag gillar på Facebook och ibland dyker upp i mitt flöde.

Men jag vet ju hur gärna jag själv vill läsa om vår vardag och framför allt Signars upptåg efter några år. Och det vore så fruktansvärt orättvist att inte ha hans första år i livet dokumenterat på samma sätt som flickornas. Det är väl därför jag hårt hårt hänger kvar och vägrar bloggdöden. Men jag har tagit ett beslut för mig själv och det är att inte ta någon stress över det hela. Därför blev det väl lite väl dött här i tre veckor också. Jag uppdaterar när lusten faller över mig, om det så är varje dag framöver eller är det tre veckor tills nästa gång får framtiden utvisa.

Egentligen var det bara det jag ville säga, för jag vet att ni är en hel del som hänger här och väntar på uppdatering. Allt bra med oss, allting är som förr.

Helgrapport och mellankocken

Helgen gick och jag behöver knappast skriva i ett huj för så är det väl alltid för alla. Egentligen börjar jag själv fira helg först på söndag nu för tiden eftersom jag så gott som alltid jobbar lördagar. Istället firar jag helg från söndag till tisdag, och det är verkligen inte dåligt det heller.

Loppis, 30-årskaffe och så det vanliga stöket har vår helg bestått av. 

Igårkväll beställde far i huset, även om det oftast är han som står för kokandet på helgerna crepes till middag. Siri som är vår plättmästare har nu fått hårt konkurrens av mellankocken som snart fixar det här med plättar galant hon också.

Loppis

Sista snön

Nu är det verkligen inte mycket snö kvar på vår gård, eller någon annan stans i våra trakter för den delen. Signar passar på och tar ut det sista, kokar lite i några koppar tar ett smakprov nu som då. Han älskar verkligen att vara utomhus och om det är något han samarbetar fruktansvärt bra med så är det att klä på och gå ut. Man behöver bara nämna gå ut eller fara bort så är han redo. Jag behöver knappast beskriva dess utförligare hur det låter när vi närmar oss hem eller det är dags att gå in igen!? Mars for i ett huj med sportlov, sjukdomar och kalasande. Nu är det aprils tur och jag hoppas hoppas att det blir aningen trevligare, speciellt på sjukdomsfronten.

Årets häxor

I år utökades häxskaran med en liten häxa till. Signar gjorde debut och fick följa med till ett fåtal ställen med sina systrar och Minea. Det han fick i sin kanna skulle ätas upp genast så det var tur att flickorna klarade sig själv och vi fick göra annat efter ett par gårdar. 

I år blev det inga påskkort eller videkvistar, istället blev det pärlade påskkaniner av nabbi som flickorna delade och önskade glad påsk med. Förhoppningsvis prydde de ett och annat påskris i grannskapet.

Påsken 2016

En påsk som kom att gå till historien som en av de lugnare. Tja eller lugn och lugn, det beror väl på lite hur man räknar. Givetvis har Signar hållit låda som vanligt och Jens han har jobbar mer eller mindre varje dag. Men lugn med betydelsen inte mycket program och inga större tillställningar. Vi har tagit dagarna som de kommit och njutit av ledigheten. Vi har i alla fall hållit oss till traditionerna och häxat, besökt hembyns påskbrasa, gått på familjegudstjänst, ätit memma och frossat i andra godsaker. Som avslutning på hela helgen blev det Sagas tur att drabbas av febern och det blev extra lugnt i stugan. Förhoppningsvis hålls hon feberfri hela dagen idag och vi kan återgår till vardagen med dagis och jobb imorgon.

Återuppstånden

Kalasandet övergick i sjukstuga och det blev lite gnälligt i stugan. Det var Signar som insjuknade och fick en besvärlig hosta och feber. Jens var tvungen att stanna hemma från jobbet så att jag fick städa upp alla kalufser till påsken som planerat. Vi konstaterade att det var första gången på vårat 8 år långa föräldraskap som vi hämtade ut intyg för vård av sjukt barn. Vi har alltid lyckats lösa det på något sätt med barnvakt eller skiftesarbetande. Så det var väl helt ok att stanna hemma två dagar i alla fall. Torsdagen var farmor snäll och hjälpte ut oss.  

Men nu är vi alla på benen och vi hoppas få fira påsk pigga och glada. Signar är på topp och har hjälp till med städandet till påsk!?

Påskpyssel med nabbipärlorna har vi också ägnat oss åt i veckan. I Sverige på Panduro hittade vi den äggformade pärlplattan. Vi har nästan slåsst om att få pärla i den, jag med. 

Kalashelg

Så kom turen till Siri och mig att bli ett år äldre. Jag var först ut på lördagen och igår var det Siris tur. Jag firar inte så mycket nu för tiden utan fokus ligger nog mest på Siri. Några paket och blombuketter brukar nog dyka upp i alla fall. 

Söndagen blev en riktig kalasdag och vi firade från morgon till kväll. På förmiddagen var det kompiskalas och huset fylldes men 13 festfina energiska fröknar. Tack vare solsken och vackert marsväder förflyttade vi oss ganska snabbt ut och lekte på gården. Olika stafetter och ballonglekar uppskattades. Efter avklarat kompiskalas dök släkten upp och festen fortsatte. i Ett halv av presenter och sockerfylld till max var den nyblivna åttaåringen nöjd och glad med dagen när kvällen kom. 

Hej våren!

Där flög ytterligare en vecka förbi. En till vecka som inte heller levererat de bästa dagarna. Pappa hamnade återigen in på sjukhus efter liknande sjukdomsattack som förra veckan. Man blir påmind om hur skört livet är och hur snabbt det kan ändras för vem som helst. Små infarkter i hjärnan som  kunde slutat riktigt illa. Efter tre dagar på sjukhus borde han få slippa hem idag, utan dessvärre fysiska men som tur.

Signar har hållit sig lugn hittills den här veckan. Eller lugn och lugn, men om man jämför med förra veckans bravader har det verkligen varit lugnt. Han har istället lärt sig ta sig fram på den lilla pukyn. Det har blivit en ny favoritsysselsättning utomhus tack vare att asfalten har kommit fram på hela gården nu. Hej våren, så roligt att du är här.