Söndagstankar

Dit for det en vecka då igen så det bara brakade. Dessutom får vi säga hejdå till januari också, imorgon är det ny vecka och ny månad. Har väl egentligen inte så mycket att tillägga om veckan som varit, det där samma vanliga. Jobb, skola, dagis varvat med lite lediga dagar och så. Ack den där omtalade vardagen. Den här veckan ser vi fram emot extra mycket, flickorna skall äntligen få ta del av sin julklapp av moster och Bene i slutet av veckan. Vi tjejer i familjen skall åka ut på lite äventyr i slutet på veckan. Ni kan gissa om väntan sedan julen varit lång. 

Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv

Psst, och ett gott skratt förlänger livet. Vi såg föresten revyn ikväll och jag lurades inte. Gå och se den!

Att han bara lyckas

Så mycket energi i en sån liten kropp, det finns nog som sagt snart ingenting i vårt hus som är outforskat. Allt hinner han med vår lilla buse. Det har blivit en riktigt fin(!?) samling bilder på hyss och påhitt. På Instagram har det tydligen blivit en rolig följetång och vissa väntar med spänning på nya uppdateringar och påhitt. Lika spännande live här hemma också, vad händer här näst!? Otroligt glad och tacksamt att inget värre hänt än lite blåmärken och skråmor. Hoppas det så får förbli.

Hett tips!

Vi fortsätter tipsrundan och nu är det dags för revytips. Har ni ännu inte sett årets upplaga av BUF/NUF revyn börjar det vara dags. Det finns ännu några lediga platser till helgens föreställningar. Nästa helg är det sista chansen. Nu har jag själv ännu inte sett den, men kan med säkerhet lova att den är precis lika sevärd som vanligt och skrattgaranti utlovas också. Vi skall gå på söndag och se den och skulle jag mot förmodan lura er nu lovar jag tillrättavisa er efter söndagens föreställning isf. Biljetter bokar man här.

Den godaste korvsoppan

För länge sedan lärde min vän Ulle mig att koka den godaste korvsoppan enligt ett recept hon hade. 

Den kokas inte allt för ofta i det här huset i.o.m. att den inte är det minsta mjölkfri så att alla kan äta den. Kanske just därför den är så god. Här om dagen blev det däremot av och jag påmindes igen om hur god den är så nu tror jag inte det tar så lång tid tills nästa gång igen.

Min version av Ulles Knackkorvsoppa

5-6 potatisar

2 morötter

1/2-1 purjolök

5-7 dl vatten

1 buljongtärning

1dl tomatpure/krossade tomater

400 g valfri korv

2 dl grädde

100-200 g philadephiaost

salt, peppar

(persilja)

Skala och tärna potatisarna och grönsakerna. Koka i ca 20minuter med buljong. Tillsätt tomatpuren, korven och grädden och koka upp. Ta kastrullen av plattan och rör ner osten. Koka eventuellt upp igen. Smaka av med salt och peppar. (Strö persilja över)

Mängden och måtten är inte så exakta, ta enligt eget tycke och smak. Huvudsaken är grädden och osten ;) Såg också att ursprungsreceptet innehåller 1 tsk curry, det skall jag testa nästa gång. Lycka till!

På banan igen

Efter nästan en vecka med feber, snor och hosta börjar Signar äntligen vara frisk. Vi har kunnat ta oss ut igen och leva "normalt".

Bild från vårt fredagsmys, allt i vanlig ordning Signar är mera upp än ner.

En positiv sak efter en vecka med elände är att Signar numera sover lika så bra inomhus som i vagnen för middagsvila. Nästan i alla fall, kanske inte lika så lång lur tar han. Det beror lite på störningsmomenten runtomkring också.

Förhoppningsvis skall vi kunna återgå till dagis imorgon, det är nu nästan två veckor sedan vi var där senast. 

Sjukstuga

Känns verkligen inte som om det var längesen jag tjatade om feber och sjukstuga senast, men då var det ju Siri som var den drabbade. Den här gången är det Signar och det var nog inte tandsprickningen febern berodde på. Det blev inget dagis den här veckan för varken Saga eller Signar. Tur i oturen av vi har en farmor att ta till och hon kom och skötte sjukligen onsdag och torsdag. Eller egentligen borde jag väl inte skriva sjuklingen för egentligen är han precis som vanligt om man bortser från lite snor och hosta, febern bekommer honom inte. (Tyvärr, får man skriva så!? För visst hade det ju varit skönt med lite lugnare tempo ett par dagar)

Full fräs i vanlig ordning. Han tycker absolut inte att vi skall stanna inomhus längre. Nu hoppas vi precis som alltid att det inte skall smitta sig vidare på resten.

I tandläkarstolen

Det kom ett brev på posten och Signar kallades till tandsköterskan på kontroll. Och hur skulle det gå undrade jag precis lika mycket som ni säkert undrar nu hur gick det!? Kan glatt meddela att det gick över förväntan.

Som ni ser satte han sig gladeligen upp i stolen och sköterskan fick titta i munnen och räkna tänderna.   Hon fick också ge honom en tandborste och borsta lite innan han slet den ur hennes händer och klättrade ner ur stolen. Så avslutade han besöket och började undersöka rummet i stället. Men vi fick i varje fall konstaterat att pojken han 16 stycken hela mjölktänder, 3 stycken som var påväg. Endast en liten en kvar. Mer än nöjda fick vi vara med det första besöket till tandvården. Jag var inställd på något helt annat.

Vet inte om det är det pågående tandsprickningen eller är det en kombination med den grymma hosta pojken har gått och dragit på sig som också febern har slagit till. Under eftermiddagen igår märkte jag hur varm han blev. Idag blev således ingen dagisdag, inte imorgon heller. Tyvärr har inte febern dragit ner på tempot något avsevärt, bara humöret. Sjukstuga är aldrig roligt, varken för liten eller stor.

Favorit i repris

Fjolårets lilla isbana som vi fixade hemma på gården var succé och den användes flitigt. När det blev kallt och vinterföre efter julen pratades det ofta om en egen skridskobana i år också. I helgen tog den snälla fadern i huset tag i saken och efter några vattningar har vi nu en användbar skridskobana utanför dörren. Liten men naggande god, även om den är avsevärt mycket större än fjol.

Friskluftsälskarn

Han älskar att vara utomhus både i vått och torrt, regn och rusk. Inte bekommer köldgraderna honom så mycket heller. Han söker snabbt fram sin halare om man så mycket som råkar säga ordet ut, framförallt i kombination med gå. Oftast är det gråt och tandagnisslan när det är dags att gå in igen. Allt som oftast får man ta honom under armen och bära in honom under högljudda protester och sprattel. Likaså när han vaknar i vägen och jag bär in honom. Är man ute måste man väl få leka en stund också!? 

Just nu sover han gott ute i vagnen, trots att köldgraderna är 15. Saga följde vi till dagklubben i samma veva som Siri kom från skolan. Ett par timmars lugn och ro hade jag nästan tänkt mig nu... 

Vinterlekar

Det var en himla tur att vädret blev mildare och det gick att börja vistas utomhus igen. Ytterligare lite snö har kommit de senaste dagarna även om det är ganska sparsamt ännu i våra trakter. Isarna börjar vara i skick och idag testade vi skolans is tillsammans med bästisarna. De båda nybörjarna börjar bli stadiga på foten och snart börjar det nog gå hårt för dem också.

Som sig bör blev det picknick med varm saft och oboy på skoltrappan. Lite lek i parken innan vi fick ge oss för frusna fingrar och tår. Och nej det var inte barnens ;)

Om jag skulle ha vetat

Fick en anonym kommentar i form av en smilegubbe igår på ett inlägg från 2008

Stor familj

Tänk om man skulle vara så här stor familj. Hoho...jag som nätt och jämnt rår över ett stycke barn.

Hos familjen Svanström/Westerback på lillajul 30.11.2008

Haha, ja så tänkte jag 2008, tänk hur det kan gå. Tur att allt kommer stegvis och man vänjer sig vartefter. Men det var precis så här stor familj vi blev, och bra blev det.

Ett och ett halvt

I början av januari, rättare sagt den fjärde blev Signar 1 år och 6 månader. Idag var dagen när det var dags för besiktning hos rådgivningen och läkaren.

Mycket pigg och aktiv, klättrar duktigt. Växer fint blev dagens utlåtande. 13,9 kg och 88 cm blev dagens mått.

Och det är ju precis det han är vår Signar, pigg och mycket aktiv. Finns inte en cm i vårt hus som är outforskad. Varenda stol, bänk, soffa och fönsterbräde har han bestigit. Otaliga är de gånger han faller, men lika snabbt upp igen och nytt försök. Älskar att vara ute, både sovandes och i vaket tillstånd. Fortsättningsvis är det sparsamt med pratet. Just nu är det mest mamma som gäller, med mamma menas också pappa, Siri, Saga, moms, fammo, moffa, ja mest alla. Bu, betyder bort, flytta på dig men också bilar och alla maskiner som låter. Näää, också väldigt viktigt och mycket använt ord. Men ungefär där slutar också ordförrådet.

Envis som synden och en vilja av stål. När orden är få är kroppsprålet starkare och han ser nog till att göra sig förstådd i alla fall, vår lilla stora bebis.

Ingen är väl gladare än jag

Tjoho, datorn är hemma igen, reparerad och klar. I skrivande stund fungerar allt som det skall och jag håller mina tummar och tår att det så också förblir. Nu lovar jag att det att skall bli lite mera ordning på raderna och bilderna igen. Mobilblogga är så inte min grej, inte med blogspot i alla fall. Kanske kameran kommer i lite flitigare användning nu igen. För jag måste säga att det var nog lite skralt på minneskortet fast jag hade trott och hoppats på en hel del bilder från de senaste veckorna. Det var lite som att lämna in en filmrulle på framkallning som förr i världen. 

Världskartan

På julen när vi besökte mamma och Michael fick vi alla varsit litet paket. Våra paket innehöll olik färgade häftstift. En färg till varje person. In kommde sedan släpandes med en världskarta modell större. Sedan skulle vi alla placera ut våra stift i varje land vi besökt. Bonussyskonen med respektive hade redan placerat ut sina stift och innan vi alla var klara började det bli ganska trångt, speciellt i europa. I övriga världen finns det gott om plats och ännu massor att se.

Jag räknade ihop till 23 besökta länder. Siri och Saga var lite missbytta som bara fick placera ut två häftstift. Siri undrade också om inte fick lägga ett stift på Dominiskanska republiken, eftersom hon var ju faktiskt med dit 2007, om än som ett litet foster i min mage. 

Nu snackar vi kyla

Ingen har väl kunnat undgå kölden som kom och svepte in över hela österbotten i veckan. I mitten på veckan var vi uppe mot 30 minus grader. Då börjar det vara kallt på riktigt. I slutet av veckan blev det lite bättre och nu "bara" -18. Lite mera snö kom också så nu börjar det nästan vara skidföre, i alla fall för barnen. 

Kalla temperaturer innebär inomhusvila för Sigge. Det var lite spännande första dagarna iom att han endast sovit i vagnen dagtid det senaste året. Men nu går det också bra. Extra plus de dagarna jag var ledig och kunde slumra en stund jag också bredvid honom. Det om något känns som länge sen sist, men precis lika mysigt.

Slut med det roliga

Inlägget här ovan har tydligen varit ute och seglat någonstans ett par dagar. Jag börjar vara trött på mig själv och mitt mobilbloggande. Saknar datorn och saknar mina riktiga bilder något fruktansvärt. Har varit utan en månad nu och börjar snart ge upp hoppet på att överhuvudtaget få tillbaka någon dator. Nå som tur har de senaste dagarna bjudit på mycket fint så det väger upp det. 

Gudsonen och lillkusinen Elis har varit här på besök med sina föräldrar några dagar. Vi har firat lite jul i efterhand, dock med tacos och Siris apelsinkaka (med lite hjälp av mig den här gången) lekt, busat och ätit mera gott.

På fredagkväll gick jag på konsert och lyssnade till Lina Teir med Jens syster och moster. Konserten var så fin på alla sätt och vis, tycker synd om alla som missade. Så många tänkvärda ord, sköna melodier och tiden rusade iväg. Sorgligt, humoristiskt, berörande, vackert, djupt, fint, självironsikt...ja det var en enda känslomässig bergochdalbana, på ett väldigt positivt sätt.

Så kom då dagen när jullovet tog slut för Siris del också, även om det kändes mer än avlägset för tre veckor sedan. Men hon är redo, redo att inta skolbänken igen.

Även om det kommer bli skönt med ordning och reda igen kommer jag sakna våra lugna morgnar. Nu hjälper det inte att jag och minstingarna är lediga måndag och tisdag, nu skall väckarklockan ställas igen.

Det lönar sig

Otaliga är de gånger de stått vid spisen och rört i mina grytor och koppar. De har egentligen varit med i köket hela tiden. Velat vispa, knäcka ägg, streka, måtta, diska, ja hjälpa till med allt. Lika ofta har jag fått lägga beslag på mig när det hamnat lika mycket mjöl på golvet, vattnet har flödat längs bänkarna, äggskal i smeten, sirap på väggarna, ja allt har varit till mera besvär än hjälp. Men så plötsligt kommer en dag när allt betalar sig tillbaka, flera gånger om. Igår vaknade jag av slammer i köket. Lyssnade lite halvt med ett öra och lät dem fortsätta ostörda, det var Siri och Saga. Men när jag hörde spisplattornas pip måste jag i alla fall så småningom ge mig till känna, för säkerhetsskull. I köket möts jag av två stolta systar som gjort plättsmet och var i full färd att steka plättar helt på egen hand.

-Jag ringde pappa några gånger när det var något jag inte förstod i receptet. Annars har jag gjort allt själv berättade Siri stolt.

Och jag må då säga, plättarna var det inga som helst fel på. Bättre frukost oh start på dagen kunde jag inte få.

Hänt sen sist

Året har startat på bästa vis. Jag har avklarat första arbetsdagen för året, för att sedan ta ledigt igen några dagar. Kölden har anlänt och det har varit isiga bitande vindar. Borde definitivt gjort samma övningar som barnen för att hålla sig varm i lekparken här om dagen.

              

Och så kom äntligen snön också och lite mera aktiviteter att roa sig med utomhus. Även om det inte är så stora mängder som kommit så är det i alla fall lite vitt på marken. 

Våra vänner har fixat sig en alldeles egen skridskobana på gården och den fick vi testa i helgen. Saga som endast stått på skridskorna ett par gånger ifjol avancerade snabbt och var riktigt stadig på benen innan vi avslutade för dagen. Varm kakao och grillkorv fick avsluta vår lilla friluftseftermiddag.

Men med snön kom också kylan och nu just har vi temperaturer kring -18 grader. Utomhuslekarna blir därför inte så långvariga så igår passade vi på att besöka min mormor och morfar och roa dem en liten stund. 

       

Och här hemma är det som det brukar, fullt ös. Det börjar snart inte finnas en mm kvar i det här huset att utforska för klätterapan.

       

Även om han avancerat avsevärt på sistone och kan vara med i en del av flickornas lekar, som kurragömma t.ex. Även om han ännu har mycket att lära när det kommer till den biten att gömma sig.

Så lite sånt sen senast. Nu ser vi mest fram emot att äntligen få träffa lillkusinen och spendera några dagar med dem som är på kommande från grannlandet.

   

Inte som alla andra

Med småbarn i huset firar man oftast inte nyår som alla andra. Man vet att det är väckning samma tid som vanligt och då är det inte värt det att starta det nya året slut i kroppen, med huvudvärk och trötta ögon. Vi firade lugnt på hemmaplan, bara familjen. Eller lugnt och lungt vet jag inte om jag vågar påstå. Dukade lite festligt även om det blev "bara" tacos, men med vitchokladpannacotta med kolatopping till efterrätt. Barnen bestämde kvällslekarna som blev kurragömma och gömma nyckeln. Sedan avslutade vi med "sprakarstickår". Sedan somnade vi alla i tur och ordning, kl 00 var det bara jag och grannarnas fyrverkerier. 

Tack 2015, hoppas 2016 behandlar oss lika bra. Så länge vi alla får vara tillsammans friska och glada, likaså alla andra i vår närhet är jag mer än nöjd. Det om något känns inte som någon självklarhet längre.